Hogwarts bakom kulisserna: Vänskapsprov & oväntade förhållanden

Ett jätte bra kapitel, fast jag skulle egentligen velat veta mer om Cat och Mason, men jag får väl skaffa mig tålamod x3

Samma här xD

*Suck* Ja, jag med.

Me too
Awesome kapitel iallafall

Har läst alla kapitel hittills och du skriver jättebra! Längtar efter nya kapitel!

Kapitel 11- Audrey
Jag dansar. Känns som om min kropp har tagits över av någon annan. Jag är full. Har inte känt så här på länge. Det känns bekant. Skönt och bekant. Jag blundar och rör kroppen i takt med musiken. Allt runt omkring mig existerar inte. Det är bara jag och musiken. Det är allt som räkna. För första gången på länge känner mig mig bekymmerslös. Bekymmer som att ha förlorat henne, blivit sviken av en som jag verkligen älskade och att få vara hjul nummer fem nu när mina vänner ha pojkvänner försvinner. Jag känner inte till dem längre. Lätt som en fjäder. Så känner jag mig. Jag öppnar mina väl markerade ögon. Tack vare min mask har jag ett begränsat synfält men jag behöver inte se så mycket. Framför mig ser jag precis vad jag vill ha. Vi går mot varandra. Den mystiska dimman har stigit och fyller nu hela rummet. Vi stannar framför varandra. Han räcker fram sin hand. Jag tar den. Han drar mig till sig. Dansar med varandra som om vi vore en. Våra händers upptäcktsfärder korsar varandra men vi slutar inte. Han lyfter upp mig och jag lägger mina ben runt hand midja. Precis som jag har han på sig en mask. Med lätta fingrar tar jag av honom masken och tittar in i Charlies ögon. Jag låter mina händer smeka hans ansikte innan vi kysser varandra. Kyssen får mig att vilja lätta och gör mig ännu mer berusad. Han släpper taget om mig och jag glider ner på golvet igen. Ingen av oss dansar igen. Båda står bara där och ler mot varandra. Vet att vi precis har skapat något. Sått ett frö. Ett frö som kan växa ut till vad som helst. Cat kommer fram.
- Har du något emot att jag lånar honom? frågar hon.
Att höra att henne pratar med mig tar mig tillbaka ner på jorden men innan jag hinner svara har Cat dragit med sig Charlie in i klungan av de dansade eleverna. Jag försöker titta efter dem men dimman slukar dem. Jag står ensam kvar men går sen bort mot ett bord för att ta något att dricka. Jag häller i mig lite whiskey och suckar. Gwen kommer fram. Hon tar min hand och viskar i mitt öra:
- Jag behöver prata med dig.
Jag nickar. Vi går hand i hand upp för trappan mot sovsalarna och går in närmsta dörr. Salen är tom och vi stänger dörren efter oss.
- Vad har hänt? frågar jag och sätter mig ner på en av sängarna.
Gwen trollar fram en rock, tar på sig den och lägger sig ner bredvid mig.
- Will frågade mig, stönar hon och slår händerna för ansiktet.
- Frågade dig vadå?
Min tankeverksamhet är inte den bästa just nu. Hon sätter sig upp och tittar på mig.
-Om jag vill träffa hans föräldrar, säger Gwen.
Jag börjar skratta.
- Det var väl ingen stor grej, säger jag och ställer mig upp.
- Är det inte? undrar hon.
Jag suckar.
- Kan vi ta det här imorgon? Lite mer dricka och jag kommer inte komma ihåg någonting av det här samtalet, säger jag.
Gwen får en bister min men nickar. Vi går ut igen. När Gwen stänger dörren får jag syn på någonting som ligger på golvet framför en dörr. Jag plockar upp det. Det är en svart mask. Jag känner igen masken. Såg den alldeles nyss. Men på vem? Jag kramar masken i handen och går ner till sällskapsrummet igen. Någonstans slår en klockan två. Det är inte längre lika mycket folk som när festen började men det är fortfarande många kvar. Alla är utklädda. Någon är en cheerleader, en annan är en boxare och en tredje är en mekaniker.
Men där borta står någon som inte är utklädd. Jag går fram för att be honom gå.
- Audrey! Jag har verkligen gjort bort mig. Jag kan inte fatta att jag glömde bort att det var min och Cats årsdag. Det var inte förrän jag hittade ringen som jag kom på det. Vet du vart hon är? frågar Mason.
Jag tänker efter.
- Sist jag såg henne dansade hon med... Charlie, säger jag och tittar på masken i min hand.
Åh nej. Jag vänder snabbt om och skyndar iväg. Mason följer efter mig. Jag ber en tyst bön om att jag ska ha fel och med andan i halsen stormar jag in i sovsalen.
- Fan också, viskar jag.
Mason kommer efter mig. Genom tvillingtelepatin kan jag känna hur hela hans inre faller ihop.
- Vad håller ni på med? frågar Gwen som kommer efter oss.
Men hon tystnar när hon ser vad vi ser.
- Shit, säger hon.
Jag skakar på huvudet. Det är det minsta man kan säga när man får se Cat i säng med Charlie.


ja nu händer det saker! vissa kommer inte bli förvånade men jag lovar, det händer mer!

Ohhii spännande!! Stackars Mason ^^

Stackars Mason, men han få faktiskt nästan skylla sig sjäv lite


Men två Awesome kapitel!!!!!!!

Hihihi!!! *Hysteriskt skratt*

Haha, åååh!

Stackars Mason... *Tycker att det var kul*
HAHAHAHA!

AWESOME AS ALWAYS!