Ginny Weasleys femte år på Hogwarts

Hej ny läsare här!

Har bara en fråga: rubriken heter Ginny weasleys FEMTE år på hogwarts men snigelhorn är väll i 6 året?
Annas skriver du jätte bra!

Med vänlig hälsning, RoseElm30771

Ps. Snälla vill ha ett svar!

Ja, men tänk på att Ginny är ett år yngre än HArry, t.ex. är HArrys andra år hennes första

Jaha fattar! Tack så mycket!

Du är bäst!

Tack Kommet s sagt så fort jag kommer till mamma.

Bra

Mina kära läsare, här är Kapitel fyra!

Kap. 4

Har du någon gång vaknat med en konstig smärta i magen som man ibland får dagen för speciella händelser? Precis så känner jag mig just nu.

”Mitrita te” viskar jag och det dyker upp en rykande kopp te på nattduksbordet. Jag tömmer snabbt koppen och lägger tillbaks den. Jag ser på medan den försvinner.

Quidditch. Jag hör ordet i min hjärna. Jag ångrar starkt att jag anmälde mig till uttagningen, men gjort är gjort. Jag ser mig omkring bland mina djupt sovande rumskompisar. Jag skulle sätta en galleon på att ingen av dem har det lika svårt som jag. Det vill säga om jag hade en galleon. Men det har jag ju inte.

Efter ett tag reser jag mig mödosamt upp. Jag tar på mig skoluniformen och går ner till frukosten.

Jag sätter mig vid Gryffindor-bordet och håller utkik efter Luna men hon är inte här. Harry kommer fram till mig och det pirrar till i min mage.
”Lycka till idag!” säger han med ett leende.
”T-tack. De-De-Detsamma.” stammar jag fram. Han skrattar för sig själv och jag känner hur mina kinder hettar till. Jag önskar jag kunde frysa varje sekund jag tillbringar med honom.

På utsidan kanske jag verkar stark men allt inom mig rasar när Harry är i närheten, så är det bara och det kommer alltid att vara så.

När jag tillslut faktiskt ätit färdigt och Stora Salen börjat avfolkas så går jag med nervösa steg mot Quidditchplanen. När jag sätter mig i omklädningsrummet blir jag förvånad av att se en grupp Hufflepuffar sitter där.
”Stick!” säger jag till dem.”Det här är Gryffindors uttagning!” Det enda de gör är att fnissa vilket får mig att bli rätt så sur.

Jag byter snabbt om och springer ner till planen. De flesta är kvar i omklädningsrummen men det finns lite folk på planen också. Läktarna är fulla av folk vilket faktiskt förvånar mig. Man skulle kunna tro att det är final mellan Gryffindor och Slytherin och ändå är det bara en uttagning. Jag frågar mig själv varför men inombords vet jag redan svaret. Svaret är Harry. Alla vill väl se hur han är som kapten.

När alla är nere på plan så är surret från folkmassan så högt att det är svårt att urskilja vad Harry säger. Jag uppfattar i alla fall någonting om tystnad och folkmassa. Jag går närmare för att höra exakt vad han säger.
”Okej, hörni” pladdrar han nervöst på. ”Tystnad tack!” Ingenting händer. Alla fortsätter med sitt babbel och någonstans inom mig väcks någonting till liv. Så lite respekt man kan ha. Kan man vara tyst i en sekund? Tydligen inte...

”HÅLL KÄFTEN DÅ FÖR I...!” All stirrar på mig.
”Tack” mumlar Harry. ”Jaha... Till saken, bara för att ni var med förra året så har ni inte garanterat en plats i år igen. Han tittar på Katie Bell och på Ron.
”Ska jagarna börja då?” Den gnista som tänts inom mig har nu slocknat. Jag ville ju bli jagare eller hur? Alltså skulle jag bli en av de första att prova. Och alla på läktarna stirrar hitåt.

En tjej som heter Demelza Robins startar. Hon flyger darrigt upp på kvasten. Hon verkar vara en av de seriösa. En som kommit hit för Quidditchens skull och inte Harrys. Hon sätter sju av de tio straffar hon skjuter på McLaggen. Fast egentligen kan man ju inte vara säker på att hon är bra, för jag har ingen att jämföra med.

Snart nog får jag reda på att hon garanterat har en plats i laget. Jag väntar på ett genombrott men ingen är hittills lika bra som Demelza.

Efter vad som känns som en evighet är det trots allt min tur. Jag sätter mig nervöst på min gamla Rensopare. Det verkar plötsligt som om hela skolan stirrar på mig... Men inte hela... Det kan inte vara hela.

Jag ska hur som helst skjuta tio mål på McLaggen som är vaktare. Det första mål jag gör är bara... klockrent. Han har inte en chans. Och så fortsätter det tills det är dags för mitt femte försök. McLaggen tar bollen med nöd och näppe.

Sedan verkar turen vara tillbaka på min sida. Jag sätter tre mål på raken men den åttonde missar. De sista två flyger utan några som helst problem in genom målringarna.

Det tar ett ögonblick innan jag förstår det. Jag satte åtta av mina tio straffar. Jag är med i laget tänker jag. Jag är med i Gryffindors Quidditchlag. Det är nästan för bra för att vara sant.

Tillslut kommer de fnissande Hufflepuffarnas tur. Harry suckar irriterar. Jag vet precis vad som pågår i hans huvud.
”Är det någon mer här som inte är från Gryffindor?!” frågar han bestämt. En liten grupp första-års Ravenclawelever flyttar sig nervöst bort från planen.
”Så bra” säger Harry när de gått. Katie Bell blir den sista jagaren. Hon sätter, otroligt nog alla sina straffar. Den sista går visserligen bara i med nöd och näppe, men det spelar ingen roll eftersom det blir mål! Jag är så trött att jag bara stannar för att skjuta de straffar som bestämmer om Ron blir vaktare eller inte. Och det blir han.

”Grattis”säger Harry innan jag snabbt springer till omklädningsrummet och byter om till mina vanliga kläder. En stund senare ligger jag i min säng och snyftar. Varför vet jag inte. Plötsligt rinner en tår ner för min kind. Jag torkar snabbt bort den innan jag går till till uppehållsrummet. Harry och Hermione bråkar om något medan Ron sitter i en fåtölj och tittar på.

”Låt mig se vems bok det är!” säger Hermione
”Ja, gör det, han sover i princip med den” fortsätter Ron.
”Gör jag inte alls det” svarar Harry och jag ser plötsligt att han håller en bok bakom ryggen.
”Ge mig den bara, vad kan hända?” Hermione tittar surt på Harry och försöker ta boken och Harry sträcker han boken ännu mer åt mitt håll.
”Pärmarna är... öh... ömtåliga!” hasplar han ur sig och håller boken rakt under näsan på mig. Jag tar den. Hermione tittar triumferande på mig. Harry öppnar munnen för att säga något men kommer tydligen inte på något utan stänger den bara. Jag öppnar boken.
Denna bok tillhör Halvblodsprinsen står det.
”Halvblodsprinsen... Vem är det?” frågar jag honom medan jag ger tillbaka boken. Han svarar bara med ett litet ”öh”. Sedan går jag och lägger mig. Jag somnar direkt.

Alltså super, jag längtar redan till nästa!!!!!!!!!! Du är bara för bra!

Haha, tack så hemskt jättemycket! Du förstår inte hur mycket det betyder! Dock tror jag att du får vänta lite innan nästa kapitel för jag har väldigt mycket att göra för tillfället.

Bra! Är ny läsare och älskar den
♥

äntligen som man har väntat men det var värt det