I will never forget you[SV]

Kapitel 6 - Marcys sång ♥

Jag somnade efter midnatt. Hanna somnade redan klockan elva men jag tänkte på drömmen jag hade haft.
Betydde den något? Var Hanna Marcy? Jag vände mig om i sängen och slöt ögonen ännu en gång, men jag såg då Hanna - ängeln framför mina ögonlock.
"Ellie!" någon ruskade mig vacken och jag försökte skälla ut Marcy eller mamma, den som nu väkte mig.. Jag ville sova en liten stund till.
"Vakna nu! Vi ska på Marcys begravning." Då mindes jag. Jag satte mig rakt upp i sängen och mina ögon mötte Hannas.
"Följer du med?" frågade jag ynkligt och Hanna nickade.
Jag reste mig långsamt och satte på mig mina svarta jeans och en blå tunika, samma som jag hade haft på Sarhas fest. Då Marcy dog.
Vi gick ner till köket och jag fick syn på mamma, i sin svarta klänning såg hon gamlare ut än sina trettiotre år.
"Ta en macka, och sedan skjutsar jag Hanna för att hämta ett ombyte" Hanna protestretade och ville åka och hämta själv, men mamma ville så gärna.
"Du hjälpte ju Ellie" menade hon.
Jag gjorde ordning två mackor åt mig och Hanna och sedan gick jag upp till mitt rum för att sminka mig, medan mamma skjutsade Hanna hem.
Men istället satte jag mig på en stol och brast i gråt. Varför var Sarah så taskig? Och varför var Benny intresserad av Hanna?
Jag trodde inte längre att det var Hannas fel, så jag funderade på att göra slut nästa dag. För bådas bästa.

Jag smällde igen bildörren och satte mig bredvid Hanna i baksätet. Hon hade på sig en mörkblå klänning, som Marcy skulle ha älskat.
Jag svalde och hörde när mamma satte på bilens höljuda motor.
Hanna smög in sin hand i sin, som Matcy hade gjort på pappas begravning. Jag suckade och lutade mitt huvud mot Hannas axel.
Innan jag slöt ögonen såg jag att mamma började gråta. Jag började nynna på en låt som Marcy brukade sjunga för mig ibland.
"I'm here for you, my sister. Even if you are not always available for me.
I hope that you can and think I love you ..." Min röst var svag men klar och mammas tårar började komma på allvar.
Jag sneglade på Hanna och hon såg allvarlig ut. Men en tår sipprade fram nerför hennes kind ner till min.

------------------
Ett väldigt kort, men mer borde komma lite senare! ♥

Super!!!!!!♥

Love it ♥

Naw tack Ylva! ♥


Vad snäll du är! ♥

Ett kapitel nu och jag hoppas ni gillar det! ♥

Kapitel 7 - Begravningen ♥

Jag la rosen på Marcys kista medan Hanna hållde mig i armen. Det var som om hon troode jag skulle hoppa ner iden och ta Marcys livlösa kropp och springa iväg. Fast det skulle jag kanske ha gjort ändå.
Mammas väninnor, Scarlett och Angela grät inte, men stod allvarliga bredvid mamma med varsin hand på hennes axel.
Mamma så att tårarna flög över folksamlingen. Vi var inte så många, bara mammas närmaste vänner, Benny, Hanna, mamma och jag. Sarah, som var bjuden förrut, skulle såklart inte komma längre.
Hanna hade tagit hennes plats. Benny slängde såklart massor av blinkningar till henne men Hanna ignorerade dem.
Hon hållde bara mig i sin famn som en mor. En annan mor än min. En riktig mor.
Jag kunde inte göra slut med Benny. Det behövde han inte. Han var min pojkvän, och inte Hannas - Då skulle han ha gjort slut med mig för länge sedan.

Efter begravningen drog Benny mig undan, medan Hanna och mamma stannade kvar och pratade om skolan:
Vem tänkte på skolan på en begravning? Benny tog mig inte sin famn som jag ville att han skulle göra.
Han kysste mig inte heller. Han sg allvarligt på mig och puttade bort mig när jag försökte slinka in i hans famn.
"Ellie..." sa Benny och tittade fortfarande allvarligt på mig. Det kändes fel, och det blixtrade till. Jag blev lite rädd.
Inte för att det blixtrade, utan vad Benny ville. Hans pappa var väl inte dödligt sjuk? Som min pappa hade varit...
"Benny..." sa jag, lika allvarligt för att lätta den plötsligt tunga stämningen. jag orkade inte med fler sorger i dag.
"Jag vet inte hur jag ska ska säga det här..." Benny rynkade pannan, och jag kunde föreställa mig vad jag skulle göra om jag såg Benny göra så under ett matteprov till exempel.
Men skratta var det sista jag ville nu.
"Jag gör slut."
Jag ryktes plötsligt ur min fantasivärld och stirrade på honom. "Ursäkta?" sa jag förvånat.
Benny drog efter andan och upprepade de tre hemska orden igen. "Jag gör slut."
Jag fortsatte at stirra på honom, och ovädret blev allt vildare. Sedan gjorde jag något jag är väldigt stolt över.
Jag slog honom.
"Aj!" gormade han och hans hand flög direkt upp till sin rödflammig kind, efter min örfil. "Du är galen..." muttrade han och började gå iväg.
Jag stog där, jag vet inte hur länge, tills Hanna drog mig in till bilen. Jag ville inte minnas vad som hade hänt under den senaste veckan. Om allt inte hade hänt.
Då hade jag och Sarah suttit på mitt rum och skrikit åt Marcy. Jag skulle säkert ringt Benny och han skulle ha kommit över.
Mamma skulle ha varit på någon mässa längre in i London.
De skulle ha tittat på teve medan jag nattade Marcy.
"Jag finns alltid här för dig, Ellie" hade hon sagt och jag hade tagit hennes hand och upprepat det som jag hade sagt sedan pappa hade dött.
"Och jag finns alltid här för dig."
Men jag har brutit det löftet nu. Men det har inte hon.

Älskar. hur. du. skriver ♥

Det finns inga ord om hur glad jag blir när du säger så... ♥

DU.SKRIVER.FANTASTISKT.
OCH JAG BEVAAKAAR SÅKLART

Tack så mycket! Jag blir så glad! ♥

Nawwwww!♥♥♥♥

Snyft, snyft!
*Har någon en näsduk att låna ut? Puppyeys! Mina är för våta av tårar*

Me (N

^^ Naw! Tack allihopa! ♥