Hästar

_{Skrivet av whirlwinds:}
igårkväll åkte jag hem till mamma efter ett telefonsamtal från henne - om att min älskade lilla bebishäst förmodligen hade kolik och kanske inte skulle klara sig. hon låg bara på golvet i boxen, försökte rulla sig men låg mest och skakade & svettades av kramperna i magen. hon ställde sig upp lite då & då och det var då vi passade på att gå runt med henne lite på gårdsplanen, vilket veterinären sagt åt oss att göra. men hon blev inte bättre, och jag fick kasta mig upp ur sängen och åka dit klockan elva imorse igen. hon stod upp, vilket vi tog som ett gott tecken, men bortsett från det skakade hon fortfarande, andades häftigt och hade svettats ner typ tre filtar. veterinären kom dit igen, det tog kanske fem minuter innan han konstaterade att det finns ingenting att göra. hon hade bara blivit sämre, och att hon stod upp var inte alls ett gott tecken, det var enbart för att hon själv kände att hon inte skulle klara av att resa sig igen om hon la sig ner.
det enda som KANSKE skulle hjälpa vore att åka in till strömsholm och operera henne, men då hon liksom var tjugotre år gammal kändes det ändå bättre och framförallt snällare mot henne att låta henne somna, då hon antagligen redan plågats av kramperna i magen i ett dygn. så vi tog ut henne på gården, precis utanför hagen där hennes vän stod. jag höll i grimskaftet när veterinären gav henne sprutan. "så, nu ska du få sova". och så ramlade hon ihop på marken, han sa att "nu har hon inte ont längre" och jag bara grät och la mig ner på marken framför henne, klappade henne på mulen och pussade på henne för sista gången medan hästen i hagen intill bara stirrade, nosade lite försiktigt på henne och gnäggade. det gjorde så läskigt ont att höra.
fyra år tillsammans. och nu finns hon liksom inte mer.
min älskade älskade älskade lilla bebis