Young, Wild and Free [SV]

Jaaa!!!!

Var är kapitlet??

^ Det kommer! Kvällen är inte slut än

^^Längtar, du skriver såå braaa ♥♥♥

Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge!

Nej jusdet

Luna Lovegood

Luna gick långsamt genom de långa korridorerna på slottet, med sitt vanliga drömmande ansiktsuttryck. Folket som gick förbi gav henne konstiga blickar, fnissade, och ibland kunde de även viska någon om ''Lolliga Lovegood''. Luna, som var helt försjunken i tidningen som hon gick och läste, förstod inte att det var henne de skrattade åt. Inte för att hon skulle bry sig om hon visste. Hon var van.

Luna fortsatte vandra. Trappa efter trappa, korridor efter korridor, med de små honungsöls korkarna guppande mot bröstkorgen. Tillslut fanns det ingen mer trappa att gå upp för, och Luna stannade framför dörren som ledde in till den sjunde våningens korridor. Hon rullade ihop sitt exemplar av Hört och Sett och stoppade ner det i sin egensydda väska som hon bar över axeln, sen öppnade hon dörren. Korridoren där inne låg öde, och Luna suckade stilla medan hon steg in. Tårarna tränge sig på bakom hennes ögonlock medan hon gick genom den välbekanta korridoren. Ännu en vänstersväng och sen var hon framme. Hon kunde se gobelängen utav Barnabas den barnslige och slöt med det samma ögonen.

När hon återigen öppnade dem så uppenbarade sig en dörr mitt emot gobelängen och hon klev in. Så fort hon var inne i rummet och dörren hade stängts bakom henne så föll hon ihop på golvet. Tårarna rann stilla nerför hennes kinder där hon satt – ensam. ’’Vem är du?’’ var det en röst som frågade. Luna tittade snabbt upp mot den blonde pojken som stod borta vid fåtöljerna i hörnet. ’’Jag såg inte att du var här.’’ Mumlade Luna fram. Hon granskade pojken, som hon utefter de gröna detaljerna på manteln antog var en Slytherin elev. Luna skämdes över över hur hon låg där på marken. Hon var verkligen inte sig själv just nu. Luna som alltid var så drömmande, så glad. Just nu var hon krossad. ’’Vem är du?’’ frågade pojken igen. Luna ryckte till, hon hade vandrat in i sin egen värld igen, utan att ens lägga märke till det. Hon log lite fånigt och svarade ’’Luna.’’ ’’Jag är Draco’’ sa pojken. Det såg ut som om han inte riktigt visste om han skulle le eller inte, så han bara stod där.

Luna reste sig upp och gick bort mot pojken som granskade henne kritiskt.

--------------------------------------------------------------


Draco Malfoy

Draco stod där. Granskade den udda flickan med honungsöls korkar runt halsen och rädisor i ögonen. Vad höll han på med? Det här var så olikt honom som det kunde bli. Men spelade det någon roll egentligen? I det här rummet hade han alltid varit fri. Fri att vara vem han ville.

Han log. Log mot flickan. ''Du tycker säkert jag är konstig.'' sa Luna med en drömmande röst. Draco visste inte vad han skulle säga, men det verkade inte som han behövde säga något. Luna tog än en gång orden till sig. ''Jag brukar komma hit ibland. Då jag är ledsen. Ibland kan det vara ganska jobbigt att ingen gillar en. Dom brukar kalla mig Lolliga Lovegood''

Det dröjde inte länge innan de var försjunkna i en djup konversation. På något konstigt sätt trivdes Draco i hennes sällskap. Efter några minuter tittade Luna på det lilla armbandsuret på sin handled och sa ''Jag måste nog gå nu. Men det var kul att prata med dig Draco Malfoy. Det kändes nästan som att ha en vän.'' Luna gick tvärs över det runda rummet. Men innan hon han gå ut så ropade Draco efter henne. ’’Kan vi inte träffas här igen nästa vecka?’’ ’’Visst.’’ Sa Luna leende, innan hon sedan gick ut genom dörren och lämnade kvar en lamslagen Draco.

----------------------------------------------------

Inte så jättenöjd med detta kapitel, men kommer förhoppningsvis ett nytt imorrn (kan hända att det blir lite senare) och då får vi hoppas på förbättring.

Jättebra.

Bra

Super bra kapitel