(PM)Oneshot- Merope Gaunt (sv)

Men nu börjar jag nästan gråta. Ni är så underbara och jag ska bannemej ge er ett kapitel ni förtjänar. Nu ska jag sätta mig och skriva, hoppas det funkar.

^^Det ser jag fram emot , men stressa inte ♥

Idag var jag sjuk och hemma från skolan. Med hjälp av lite Ed Sheeran och andra depp-låtar har jag lyckats skriva ett kapitel. Förlåt så mycket för hur deprimerat allt är, nu är jag i alla fall i gång igen. Btw är nästan hela kapitlet en tillbakablick till vad som hände efter att Dessie öppnade dörren, ville inte bara lämna det.


Kapitel 5; Magi


Idag var det ett år sedan. Det är orden som ekar i hennes huvud hela morgonen.

Allt gjorde så ont. Varför slog far? Någon skrek, var det verkligen hon? Merope slöt ögonen för att stänga ute alla ljud. I huvudet bad hon en stilla bön att det snart skulle vara över. När Mervolo uppmanade henne att säga förlåt gjorde hon det.

Meropes tankar är det enda hon har helt för sig själv. Där tillåts hon att hata Mervolo och Morfin hur mycket hon vill. Hon kan göra vad hon vill, mörda sin far utan något som helst straff. Hon kan se sig själv sparka på den där blonda kvinnan med pärlhalsbandet med ett leende på läpparna. Det var för ett år sen som tankarna spårade ur och hon lärde sig riktigt hat. Ett år sedan Desideria togs ifrån henne.

Mrs. Jones står i dörröppningen. Varför står hon där? Merope undrar hur mycket Desideria har sett, om hon ska försöka bortförklara det här.

Innan allt det där var Merope rädd för att tänka alldeles för elaka saker. Tänk om far skulle få reda på det? Idag fnyser Merope åt allt det där, men ibland när fars hot väller över henne blir hon orolig i alla fall. Hon vet vad han är i stånd till att göra.

Merope minns ordet. Crucio. Det var det pappa ropat ut när Dessie kom genom dörren. Det skärande skriket från hennes Desideria förföljer fortfarande hennes mardrömmar.

Klockan är åtta och båda hennes familjemedlemmar sover fortfarande. Merope går upp till köket och tar ett glas vatten. Ser in i den spruckna spegeln en stund, letar efter sitt ansikte. Men allt hon ser är en förrädare.

Merope var feg. Allt hon gjorde medan hennes far torterade hennes Desideria var att skrika. Tårarna rullade ner för kinderna på henne medan Desideria bands vid köksstolen. När illvrålet kom gick i Mervolo ut i några minuter. Det var då som Dessie sa sina sista ord till Merope;
”Det kommer bli bra” viskade hon snyftande fram ”Du kommer ha det bra”

Hon känner för att spotta flickan i spegeln i ansiktet. Merope kunde lossat repen. Mrs. Jones hade kunnat fly.

När Mervolo kommer in igen fastnar hans ögon genast på Merope. Han går fram till henne, ruskar hennes axlar och hotar med döden om hon skulle säga ett ord. Merope nickar fastän hela hennes kropp vill säga emot.

Mervolo kommer inte att reagera på datumet. Varför skulle han komma ihåg datumet då han torterade en smutsskalle? Men Morfin kanske kommer komma ihåg det, det var ju då han fick sin första varning från skolan.

Mervolo var smart. Han sa att Desideria var en smutskalle som misshandlat hans dotter, och när hon slutligen kommit in hans hem hade Morfin fått nog. Morfin hade med låtsad skuldlåtenhet erkänt att han använt cruciatusförbannelsen när Mrs. Jones hotfullt närmat sig hans syster. Ministeriekvinnan blev nästan tårögd när hon fick höra talas om syskonkärleken och bestämde sig för att inget brott begåtts.

Mervolo hade alltid haft fasta åsikter om ministeriet. Morfin med. Men det var inte förens den dagen för ett år sedan som Merope fick en åsikt. Då kvinnan med piprösten och pärlhalsbandet förklarade situationen som Merope följde sin familj i deras hat.

”Vad kommer hända med Mrs. Jones?”
”Åhh, oroa dig inte för det lilla gumman, vi ska ta henne långt bort från dig där hon inte kan göra någon skada”
”Kommer ni tvinga henne?”
”Åhh nej, vi ska bara ta bort alla minnen av dig och din familj från henne. Hon kommer inte kunna skada dig.”
”Var kommer hon åka?”
”Under den tillfälliga sinnesförvirning som uppstått hos henne har hon bestämt sig för att flytta till Frankrike. Vi kommer självklart hålla uppsikt över henne, men hon kommer inte kunna skada dig Merope”

Efter allt det där slutade hennes pappa gå ut för att skaffa pengar lika ofta. Morfin stal från de närliggande gårdarna och Merope fick laga till det med de medel hon hade. När hon brände maten fick hon stryk. När Morfin var hemma från skolan i somras fick han slå. När det var som värst blev Mervolo arg för att Morfin slog för löst. Då tog han över och slog tills mörkret tog henne. Hon välkomnade alltid det där svarta som gjorde att hon varken kunde se eller höra. Då slutade ju slagen kännas.
Hon vill inte hata sin far idag. Det är ju idag han har lovat henne en trollstav och lära henne en städförtrollning. Merope måste vara snäll om hon ska få sin vilja fram.
Merope vet att hon aldrig kommer få gå på Hogwarts. Men att ha en trollstav, en alldeles egen och äkta trollstav… Kanske skulle den kunna ta henne härifrån.

Mervolo vaknade med ett ryck. Han hade hört ett ljud. Han sprang upp, uppretad över det hastiga uppvaknandet. Mitt i Matrummet i hans hus står Morfin, vid hans fötter ligger ett krossat glas. Han borde blivit arg, men istället tar han nytta av situationen.
”Plocka inte upp det!” Ryter han ”Kom hit, Merope!” Morfin drar sig undan mot träbänken i hörnet, förvånad över händelseförloppet. Merope skyndar sig fram mot sin far med samma förvånade min. När Mervolo inte säger något ser han det gå upp för henne.
”Trollstav?” säger hon försiktigt. Han svarar inte, går bara till byrån i hans sovrum och tar ut den långa staven. Han morrar svagt. Staven som varit Serenas påminner allt för mycket om hans förrädiska fru. Han rusar in i rummet igen, nickar mot Merope och räcker henne staven.

”Högtidligt” är allt hon kan tänka. Till och med hennes idiot till bror håller tyst. Hon skakar lätt på rösten när hon uttalar de ord som hon hört så många gånger förut. Reparo.
Ingenting händer. ”Ingen fara, du var bara nervös” tänker Merope. Det är klart att det var för svårt att börja med något sånt. Hon skakar nu bara lätt på staven, ber i huvudet efter effekt…
Ingenting. Ingenting händer, men ändå är allt förändrat.


Kommentera om ni tycker något var konstigt eller felstavat. Konstruktiv kritik uppskattas alltid!

Å du skriver underbart! Kunde inte hitta något fel över huvud taget

Ditt trollkarlsbetyg: Outstanding

So amazing
Du är jätteduktig.

Är hon en ynk!!!! :o det förklarar allting. Åh gosh vad grymt!!!!!!! ^^ kommer alltid att tänka så om henne nu xD

ÄLSKAR DET! ♥♥♥

Tack! Ni gör min dag ♥

NY LÄSARE!! GUD VAD BRA!! Jag gråter typ när jag hör hyr misshandlad hon blir! Stackars Merope! Hatar Mervolo och Morfin! Hatar de!!

Åh, tack... Vet inte vad jag ska säga, hade tänkt sluta skriva den här... Men det kanske är någon som vill ha en fortsättning?