Pirater (Privat rollspel)

Vicinia skrubbar upp knäna när hon kastas framför kapten. Men tar sig sedan upp på fötter och kapten ser granskande på dem. Han går långsamt fram till dem och Vicinia tar snabbt ett steg bakåt när han sticker fram sin grova hand för att få tag på henne.

När Vicinia tar ett steg bakåt hoppar Michelle bakåt av ren reflex. Även om det inte är henne handen riktas mot. Den grova handen är minst lika skrämmande som skeppet och resterande delen av besättningen. Hon är nästan på väg att skrika, eller mer ut av ett pip när handen för tag på henne och hon kommer alldeles för nära kaptenens risiga ansikte. Hon tar sig av mild panik ur greppet och tar ett par steg bakåt, innan hon kommer på att resten av båtens arbetare är bakom henne och hon tar ett fortare än kvickt ett steg framåt.

Vicinia ser på Michell och ser hennes räddsla. Lite av hennes egen försvinner och hon stannar kvar när kapten kommer mot henne. Detta är precis som när far ger bröderna stryk och Vicinia tar emot uppmärksammheten från dem, denna gång från Michell. Hanns hand tar segervisst tag i hennes arm och drar henne till sig. Hon försöker dra sig loss när detta inte lyckas far knäet automatiskt upp och hon knääar kapten som svor till.

Michelle blir som smått stelnad när hon inser att Vicinia just knäat kaptenen. Någon hon själv aldrig skulle våga göra. Inte för tillfället iallafall. Kaptenen svär och Michelle reagerar nästan av impuls när hon försöker dra Vicinia bakåt. Antagligen fungerar det inte, fast Michelle släpper Vicinia nästan lika fort som hon tagit tag i henne.

Vicinia känner hur Michelle drar henne bakåt och inser vad hon nyss gjort. Hon backar ett par steg bakåt och hukar vant ihop sig för slagen som ska komma. Det här påmminer så mycket om henne och fadern att hon inte är rädd, snarare likgiltig för vad som ska hända henne.
Men hon känner inget slag utan reser sig sakta upp och han ser på henne. "Spara detta till fienden och dem vi plundrar. Och ge dig aldrig på din kapten igen." morrar han illsket och ger henne en örfil som för att undertrycka det han har sagt.

Michelle kryper ihop lite grann när hon hör örfilen, hon vill bara inte att det ska hända henne. Det händer inte, utan hon får en hård hand runt sin handled. Den här gången kommer hon inte loss heller då kaptenen nästan ger henne blodstopp så hårt som han håller i. Han så gott som släpar med henne, vart han än ska och Michelle tvärvägrar på att ge upp på att komma loss.

Vicinia ser efter Michelle och tar ett steg mot henne men hejdas genast. "Låt henne vara, kapten ska ha sitt lilla roliga." säger en storvuxen pirat och granskar henne. "Träningen börjar imorgon, nu ska det firas, det är inte varjedag vi får en pirat och inte en kvinlig heller" säger han och Vicinia bara stirrar hon fattar inte vad de pratar om.

Michelles handled och handen har förlorat både blod och känsel. Den pirrar och gör ont. När hon tänker på det så borde det inte vara något problem med att dra ur den från greppet när hon inte känner av handen. Hon tar ett andetag och drar ut den ur greppet. Kaptenen vänder sig om och ger henne en rungande örfil som svar på det. Hon känner brännande tårar i ögonen och den värkande smärtan i kinden gör det svårt att hålla dem tillbaka. Han tar tag i henne och släpar henne vidare.

"Kom med här, vi måste få nått till livs." säger en av dem och drar med Vicinia ner under däck till matsalen. Där springer två förskräckta, ja faktiskt svarta kvinnor runt och betjänar männen. Slavinnor, tänker Vicinia och skänker dem inte så mycket uppmärksamhet. De var ju trotts allt det, som de var till för. Männen ropar barskt efter mat och rom, och Vicinia får det med. Hon kollar osäkert på romen hon hade aldrig druckigt, men visste vad spriten gjorde med folk.

Michelle dras med till kaptenens hytt. Det är ovanlgt mörkt enligt Michelle och en stor del av henne är otroligt lycklig över det. En annan är riktigt olycklig då det kommer bli svårt att se vad kaptenen kommer göra med det. Plötsligt blir hon av med skjortan och kaptenens breda fingrar rör vid hennes överkropp. Michelle ryser äcklat.