From Everything To You

Åh, vad bra! Helt awesome! ♥

Är det Louis som log åt henne på planet? Som lät Niall släpa på att bagage?

Btw, shippar du Niam?

Aww, det här är då sött och himla bra också!
God, vad jag är tagen av denna fanfic..
Längtar efter mer!

Ja
JAG SHIPPAR NIAM AS HEELLLLL!
Har en tumblr om dem. Dock skapa jag den idag så den är ganska tom..heheh.

Länka? ♥

www.Niamismybitches.tumblr.com

Aaarrrggggghhhh! Det funkar inte?!
"Webbsidan kan inte hittas

Mest sannolika orsaker:
Du kan ha skrivit fel när du angav adressen.
Om du klickade på en länk kan den vara inaktuell."

niamismybitches.tumblr.com/

Hm, när jag klickar på länken blir den så här:
http://www.mugglarportalen.se/niamismybitches.tumblr.com/
EDIT: Tog bort mugglarportalen.se/ och nu funkar det

Kapitel 8 – One Direction. What's that?

”Förresten, vad heter du?” Hon log, med ögonen insjukna i mina. ”Ehm..Emily. Emily Stanford.” Hon nickade och visade ett leende som var stort nog för att få man skulle få en glimt av hennes perfekta vita tänder. ”Jag är Tamara.”

Vi gick genom de stora portarna och fortsatte på stenmarken som låg framför oss. Allt var gjort i sten. Nästan iallafall. Taket var minst 30 m uppåt och på väggarna hängde det tavlor av alla möjliga konstnärer. Claude Monet, Herb Aach, Lubna Agha, Pat Adams, för att nämna några få. ”Det är bara kopior.” Tamara's röst hade fått mig att vända mig bort från väggen och tavlorna. ”Fast det borde du väl förstått.” Jag nickade instämmande. Det visste jag. ”Hur vet du vägen?” Jag hade velat fråga henne det från första början men inte tänkt på det. Inte försen vi gått igenom minst 20 dörrar. Hon skrattade lätt. ”Om fyra av dina syskon också hade gått här och du hade varit på varenda avslutningsfest, så hade du nog också kunnat varenda litet gömställe.” Jag skrattade också till lite lätt. ”Gillar dom också konst?” Hon kollade ännu en gång med ett bländande leende mot mig. ”Nej, eller jo. En av dom. Men dom andra gick på dans och musik delen som ligger en trappa ner.” Jag nickade imponerat. Ingen i min familj hade någonsin haft bra betyg eller varit bra på någonting kreativt. Förutom jag då. Konsten, gitarren och sången. That was my things. Jag pratade dock aldrig om min sångröst. Det var bara jag som hade en aning om att jag kunde sjunga. Ingen annan.
”Hallå, Emily!” Jag skakade på huvudet och suddade ut tankarna. ”Vi är framme.” Jag vänder blicken från Tamara och möts av ett gigantisk sal. Även här hänger det hundratals tavlor. Förmodligen målade av elever då jag inte kan känna igen konstnärerna. Jag gick fram ett par steg och började dra med fingrarna på de stora arbetsbänkarna. ”Wow.” Viskade jag fram. Tamara ställde sig bredvid mig. ”Det är ju så...enormt.” Jag nickade instämmande utan att ta blicken från tavlorna, skåpen, bänkarna och de tusentals färger som fyllde rummet. Efter att vi båda inspekterat varenda liten millimeter av rummet och fyllt upp varandra med glädje gick vi ner en trappa. Mot dans och musik delen. Det var mer folk här nere. Mer folk som sprang runt med gitarrer, stativ, dans- utstyrslar och mikrofoner. Jag steg närmre Tamara för att inte tappa bort mig i folkmassan. ”Kom vi går till B11.” Tamara drog mig i tröjan för att jag inte skulle tappa bort henne. ”Vad är B11 för nåt?” Jag snubblade framåt på stengolvet. ”Där One Direction spelar.” Jag skakade förvånat på huvudet. ”Vad är One Direction?” Hon vände sig hastigt om och gav mig en förvånad blick. Jag skakade frågande på huvudet. ”You'll see.” Jag himlade med ögonen och vi fortsatte genom folkmassorna.

När vi väl gått igenom 20 dörrar till kom vi fram till en sista dörr. I ena hörnet av dörren fanns det en liten vit metallplatta som det stod ”B11” på. Tamara öppnade dörren och vi möttes av musik. Hög musik. Fem killar stod inne och sjöng för fulla halsar. Tamara nickade mot en av dom. Jag hade inte hunnit kolla på dem ännu för jag var fortfarande fäst vid de hundratals gitarrerna som var uppsatta längst väggarna. Musiken slutade. ”Emily?” Jag slutade stirra på gitarrerna och möttes av Harry's gröna ögon som lyste av lycka. ”Harry? Hey!” Jag gick mot honom och omfamnade honom. Han släppte mig. ”Vad..Vad gör du här?” Jag skrattade åt hans förvåning och gick vidare mot Niall, Zayn, Liam och Louis. Jag lät Tamara förklara för Harry vad jag gjorde här. Jag skulle ändå förklara så att han inte förstod ett dyft. Louis var den första personen jag nådde. Han kramade om mig och rörde sin hand upp och ner längst min rygg. ”Hey.” Viskade han svagt i mitt öra och jag rös. Jag omfamnade resten av killarna innan jag gick tillbaka till Harry igen. ”So. This is One Direction?” Jag gjorde en gest mot killarna som stod bakom honom, ihop-klämda. Han skrattade högt. ”Best band-mates ever!” Skrek Louis bakom honom samtidigt som han la armarna runt Liam och Niall. Jag skakade på huvudet. ”Förstår du nu?” Harry's gröna ögon borrade in sig i mina och jag kände hur mina knän vek sig.


(Emily)

/ Lite bättre uppdatering nu, don't you think?