Privat rollspel!

María krossar isen och den frusna mannen, som antagligen kommer vara borta till kvällen. Annars spelar det ingen roll María. Det är enkelt att knocka honom igen. María binder honom, kanske överdrivet hårt, och sätter fast honom i en av pelarna. Sedan lägger hon sig ned i kistan igen och drar på locket efter det inväntar hon bara de nattliga timmarna.

Alison bestämde sig för att gå till torget ändå, hon behövde några saker och det verkade för misstänksamt om hon höll sig undan hela tiden. hon tog korgen och begav sig ut på torget och märkte genast att människor var dystra och hon låtsades vara oförstående
"Vad har hänt?" frågade hon prästens fru och kvinnan såg på henne
"det verkar som ett flertal av människorna i byn har dött" sa prästinnan
"Vad hemskt? är det nån sjukdom? är det farligt?" frågade Alison och låtsades vara förskräckt
"Vi vet inte men det är nog bäst att inte vara ute i det öppna för mycket" sa kvinnan och Alison nickade innan hon handlade det hon skulle och låtsade sedan skynda hem i panik

María ligger i kistans mörker när hon hör ett rassel och ett förvånat ljud.
"V-Var är jag?" Mansröst, antagligen just den mannen hon bundit fast. Något annat vore extremt ologiskt. Hon låter kistlocket glida åt sidan innan hon effektfullt reser sig upp från kistan utan någon större svårighet. Hon ser ut som ett levande lik, om man bortser från att hon inte ruttnat.
"I min krypta." Väser hon och ser på den skräckslagna mannen.

Alison stänger dörren och skrattar lågt för sig själv, de trodde att det var en sjukdom då var hon helt säker. Hon gick fram till skafferiet och tog ner några flaskor och örter och började göra en dryck som skulle kunna göra henne starkare

"D-Du, vampyr!" Utbrister han stammande och María går nära honom. Hon har gjort det här förr, vet hur hon ska skrämma dem. Hennes röda ögon hamnar i samma höjd som hans och hon andas ut och han blir slagen av hennes äcklande andedräkt. Han ser äcklat på henne.
"Snarare din dödsdom, kära ni." Väser hon artigt men ändå otroligt olycksbringande. Han märker det och försöker backa undan. Hon rätar på sig. "Du gjorde ett misstag med att träda in på min mark." Konstaterar hon med lysande ögon. Han ser på henne med stora ögon.

Alison såg ner på brygden och log nöjt, den skulle göra henne starkare. Hon tog sleven och fyllde den och drack sedan upp och hon kände faktiskt skillnaden
"du verkar ha lärt dig en hel del sen sist" sa an röst som bara kunde tillhöra en man, Alison tappade sleven som landade på golvet med ett lågt klirr och hon vände sig förskräckt om och såg på Dracula.
"vad....vad gör...du här?" lyckades hon stamma fram och han log lite roat
"när någon försökte offra min häxa var jag tvungen att se att hon var okej!" sa han och log, Alison vek undan blicken. Hon visste hur han kunde trollbinda honom och få henne at göra saker hon inte ville göra "men att offra dig till Maria var en aning korkat" sa han och Alison förblev tyst "men du verkar ha löst problemet själv märkte jag" Alison kunde bara nicka till svar, hon önskade att han kunde gå

María ser på mannen med ett uttråkat uttryck. fast hennes ögon lyser av frustration.
"Hur länge har du-" Hon avbryter mannen med en ondskefull blick. Han behöver inte veta det. Men han kanske känner igen henne, vem vet? Hon drar av sig manteln.
"Du..." Säger mannen chockat. "är María Notoría!" Fortsätter han och rösten har höjts med chock.
"Hur känner du till mig?" Väser hon åt honom.
"M-min farfar, du skulle gifta dig med honom..." María är smått överasskad över svaret. Hon trodde inte hennes fästman hade ättlingar.

"jag hade för mig du var mer pratsam än det här" sa Dracula och Alison mötte hans blick "men jag kanske tog dig med förvåning?" sa han roat och vad skulle hon svara?
"jag har inget att säga dig" sa hon bestämt och ryggade tillbaka när han gick mot henne
"det har jag svårt att tro, du borde vara rasande på mig" flinade han och såg ner i brygden, Alison fick bita sig själv i läppen för att inte säga något dumt. Hon visste att det inte skulle hjälpa och just nu ville hon bara överleva.
"du behöver inte vara rädd, jag tänker inte göra något" sa Dracula och log "inte än" la han till lågt och Alison svalde
"men le lite" sa han och Alison stirrade på honom, hon skulle inte kunna le förens han var borta

María ser på mannen.
"Förnamn?" Hon behöver inte veta efternamnet. Det kan mycket väl ha ändrats genom åren. Men det bryr hon sig inte om.
"William." Säger mannen snabbt med en svamlande röst som låter korkad i Marías finkänsliga öron.
María nickar.
"Berätta vad har du emot vampyrer." Beordrar hon och han börjar berätta något om att en stor vampyr tagit död på hans farfar. Marías ögon glimmar till, Dracula.

"jag vet att du mötte Maria, vad jag inte vet är varför?" sa Dracula och slog sig ner i en fåtölj och studerade Alison noga
"jag vet inte varför hon lät mig leva" sa Alison lågt och satte sig försiktigt ner i den andra fåtöljen
"det var tur för henne att hon lät dig leva i alla fall" sa Dracula och Alison hoppades nästan att hon skulle vara död nu. Hon gillade inte Draculas spel, hon gillade inte att han kunde få henne att göra precis vad han vill och att han kunde styra över hennes liv
"vi kanske skall besöka Maria och se vad hon har att säga till sitt försvar" sa vampyren och tog et fast tag runt Alisons handled och började dra med henne till kyrkogården