LotR privatroll mellan Tamburlaine och Dragon Fantasy

Värden fumlade med nyckeln några ögonblick med nyckeln och öppnade sedan dörren för dem. Och släppte in dem, det var ett ganska så litet rum, som hade en eldstad men det mesta av rummet togs upp av en stor snidad söngmed dunbolster i. Tamara blickade mot sängen och ett stråk av fasa och räddsla syntes i hennes ansikte innan hon döljde det snabbt och tackade värden med ett leende innan han försvann och lämnade dem ensamma.
Hon såg på Daeron och sedan mot packningen. "Jag kanske bör byta om så jag kan ikläda mig rollen som din fru." sa hon med behärskat lugn och såg på honom.

Daeron tackade värden och stängde dörren efter honom.
"Visst", svarade han och kastade sin väska på sängen. Även han bar smutsiga kläder, och lågt nynnande dorg han fram en red tunika ur väskan.
"Titta inte", sade han okynnigt då han drog av sig den nuvarande efter att ha hängt upp sin mantel på en krok. Han bytte om raskt och gick sedan till dörren. "kom ner då du är klar", sade han och gick ut i korridoren. Efter en halv sekunds tvekan stack han in huvudet i rummet igen. "Jag sover på golvet, oroa dig inte", sade han vänligt och gick sedan ner till uppehållsrummet.
Det var alldeles fullt i värdshuset, utan tvekan fanns där även stadsbor. Människor av alla slag satt vid borden. Daeron lyckades hitta ett tomt bord och beställde mat åt honom och Tamara av den söta servitrisen.

Tamara hade inte en tanke på att se på honom och vände sig lydigt om då han bad henne om det. Då han slutligen försvann började hon öppna sin packning. Men vände sig häftigt om då han åter stack in huvudet. Hon log lätt som svar åt honom innan han åter försvann, så vänligt av honom, tänkte hon då hon drog fram sin blåa klänning. Den som inte var gjord av fint ylle, inte någon hon kunde ha i slott, men någon som passade perfekt för värdshus och lite. En klänning som visade att hon inte var vilken liten träl som helst men en fri och ganska så välbergad kvinna, så hon skulle smälta in.
Det blåa i klänningen matchade perfekt hennes ögon och bäst av allt, insytt i klänningen fanns det så hon kunde sticka in dolkar, de gick hon sällan utan. Hon borstade igenom det långa blonda håret och lät det hänga fritt och drog sedan efter andan.
Hon klev ut ur rummet och gick ner till uppehållsrummet, med blicken över det stöckiga rummet sökte hon efter Daeron och försökte att likna en fru åt honom, en sådan kvinna hon ej var.
Tillslut såg hon honom och korsade mellan borden för att komma till hanns bord, med ett lätt leende på läpparna.

Daeron hade tid att granska de andra gästerna medan han väntade på Tamara. De flesta var bullriga män, få verkade ha en mindre förmögenhet hemma. Om inte annat så bevisade de lättklädda kvinnorna som villigt satte sig i famnen på kunderna att värdshuset inte var från den finaste ändan. Men å andra sidan var det städigt och de prostituerade flickorna var rena.
Daeron fick syn på Tamara då hon anlände. Han log, hon var verkligen vacker. Inte för att han någonsin skulle säga det åt henne.
"Hej", sade han mjukt och retade till sig i stolen. "Allt bra? Jag beställde redan mat åt oss."

Tamara log när hon såg honom, visst var han stilig. Men sådana tankar gillade hon inte, hon var mer rädda för dem, så hon grävde dem djupt ner direkt och slog sig ner mitt emot honom på en stol.
Blicken for genom rummet och hon rynkade på pannan åt kvinnorna, att klä sig så? Eller värre, att låta sig köpas på det viset, hon rös av obehag av minnerna och log åt Daeron.
"Tack, det skall bli gott." ler hon mjukt och talar lika lätt och svalt som sin mor lärt henne. Borta är den vanliga rösten, den som kan prata snabbt, skämta och svära, precis som en man.

Daeron viftade undan hennes tack med handen och betraktade henne med en road blick.
"Du borde ha blivit en skådespelare, inte en riddare", anmärkte han. Det var verkligen förvånansvärt hur fullt hon kunde ändras från en blyg kvinna till en självståndig riddare.
Den söta servitrisen hämtade över en bricka med två stop öl och två skålar med soppa samt brödbitar. Daeron mötte hennes blick för en sekund och kunde inte hjälpa leendet då han kände hennes blick på sig trots att hon gått bort.
"Så, vart åt imorgon?"

"Skådespelare är varje gång jag går i klänning." flinar Tamara smått roat. "Så jag har väll två yrken i ett?" log hon och tackade med en nick servitrisen för maten men rynkade pannan åt hennes blick på Daeron och hans leende. Men sedan ruskade hon lätt på sig, vad brydde hon sig om vad han hade för sig? Det spelade inte ens någon roll i det skådespel de utförde, många äkta män tog sig till krogar för att roa sig med flickor.
Hon ser åter på honom och ler lätt. "Det ligger en stad en dagsritt bort, antar att vi ska kolla i slottet där? Det är en gammal adelsläkt som styr." sa hon med ett lätt frågande och började läppja på soppan.

Daeron blandade runt i soppan medan han lyssnade och betraktade förstrött de andra gästerna, speciellt en högljudd grupp som drack rikligt och spelade träning i ett bord längre bort. De drog till sig mycket uppmärksamhet med sina skratt och rop.
"Det låter bra. Vi kan övernatta inne i staden nästa natt, finns inget bättre ställe att höra rykten och skvaller än en lokal krog." Och då menade Daeron inte en av de fina platserna.

Tamara granskade gruppen och såg på Dareon. "Ska man få höra något borde man slå sig ner vid de där." sa hon menande och förbannade i tysthet att hon fötts till kvinna. Varför skulle hon fötts till detta kön? "Vi kanske skulle kunna spela tärning med dem?, Ja eller du då." sa hon och nickade åt hans ide med att övernatta i staden, även om hon dock inte gillade allt med detta.

Daeron kände något som liknade misstänkt mycke medlidande då han såg Tamaras bitterhet flyktigt spelas i hennes ögon. Han ville inte lämna henne ensam vid bordet, men å andra sidan behövde de information för att kunna få tag på sin första ring.
"Men du kommer med. Och den här gången som min syster", sade Daeron bestämt, men med ett leende. Tamara hade inte verkat tycka om att vara hans fru, men syster och bror var en lika trovärdig historia.