Havets skräck (SV)

Det får du se



Hejsan!
För att jag inte skrev förra veckan (P.g.a att jag åker skidor) får ni en längre kapitel än vanligt!
Här kommer den efterlängtade kapitlet! Hope you like it
Och som vanligt: Tusen tack för alla kommentarer! Jag blir superpeppad!!!!!!!
Här kommer kapitlet:




Jag kände mig utmattad, men jag öppnade sakta mina ögon.
Possedion stod böjd över mig.
Det var en folkmassa lite längre bort.
Det kändes något konstigt i benen, som om de var av gelé, men det brydde jag mig inte om nu.
Jag försökte komma ihåg vad som har hänt, men varje gång jag försökte gjorde mitt minne uppror.
Jag kommer i alla fall ihåg att vi kraschade.
Sedan var det som en tät dimma. Jag låg på ett stenbord, det kände jag.
Jag vände på huvudet och såg mina föräldrar ligga på liknande stenbord. Dem såg ut att ligga i koma.
Jag tittade ner på deras ben , och blev förskräckt och beundrad på samma gång. Mina föräldrar hade stjärtfenor!
Mammas sjärtfenor var nästan färdiga och hade en turkos färg. Pappas var helt färdiga och dem var röda.
Jag sökte med blicken längre bort, och såg att Freja och hennes barn låg på borden.
De hade fortfarande ben, men dem var snart lite som fenor.
Jag vände blicken från dem och tittade förväntansfullt ner på mina ben.
Eller, man kunde inte kalla dem ben längre. Mina sjärtfenor var ganska långa och gröna. Ja, grönt är ju fint.
Jag satte mig sömnigt upp, och det blev helt tyst i folkmassan.
"Hur känns det?" Frågade Possedion.
"Konstigt" svarade jag och tittade mot folkmassan som såg oroligt på mig.
"Okej, bra. Dina föräldrar blev sjöjungfrur några minuter efter dig"
"Hur länge bar jag varit . . . borta?" Frågade jag och började komma ihåg. Just det, jag hade blivit sjöjungfrur efter vi kraschade.
"I 4 timmar" svarade Possedion.
"Oj, tog det så långt tid! Har ni varit här hela tiden?" Frågade jag och kände mig piggare.
"Ja, vi måste ju se vad du får för vapen" svarade Possedion och började se stressad ut.
"Vapen? Vilket vapen?" Jag kände mig förvirrad.
"Kom nu så ska du se" svarade Possedion och gjorde en gest mot mig som betydde:
Kommer du?
Jag satte mig försiktigt upp. Possedion höll sin hand så att han kunde hjälpa mig.
Jag tänkte ställa mig upp, men insåg att jag inte behövde det. Jag bara sparkade ifrån lite med min fenor, så kom jag över botten ytan. Jag började simma fram till Posseion som log.
"Bra Luna!" Sade han och log.
"Tack!" Svarade jag.
Vi började simma mot en stor sten. Att simma kändes så naturligt, så roligt!
Sedan stannade vi.
"Nu, ska du få ett vapen. Ett som du kan älska och lita på. Den ska du använda när du behöver den" sade Possedion allvarligt.
Sedan började han mumla lite obetydliga ord.
Efter några minuter hördes ett BOM och det blev sprakande röda knistor i vattnet.
Jag satte händerna för ögonen. När jag var säker på att det var över, tog jag bort dem.
Där på stenen, låg en elegant fin pilbåge.
Mitt hjärta tog ett språng.
Det såg ut att vara handgjort. Pilbågen hade ett rött träslag, mitt namn inristat på den, och hade ett skin där man skulle ha handen.
Det fanns ett korg bredvid den, med vackra pilar. Dem såg också handgjorda ut och fjädrarna var så fina och vassa.
Pilbågen var så vacker att den tog andan ur mig.
Jag hade alltid velat ha en pilbåge. En pilbåge som man kunde skjuta prick med.
Jag blev genast fäst vid den.
Jag började simma fram till den, och sedan tog jag den i min hand. Det kändes så rätt.
"Den här pilbågen, blir ditt vapen nu" sade Possedion med hög sopranröst och tittade på mig. "Gillar du den?"
"Om jag gillar den? Jag älskar den!" Svarade jag och log.
"Vad roligt" Possedion log också.
Jag hade fortfarande pilbågen i min hand när jag började utforska stället mera.
Jag tittade på min klädsel. Jag hade en röd sjögräs lång-tröja på mig.
Jag kände att jag hade en ros i mitt hår.
Det fanns en spegel vid mig och såg att det var det gul ros som var fäst vid mitt hår.
Mina fenor var ju gröna, så fina. Jag kunde se bättre nu, än när jag var människa. Det känns verkligen konstigt att vara sjöjungfru, men det känns så rätt!
"Så, vad gör vi nu?" Frågade jag förväntansfullt. Jag hoppades att vi skulle simma eller utforska staden.
"Tja . . . Jag tror det blir lättare för dina föräldrar om du är här när dem vaknar" förklarade Possedion. "Men om du jättegärna vill så kan vi simma"
"Nej, jag stannar hos mina föräldrar" svarade jag lite besviket. "När tror du att dem vaknar?"
"Jo, dem fick sprutan några minuter efter dig så, dem borde vakna strax" sade han. "Men jag hoppas det blir en i taget som vaknar"
"Varför då?" Frågade jag nyfiket.
"Det blir så rörigt om vi får två på samma gång" förklarade Possedion. "Du får gärna hjälpa till att lugna dem och så, om du vill"
"Visst!" Svarade jag.
Och så väntade vi på att mamma, pappa, Freja och hennes barn skull vakna.

super jätte bra

Det är skit bra!!!
Ska du gjöra något mer kapittel på skidsemestern?

Hette hon inte Hanna förut?

Super duper bra!!

Hon heter väll Luna Hannah och något efternamn?


Super bra!!!!

Gud vad jag har väntat..och.det var det värt!!!

super

O O
0 -åååååååå så himla bra!!!!!!
Villha mer!!!

Samma här!!!!¡!!!!¡¡¡

Me 2!?!¡¿¡