Du och jag för alltid...eller? (SV)

Gillar din singnatur!

Ok

Tack ♥, det är Nalle Puh, han är min idol (Om man inte räknar med JK Rowling och Harry Potter )

lol
Tyckte jag kände igen det

Ja Nalle Puh är söt, men ni som ger mig alla fina komentarer på den fanfiction är ÄNNU sötare ♥

Jag gillar Nasse mest!

ÄLSKA!

Jag med

Hej! tyvärr hade jag datorkrångel igår och ingen möjlighet att logga in här, men här kommmer iaf del 7 en dag sent, hoppas ni gillar det ändå!
___________

Ally Parker!
Sirius före detta flickvän. Hon var extremt svartsjuk av sig och betedde sig som om hon ägde honom. Hon avskydde mig och det visste jag. I hennes värld var jag det enda som hindrade henne från att bli tillsammans med Sirius igen. Om det verkligen var hon som hade gjort det här så hade hon verkligen gått för långt. Jag stod kvar och stirrade på kvasten i yttrligare några sekunder innan jag kom på att jag faktiskt hade en trolldryckslektion att gå på. Jag knycklade ner pergamentbiten med medelandet på i fickan och letade frånvarande fram boken. Långsamt började jag gå mot fängelsehålorna, hela tiden med tankarna på Ally. Kunde det verkligen vara hon som hade skickat det där meddelandet till mig? Meddelandet som närmast var ett hot! Skulle Sirius tro mig om jag berättade att jag bara hittat hans kvast på min säng eller skulle han tro att jag stulit den av honom?! I den sekunden gick det upp för mig att det antagligen var det som Ally ville, hon ville att det skulle se ut som om jag tagit Sirius kvast så att vi skulle börja bråka! Jag bestämde mig för att visa Sirius lappen med ”hotet” om han såg den skulle han säkert också börja misstänka Ally.

Tyvärr hade jag inte tid att prata med Sirius på hela dagen och jag hade ingen chans att prata med Sirius för att berätta om kvasten eller mina misstankar mot den vedervärdiga Ally. Det var inte förrän i slutet av skoldagen som jag fick syn på Sirius när vi var på väg ut ur Professor Flitwicks klassrum. Han hade redan hunnit ut och gick längre fram sällskap med de andra Marodörerna. Jag mumlade ”ses sen” till Nic innan jag rusade bort till Marodörerna.

-Sirius, jag måste prata med dig, sa jag andfått efter att ha sprungit genom halva korridoren.
-Åh, se upp Padfoot hon måste PRATA, det säger väl alla tjejer när de tänker dumpa en?! Flinade James retsamt.
-Tyst Prongs, mumlade Sirius halvhjärtat innan han tog min hand och drog med mig in i ett tomt klassrum.

Jag stod tyst och tittade på honom osäker på var jag skulle börja.
-Har det hänt något? Frågade han och lät smått oroad.
-Nej, eller ja, jag har hittat din kvast! Började jag försiktigt.
-Har du?! Han stirrade förvånat på mig.
-Ja, i min sovsal, på min säng, sa jag tyst.
-Va, hur har den hamnat där? Han såg oförstående på mig.
-Jag hittade den här också, jag drog upp den skrynkliga pergamentbiten ur fickan på klädnaden och räckte den till honom.
I någon sekund stod han bara och stirrade på orden precis som jag hade gjort.
– Vem fan har skrivit det här?! Sa han till slut chockat.
-Jag har mina misstankar, mumlade jag och tog tillbaka lappen.
-Vem då? Han såg på mig med uppspärrade ögon.
-Ally Parker, svarade jag.
-Det lilla äcklet hon ska inte tro att hon kan hålla på hur som helst! Sirius såg arg ut.
Jag kände mig plötsligt osäker kunde det verkligen vara Ally som gått så långt?
Sirius la plötsligt armarna om mig och kysste mig, med ens försvann alla bekymmer Ally Parker kunde göra vad hon ville jag visste ändå att Sirius aldrig skulle gå tillbaka till henne, det var hon inte värd.
Ändå hade jag en obehaglig känsla i maggropen, en känsla som sa mig att det här bara var början…
___________________________________
Bra/Dåligt? Fortsättning kommer imorgon!

Jättebra!