Rolla med mig?;)

Alice hörde hur några killar i rna hörnet viskade. Det lät sim att dom ville vara här lika lite som hon. Nu hade dom flesta kommit, dom saknade bara en av föreståndarna. Hon var alltid den som kom med tårtan och alltid två presenter. Dom presenterna var sällan något intressant.


(Måste bara säga att hon fyller 15 idag )

"Jocelyn." Det knackar, Joselyn reser sig och öppnar dörren till sitt rum. "Du ska ned till samlingsrummet, nu." Jocelyn nickar mot föreståndaren och går ned till rummet där folk redan är. Hon håller sig tyst, lugn och samlad. Trots att hon väldigt gärna vill springa tillbaka upp till sitt rum och stänga dörren. Men det kan hon göra senare, om hon har tur.

Nu kom äntligen föreståndaren och hon hade med sig den stumma tjejen. Henne hade Alice glömt bort, men vad spela det för roll? Alice ville bara få det hör överstökat så hon kunde gå till sitt rum och lägga sig på sängen och bara ligga där.

Jocelyn sätter sig i ett av hörnet, stålsatt för att inte bli tilltalad eller tilltala någon annan. Hon ska ändå uppträda som om hon faktiskt är stum. Så hon kan ändå inte svara. Bara en idiot skulle prata med henne och förvänta sig ett svar.

Madame Croon räckte fram paketen till Alice som öppnade dom utan att vara så upphetsad över det. Men när hon öppnade det första såg hon en ring som hon kände igen , hon hade sett den på bilder på hennes mamma. Det här var ett helt underbart paket.

(okej, jag vet dåligt. Men min fantasi har somnat..)

(Ja, min char är ganska tråkig i sig X))

Jocelyn iakttar händelserna i rummet. Det är faktiskt lite roande att se det. Fast hon längtar ändå tillbaka till ensamheten i sitt rum. Där behöver hon inte vara ensam mitt i en folksamling.

Alice ställer sig upp utan att öppna det andra paketet och gick raka vägen till sitt rum. Hon la sig på sängen och började snyfta. Efter en stund var det någon som kom in men Alice brydde sig inte om den personen.

Jocelyn, som noga iakttagit födelsedagsbarnet, har märkt den plötsliga ändringen av känslor. Men hon struntar blankt i det. Eller egentligen inte. Hennes rum ligger bredvid hennes rum så hon måste väl iallafall gå och be henne vara tyst i sin sorg. Eller så kan hon vara som hon var innan hon rymde och vara snäll. Hon är den tredje i rummet som reste dig. Den första hade varit föreståndaren. Ändå måste Jocelyn vara den första till rummet. Hon knackar men får inget svar. Hon går hon in helt enkelt och stänger dörren efter sig.

Alice tittar upp efter en stund eftersom personen varken sagt något eller gått iväg. Hon såg att det var den stumma tjejen från rummet brevid.

Jocelyn lägger huvudet på sned. Väntar på att tjejen antingen ska skrika på henne att gå därifrån. Eller börja gråta igen. Vilket som kommer inte Jocelyn bry sig.