Uppdraget! (Rollspel Privat)

Jag satte mig upp när jag kännde ett sting av sol lysa mot mina ögon, jag chisar mot solen och tittar bort mot Lea " Lea" sa jag, min röst svek mig lite " har du suttit uppe hela natten, du kunnde ha väckt mig. Nu är du inte helt pigg!" Jag stirrade ohöfsligt på henne " förlåt för stirrandet. " sa jag artigt. Jag må vara 14 men min mamma har uppfostrat mig väl.

"Ta det lungt Torccie. Ja, jag har varit uppe hela tiden. Men jag kan inte sova eftersom..." Lea tittade ut. Hon ställde sig upp. " Jag har fixat mer grejer" sa hon för att byta ämne. "Nu har vi mer mat och några fler knivar" Hon tittade på Torccie som såg smått uppjagad ut i hennes ögon.

" okej men vad bra, och jag behöver nog inte ens fråga vart du hittade det du är ändå så hemlightsfull!" sa jag till Lea. " kom vi måste resa på enggång så jag tycker att vi försöker komma ut ur District 12 idag men det kanske inte är så lätt" jag grubblade på om vi skulle gå in i staden igen eller om vi skulle fortsätta här. Jag packade i mina saker i väskan och gick till Lea med sovsäcken i handen " jag är väldigt glad över att du lånade ut den till mig Lea, tack så mycket!" sa jag förtjust.

Lea tittade på Torccie, hon kanske hade rätt? "Det var så lite" sa hon och packade ner sin sovsäck. Allting var färdig packat och Lea andades in den friska luften. "När vi väl kommer till elvan måste vi vara jätte försiktiga. Det är ett strängt distrikt. Dem är hårda och har stränga regler" sa Lea och tittade allvarligt på Torccie.

Jag nickade som svar och gick ut ur grottan. Jag gick bredvid Lea, jag sneglade på henne, hennes smink hade börjat försvinna för gråten från igår. Jag snubblade på en sten som stack upp ur marken, " aa, aj" pep jag, jag reste mig upp och klappade bort lite skräp från byxorna "så går det när man inte ser sig för." muttrade jag surt.

"Hur gick det?" undrade Lea. "Du Torccie, är det inte dags att vi lär känna varandra?" sa hon eftersom att det såg ur som om det gått bra med Torccie.

" äch det gick bra tack!" sa jag " och jo det är väll dags att berätta lite om oss, jag heter Torccie, Lindsey Klarencce, jag är 14 år och hade en syster som sagt" jag tystade ner lite när jag sa att jag hade en syster. " men dudå! Vad heter du exakt?" sa jag och kollade på Lea.

Lea tittade på Torccie. "Mitt fulla namn är Lea Mary Daisy Florence" sa hon. "Jag är 16 år. Min mamma och jag bor hos James och hans mamma och yngre syskon" Lea tittade på Torccie när dem gick. Solen hade nu kommit en bra bit upp på himmlen.

" okej, din pappa då? Ursäkta men vi måste gå snabbare för att hinna med tror jag, men din pappa då?" jag upprepade mig för att vara säker på att hon skulle höra. Jag vän de blicken frammot då jag såg dn, en ensam och fin bock, jag la armen framför Lea som täcken på att hon skulle stanna. Jag drog försiktigt fram pilbågen och en pil, jag siktade och sköt iväg en pil. Den träffade precis där dn skulle, bocken sten dog, " Jepp jag sa att jag kunnde avännda pilbåge så nu har vi mat!"" sa jag glatt.

Lea tittade på den döda bocken. "Min pappa..." sa hon med en klump i halsen. "Min pappa är död"