Arvtagaren privat

Krampen var en rytm märkte jag. Den sa mig på nått sätt att Arya bröt löftet. Dimond höll med mig i min teori och vi satte fart åt norr där de hade försvunnit.

-Vart ska ni? frågade jag Aryana.
Hon svarade inte. Jag hoppade upp på Sayn och följde efter henne och Diamond.
De flög Norrut och jag förstod inte vart vi skulle. Skulle hon rädda Arya?

- Sluta följa efter mig sa jag och ökade farten.

-Vart ska du! ropade jag

- Sluta säger jag. Jag vill rädda min syrra.

-Och om jag vill följa med då? sa jag surt

- Det kan du inte, hon vill att jag gör det själv.
n röst i mitt huvud sa:
- Låt henne följa med.
-Eller det är okej att du följer med, sa jag medans jag ville skrika att hon inte skulle offra sig för det.

-Tack, sa jag och Sayn flög upp bredvid Diamond.
varför ville hon inte att jag skulle följa med först? frågade jag Sayn.
Jag vet inte...

Jag förstod att hon undrade vad det var som fick mig att ändra mig. Jag kände att de torterade henne. Sayn började flyga långsammare, han var trött så jag och Dimond landade.

Jag gav Sayn lita av min Energi och sedan fortsatte vi igen.
-Kom igen Sayn, Vi måste rädda Arya och fírnen!
-Jag vet!
Vi fortsatte flyga en bit till och sedan sa Sayn till oss alla tre
-Jag tror att hon är i närheten nu