Togheter forever(Lily and James)

Va? NEEEEJ JAMES!!!!!!

Ahhhh!!!! Älskar denna fanfiction! Gud vilket underbartawsome kapitel!

Så himla AMAZING!!!

Jag veeet :'( Tackar för kommentaren!

Näjj Gud vad glad jag blir!

Taack!❤ Det betyder att du läser.

Sen så har jag lyckats tappa min iPad som nu har en spricka och ska in på lagning snart. Ska antagligen försöka skriva lite på datan men tangentbordet är segt..
Nu lät jag väldigt gnällig men är ändå glad att ha något att skylla på om det inte kommer på ett tag :' har mycket idéer nu iaf.
Puss på er alla.

Längtar ♥

BRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!JÄTTE BRA VERKLIGEN!!!!!!!!!!!!!!

Tack! Ni är ju för söta!

Älskar inte du mig då?

Hela dagen hade gått och James hade ignorerat Lily. Lite som första månaden i år. Skillnaden var att nu var det en iskall tystnad som Lily inte tänkte bryta i första taget. Hon hade ju inte gjort något fel sa den stolta rösten i hennes huvud. Inte kunde hon hjälpa att Jam.. Potter var en idiot som inte fattade att hon inte kunde komma ut med sin kärlek. En annan röst frågade henne hur det hade känts om James hade total dissat henne efter alla gårdagens händelser. Fast, övertalade hon sig, James kan inte ignorera henne mer än en dag! Fast, det hade han ju gjort efter den första kyssen.
Om.. Men.. Fast.. Undrar.. Surrade i hennes huvud som myggor. Alla ord sög ut allt annat ur hennes huvud.
Nästa dag vaknade hon med en stor huvudvärk som vägrade släppa. När Alice sa att hon var tvungen att komma ner bestämde hon sig för att strunta i dagens lektioner.
Hon la sig på sin säng men lyckades inte somna eller ens vila.
Hon tog en dusch och satte på sig mugglarkläder - ett per jeans och en mörkblå hoodie. Hennes hår flätade hon snabbt.
Hon gick ner för trappan i uppehållsrummet.
Plötsligt hörde hon djupa snyftningar bortifrån soffan. På lätta fötter smög hon fram. Hon skulle ju bara kolla vem det var! Det var då hon snubblade på en trolldrycksbok. Hon föll framåt utan att kunna andas. Då blev hon fångad av ett par starka armar som höll om henne hårt. Armarna placerade henne i soffan.
Lily såg upp och såg Potters rödgråtna ögon. De stirrade kyligt mot henne.
-Varför har inte du lektion? Frågar han. Hans röst är inlindad i frost.
Han är så vacker tänker hon.
-Jag har ont i, eller alltså hade i huvudet. Men asså jag är ganska bra nu, stammar hon.
-Jaha, svarar han helt kort. Han suckar tyst och tårarna rinner ner för hans kinder. Du vet att det är fritt fram att gå? Frågar han. En typisk Potter replik. Då brister det för Lily och allt rinner ur henne.
James sitter tyst och lyssnar på hennes förklaringar och trassliga prat. Han torkar bort sina tårar och sedan även Lilys. Hon sitter bara i hans famn och snörvlar.
James harklar sig lite innan han börjar prata.
-Du, jag kanske låter hård nu men du måste bestämma dig. Jag har också ett liv. Jag har längtat efter dig i 7 jäkla år.
-Ja-James, jag tror jag vill testa att försöka vara med dig, sa hon. Det kändes som att en sten lyfte från hennes bröst. Om hon bara visste vad han skulle svarat.
-Vet du, jag klarar faktiskt inte att vara med någon nu. Vet du ens varför jag inte är på lektion? Han kollade frågande på henne.
Åh vad den frågan får henne att känna sig dum. Det vet hon ju inte. Hon vet inte alls varför James grät. Hon har bara tänkt på sig själv.
-Neej. Men vi kan väl vara vänner? Hon kollar bedjande mot honom.
Han nickar och drar henne närmre.

Jätte bra!!

*ny läsare*
Jaa... Vad ska man skriva mer? Vill bara att du ska veta att en ny läsare droppade in.