Mugglarmagi [SV]

Tack så mycket ^^

Jag längtar! ♥
Vet du vilken dag nästa vecka som nästa kapitel kan komma?

Bra !

LOVE IT SO!

TACK TACK TACK TACK! ♥
Förlååt att det har tagit så lång tid, jag har varit upptagen. Ska börja skriva lite oftare nu tror jag ^^

Kap 7 Sanningen

Jag öppnade sakta ögonen och märkte att jag låg i mitt rum. Jag tittade mig omkring, hade det bara varit en dröm? Då klampade det in en man i rummet och jag kände igen honom som den som hade dykt upp i mitt rum.
”Ååå, så bra du är vaken!”, sa han och tittade på mig med pigga ögon.
Jag ryggade undan. Vad ville han? Mannen gick närmare.
”Jag är Fred Burning”, sa han och sträckte fram sin hand. ”Om du hade glömt det.”
Jag stirrade förskräckt på handen och sedan upp in hans ansikte. Han drog sakta tillbaka den och hukade sig ner.
”Är du ok?”, frågade han.
Jag ruskade på huvudet.
”J-jag tror det”, svarade jag.
”Bra, som du vet kom jag hit för att förklara att du är en häxa..”, sa han och reste sig upp.
Jag kom ihåg allt och reste mig också upp, jag trodde inte en sekund på hokus pokus pratet. Men då snurrade det till i huvudet och jag var tvungen att sjunka ner på golvet igen.
”Ojoj”, sa han och rynkade på ögonbrynen. ”Du verkar inte ha druckit så mycket vatten idag.”
Han viftade lite med sin pinne som han hade i handen och vips, så flög det in ett glas med vatten in i rummet fram mot mig, det stannade någon decimeter framför min näsa. Jag stirrade på det med uppspärrade ögon.
”Ta det”, sa Fred glatt.
Jag sträckte darrande fram handen mot glaset och tog det från luften. Det kändes som att jag hade något förgiftat i handen. Jag hade ingen lust att dricka det.
”Drick, drick”, sa han.
Jag tvivlade inte på att det skulle vara förgiftat, men jag drack det ändå. Det smakade precis som vanligt vatten och när jag hade druckit upp allt kände jag efter. Det verkade inte ha varit förgiftat, för jag kände inget annorlunda eller konstigt.
”Känns det bättre?”, frågade Fred och log.
”Ja”, svarade jag tyst.
Jag var helt förvirrad, alla mina tankar var i en stor röra. Om jag var en häxa skulle det förklara mycket… Nej, såklart jag inte var någon häxa! Allt det här var bara något skämt. Men vem skulle skämta med mig? Jonas? Nej, så smart var han inte.
”Jag tror inte på det här”, sa jag bestämt.
”På vadå?”, frågade Fred.
”Det här”, sa jag. ”Tror du verkligen att du kunde lura mig? När du bara dök upp kom du upp ur… ur golvet, eller något, och de där glasen..”, jag tystnade. ”Fiskelina?”
Han bara log.
”Ja, detta är vanligt, inte alla brukar tro på det.”, sa han och log. ”Då får jag visa dig istället”, sa han och sträckte fram sin arm.
Jag tog motvilligt tag i hans arm och vi vände om på stället. Jag kände ett obehagligt tryck mot öronen och ett vinddrag och helt plötsligt stod jag mitt på en gata som vimlade av folk.

Jättebra ♥ XD

Oh amazing! Nu måste du skynda dig att skriva mer

Bra, Bra, BRA! ♥

Gosh, awesome, fortsätt!!!

ÄLSKAR DET! ♥