7 år på Hogwarts, 7 år i helvetet

Chris höjde ögonbrynen åt Skandar.
"Att du aldrig får nog", flinade han. Själv hade han haft många under årens lopp, på senaste tiden hade han haft så pass mycket annat att tänka på att han inte hade orkat med tjejer. De var oftast ändå i vägen då det handlade om något viktigt.

Katarina satt vid bordet, en bit från Skandar och alla andra som satt där.Amanda och Zeya satt mitt emot henne, som hon mest var med för att inte verka helt utanför och mobbad. Egentligen ville hon vara ensam.
När maten kom upp på bordet började hon äta på en gång. Det var en utav de konstiga sakerna med Katarina. Hon kunde äta nästan hur mycket som helst, fast hon var ändå pinnsmal.

"Vi är inga leksaker Sutherland," fräser Ellie och tar i smyg bort ena luren från örat.

Chris vänder långsamt på huvudet mot Ellie.
"Inte enligt dig kanske", svarade han oberört och höjde snabbt ögonbrynen åt henne. Människor var leksaker och offer, inget annat.

Jag höjer ena ögonbrynet åt hans dåliga svar.
"Idiot", fräser jag och snurrar glaset i min hand.

Skandar ryckte på axlarna åt Chris anmärkning och vände sedan halvt intresserat blicken mot Ellie. Hon talade sällan, och det var underligt att hon nu gjorde det.
Nytt år, tänkte Skandar med ett flin och placerade en stor bit äppelpaj på sin tallrik, för efterrätterna hade just dykt fram.

Aura lyssnade knappt på diskussionen bredvid mig, trots att den kunde ha varit intressant någon annanstans.

"Jag tar det som en komplimang", svarade Chris med ett flin åt Ellie. Han var uttråkad, mycket uttåkad och elevernas prat gjorde inte det hela mycket bättre. Frågan var endast vem som han skulle tvinga den här gången för att hans blodstörst skulle bli mättat. Det fick han väl grubbla på senare, nu ville han endast ifrån middagen.

Skandar suckade då maten försvann och reste sig. Det var väl dags att återvända till fängelsehålorna för första gången på flera månader. Theo och Oliver reste sig med honom, och Skandar såg frågande på Chris, ifall han skulle följa med eller stanna kvar.

När efterrätterna dök upp så åt Katarina ännu mer.
"Alltså hur mycket kan du äta!?", frågade Amanda.
Katarina gav henne en arg blick.
"Ta det lugnt", sa Amanda som ett svar på blicken hon hade fått.