Dolder Sveket.

Absolut, jag är vaken!

Awesome! Hoppas du gillar idén. Har svårt att komma på en idé som är originell.. har inte tagit den från någon om det låter så XD, men något som någon skrivit om innan. Tror denna är rätt originell iaf

Ja!

Kapitel 7. Som en dröm i en dröm.

När jag vaknade upp nästa morgon låg jag i mitt tjejernas sovsal i Slytherins sällskapsrum, första tanken som for upp i mitt huvud var att allt varit en dröm. Min hand flög upp mot mitt huvud och av klumpighet slog jag till mitt ögonbryn med den ringprydda handen. Jag for upp ur sängen och hade någon sett mig då hade de undrat hur någon människa kunde le så mycket. Mitt leende dog ut när jag tänkte de tankarna, jag log aldrig. Det visste alla, jag hade en kall utsida, och jag antar att det var det som dragit mig till Tom, för han hade också en kall utsida, men när vi var tillsammans, så visste jag att han var lycklig, att han log ett äkta leende. Ringen var så speciell och vacker. Inte som en vanlig guldring med en liten diamant på. Nej den var magisk. Jag skrattade för mig själv. Så klart den var magisk jag är en häxa vad fan tänker jag med? Jag tog på mig min klädnad och satte upp mitt blodröda hår i en hård bulle. Två stora svarta pärlor satt i mina öron och blusen var knäppt upp till halsen endast så man kunde se mitt diamant halsband. Jag kom nämligen från en rik familj. En renblodig familj.. Otroligt renblodig. Till skillnad från Tom så hade jag blivit adopterad när jag var nio, men vi hade träffats varje dag för hemmet där jag bodde låg tre kvarter från barnhemmet, och mina föräldrar kanske var väldigt hårda i hur man skulle bete sig och hur man skulle klä sig. Men de var snälla, de ville inte förlora mig, så de lät mig träffa Tom. Familjen hade sett från första början att Tom inte var ett mugglarbarn och de visste att vi skulle ses på Hogwarts, och de visste att jag var en häxa. Därför började de lära mig tidigt och jag trodde alltid att de varit rädda för mig för att jag en gång råkat slänga en kniv rakt i min mors mage. Hon överlevde självklart. Men jag.. Jag kände inte något för henne.

Jag gick ner från sovsalen med ett streck på min mun och handen på trappräcket. Tom satt vid en stol och diskuterade något med Adam Mulciber. Hans fot låg över ena knät och han satt med armbågen på bordet. Hans haka vilade i handen och han såg ut som en ledare. Min ledare. Jag log snabbt. Mina ”systrar” som jag så vilt kallade mina tre vänner stod i en klunga och diskuterade något. De var som jag kunde jag nog rätt fräckt säga. Rika, renblodiga och elaka. Tvillingarna Black och Catrina Malfoy. Jag gick fram till dem och viftade med handen. Jag såg hur Tom såg mot mig och flinade brett. Sen hur han öppnade munnen och berättade för Adam att han förlovat sig med mig. Adam log och gratulerade honom. Catrina var den första att öppna munnen eftersom vi var bästa vänner så blev hon alldeles exalterad över att jag förlovat mig och sedan babblade hon om hur dyr ringen måste ha varit och hur vacker den var. Tvillingarna Black såg bara på mig i avund, även om vi var vänner visste jag att samtidigt som de var rädda för mig så tyckte de om, och inte om mig och de var avundsjuka det visste jag. Familjen Black var ju en sån stor familj.

Ursäkta att det tog lite längre tid, fick besök såhär på kvällen, min kära syster som frågade efter ägg, så tog hon mitt godis i stället hehe.

BRA

Taaaaack Horn! (a) ♥

-när kommer det mer då?

Jag kan sätta mig och skriva genast gumman.
Har hela natten på mig och vet vad jag ska skriva. c:

Tack du kära ♥

Så du tänker tvinga mig att skriva mer nu? D: XD
Nej jag skojar, jag skriver mer såklart (a)