Perfection in a human body - Bellatrix Lestrange (SV)

I'm not a Gryffindor, I'm a freaking Ravenclaw
_____________________________
Efter maten, som mest bestod av olika fåglar, var det dags att gå hem till sitt igen. Alla Dödsätare gick fram till Voldemort, som i en kyrka i en lång kö. Där avlade de en slags trohetslöfte och kysste hans ring.
Bellatrix tittade ivrigt förbi de andra och väntade innerligt på sin egen tur. Hon hoppade nästan upp och ner. Cissi, som inte var Dödsätare, stod och lutade sig mot bordet med tjurigt korslagda armar och tittade med högburet huvud mot Voldemort. Han såg inte ens åt henne, vilket gav Bellatrix en impuls att retsamt sticka ut tungan åt henne.
"Bella, hur gick det där nere?", frågade Druella ivrigt av Bellatrix där hon stod framför.
"Bellatrix", sa Bellatrix. "Inte Bella. Bella är ett fånigt namn."
Druella tittade förvånat.
"Jaha, Bella", sa hon och ignorerade Bellatrix totalt. "Vad gjorde ni där nere?" Bellatrix stönade och struntade i frågan. Hon var bara trött på alla spydiga kommentarer. Någon gång skulle hon förbanna Druella - men en längre Cruciatus, kanske?
Bella försjönk i mindre trevliga tankar om sin familj medan kön vandrade framåt. Tiden försvann för henne. Till slut knuffade Cygnus irriterat till Bellatrix och hon vaknade upp. Hon kände sig tom i huvudet och Voldemort satt framför henne och log som om han hade fått veta något intressant. Han såg på Druella och Cygnus och flinade illmarigt.
"Ut, allihopa! Ut!", ropade han. Druella och Cygnus tittade förvånat på honom och rörde sig inte ur fläcken.
"Mamma, pappa - ni ska ut", sa Bellatrix irriterat. Cygnus och Druella tittade nervöst från Bellatrix till Voldemort, och Bellatrix hade rätt - han gjorde en sjasande gest med handen som menade att de också skulle ut.
"Hon kan transferera sig", väste Voldemort med en röst som var låg, men hördes till och med bättre än hans rop. Cygnus och Druella gick hastigt mot dörren och blängde bakom sig på Bellatrix. De förstod tydligen att de hade fått konkurrans om Voldemorts innersta tjänares plats.
När dörren hade smällt igen var det knäpptyst i den stora salen. Voldemort vände sina lysande ögon med kattpupillerna mot Bellatrix.
"Avhåll det", väste han.
"Jag är för evigt trogen", sa Bellatrix enkelt. Voldemorts ögon flimrade förvånat till.
"Det långa löft..."
"Ni vet att ni kan lita på mig."
"Jag litar inte på någon", väste Voldemort.
Bellatrix höjde ögonbrynen en aning och upptäckte förvånat att hon inte fruktade något angående honom.
Tro mig, jag är för alltid trogen, tänkte hon. Hårt.
Voldemort ryckte till, men nickade sedan uppgivet.
"Du är den starkaste människan jag träffat", sa han långsamt. Bellatrix bugade lätt. Voldemort reste sig - han var säkert tjugo centimeter längre än Bellatrix. Hon vred på huvudet för att kunna se honom i ögonen. Voldemort log kallt. han böjde sig ner och såg djupare in i Bellatrix' ögon. Hennes hjärta bultade fort, fort. Adrenalin.
Now or never.
Do it.
DO IT!
Bellatrix tänkte inte ett ögonblick. Hon ställde sig på tå, vred på huvudet och förde deras läppar samman.

Hur kommer Voldemort reagera? HUR KOMMER VOLDEMORT REAGERA?!

JA, spänningen är olidlig!
Sätt igång och skriv människa!!

ps, Hur vet jag att du är en människa? Hmm...
Stressa inte!

JA ELLERHUR!

RAVENSOME!!

E Bella lite dum där uppe?haha nej men det är säkert dödsstraff på att KYSSAvoldemort!hjääälp
Han kan ju inte ens känna kärlek såååå.....

Ett ord:

Omg! I'm in love with this Ff!!! ♥

Aaaaaaaaaahhhhhhhhh! Hur kan du sluta SÅ!?

Man dör ju av längtan till fortsättningen! ♥

Det där var oväntat... Skriv fortsättningen snart

Ett till ord:

Spoiler:
Tryck här för att visa!WOW!!