Strängt Förbjuden Kärlek {HPFF}(SV)

Awesome

älskar den här ff!!!!

Hemskt ledsen att jag inte uppdaterat något på ELVA dagar. Även om jag har delarna liggandes på datorn. Hoppas ni tycker om detta långa kapitlet!

I den dova molniga natten, som bara blev störd av ljudet från lamslagningar som slått fel, eller besvärjelser som träffat varann. Kvinnan som åkt bakåt fortsatte stirra mot platsen där mannen varit. Mannen åkte emot henne, hon höjde sin trollstav, men inte mot honom, utan mot sin mask, hon drog med staven framför ansiktet och masken försvann. "Jessicka," hördes mannens mörka, men samtidigt, ljuvliga sorgsna röst. "Sirius," hördes kvinnans ljusa, men också sorgsna röst. En tår föll från hennes kind. Ångest framför allt, kom med den tåren.

Nichole

Jag suckade igen när jag kände någon som tog tag i min axel och snurrade runt mig, "du, prefekterna har egna sovrum nu," hördes Draco Malfoys stämma, fast rösten hade ingen stämma, den lät liksom bara luftig. Jag nickade stillt. "Vart ligger de då?" han nickade mot väggen vi just gått igenom, jag nickade, han började gå och jag gick efter.

När vi kom till femte våningen kom vi fram till en staty liknande en drake som viftade med svansen, "här e de," sa Draco, jag nickade, "vad är lösenordet då?" Han flinande charmigt mot mig, jag suckade högt, "aldrig i livet, din jävel, bara säg lösenordet så vi kan sova någon jävla gång." Hans flin dog ut, jag flinade själv när han vände sin blick mot statyn, jag var så övertygande. "Sprängstjärtskrabba," fnyste Draco ur sig, en gång visade sig och vi gick in igenom den. Rummet var ljust och det fanns banderoller till alla elevhem. Fyra fåtöljer, samt två soffor. En välkommnande varm eld, ett lågt bord och flera mattor, någon bokhylla och ett studeringsbord prydde rummet.

Inne var det någon sorts fest för att skolan börjat, (endast prefekter), alla deltog, utom Hermione som satt och läste en bok, jag kunde inte låta bli att skratta åt henne, men gick ändå och satte mig vid henne. "Varför sitter du bara och läser?" Hon kollade upp på mig med ilska och började sen läsa igen. "Vad är det egentligen med folk idag,?" Hermione tittade upp på mig igen. "Du är ju på fiendens sida." Jag suckade ljudligt och reste mig upp, hallå! Döm mig inte efter andra, tänkte jag. Jag gick och satte mig i en av fåtöljerna som fanns där, tog en eldwhisky som stod mitt på bordet, drack upp den i en enda slurk, tog en ny, jo, jag tog säkert flera stycken, det värmde.

Efter en stund satte sig någon bredvid mig (närmsta fåtöljen), jag satt där efter säkert tio stycken eldwhisky´s och någon enstaka honungsöl, trött som fan och med fötterna på bordet, och med en brännande blick vilandes på mig. Jag vilade ögonlocken någon sekund, och sekunden senare gick jag genom en lång korridor, den slutade vid en sjö och jag fortsatte gå rakt över vattnet, på andra sidan fanns konturen av en lång man, min farsa?

Jag vaknade med ett ryck, jag hade troligen somnat i fåtöljen - jag var inte den enda. Nästan alla, (utom Hermione,) hade somnat på något vis nere i prefekt sällskapsrummet. Någon låg i fåtöljen brevid mig, Draco Malfoy. Så det var han som satt sig bredvid mig igår, eller för några timmar sen, och stirrat på mig? Jag suckade, och kunde inte låta bli att hålla med honom om en massa saker, till exempel att Hermione är en råttaktig besserwisser, och en jobbig smutsskalle. Med ett flin på läpparna gick jag mot sovrummen, till min största besvikelse var det ett prefektrum till varje elevhem, fyra dörrar befann sig där, och med elevhems namnen inristade i dörrarna. Gryffindor Ravenclaw Hufflepuff, och Slytherin. Jag gick självmant in i Slytherins, där var tre dörrar, två fåtöljer stod där och en mjuk svart soffa stod intill väggen, ett bord stod mitt i rummet, samma guldfärgade bokstäver prydde dörrarna, men istället stod det; Flicka, Pojke och badrum, på dörrarna.

Till slut sommnade jag, kollandes på klockan, och tänkandes.

När jag vaknade igen, (klockan 06:30) steg jag upp ur sängen öppnade min koffert som det ramlade ut kläder ur, jag drog åt mig den svarta kjolen, blusen, ett par knästrumpor och de där halvt snygga klackade skorna, (var det ett faktum att jag lärt att klä mig?) jag trädde på kläderna, kjolen satt tre-fyra centimeter ovanför strumpkanterna, och blusen sattes på halvt med en lätt urringning. Jag tog tag i min väska och började gå. Jag tänkte möta Rachel i Stora Salen. I prefektrummet låg fortfarande en och sov.

Väl nere i Stora Salen, tycktes jag få ganska många blickar på mig, jag satte mig vid Slytherin bordet, (där ingen satt), och inväntade Rachel. kvart över sju kom hon springandes in i rummet. Rachel skyndade mot mig med en bit pergament i hande, hon satte sig andfådd ner vid mig.

"Vad har vi första lektionen?" Frågade jag frånvarande, "försvar mot svartkonster med gryffindorerna," Sa hon med en aning mindre andådd röst. "Åhh! Vad kul." Brast det ut ur min mun, sen kom jag ihåg. Hon kollade surt på mig. "Seriöst, med Gryffindorarna!" "Jo..." Jag skyndade mig upp och började gå ut från Stora Salen för att inte behöva besvara den jobbiga frågan. Jag började gå mot Försvar mot Svartkonst klassrummet när någon ropade efter mig, en lång kort-brunhårig ganska smal tjej kom emot mig, jag kände igen henne som Linda från Ravenclaw. "Hej Nichole," sa hon glatt. "Tja Linda," hälsade jag tillbaks och fortsatte gå. "Du vet, ni har ingen lärare i Försvar mot Svartkonster än." Jag stannade tvärt och vände blicken mot henne, "så då har vi typ, håltimme?" Hon nickade, "ska du följa med till prefektrummet?" Jag nickade och log smått.

Väl framme vid statyn kom Draco gåendes, "så, du fick höra nyheterna?" Jag tvingade fram ett leende, "ja, det fick jag." Han nickade snabbt. "Sprängstjärtskrabba," sa Linda snabbt och försvann in i gången, jag efter henne och Draco efter mig, jag gick mot mitt sovrum, Draco stegade efter mig in i Slytherin rummet. Jag satte mig ner i en av fåtöljerna och la min väska på bordet. Draco satte sig i fåtöljen mitt emot. Jag tittade upp, han iaktog mig, jag suckade högt, och lutade mig bakåt i fåtöljen. "Stör jag dig på något sett Malfoy?" Han ryckte lätt på axlarna och log charmigt. "Neh, men du är het att kolla på." Jag flinade själv. "Visst är jag." Hans flin dog ut, han hade nog väntat sig det samma till svar, jag hånlog lätt mot honom, reste mig upp och gick mot mitt rum.

När klockan var´9.50` började jag gå ut från rummet, Draco satt fortfarande i fåtöljen, han log charmigt när han såg mig igen. "Asså, har inte du någon flickvän som kan klänga efter dig?" Frågade jag lätt sur, han ryckte på axlarna, "Pansy Parkinsson följer ju fan efter mig vart fan jag går, tur att jag hamnade här med dig istället." Han log ännu mer. Vilken tjej som helst hade blivit glad över de orden. Snobb tänkte jag, men rörde inte en min, utan fortsatte att gå.

Väl ute började jag gå mot förvandlingskonsten med Professor McGonagall, på vägen gick jag med Linda, men vi kom ifrån varandra efter halva vägen eftersom hon skulle till örtläran. Själv gick jag genom en korridor och kom fort fram till förvandlingskonsten.

Förvandlingskonsten var kort sagt ganska rolig, vi skulle förvandla vårat djur till en speldosa! Fan vad det var svårt, jag lyckades inte, den blev rund med en tygbit i, inte bra, kanske var det för att Malfoy satt och stirrade på mig hela lektionen? Jag var inte säker. McGonagall sa att lektionen var över, och jag började gå utåt, Rachel mötte mig halv vägs genom klassrummet, hon hade tydligen suttit med Pansy. "Hej," sa jag glatt till henne när hon tog tag i min arm, "Åhh! Jävlar asså, jag var tvungen att sitta med Pansy Parkinsson, typ skolans fulaste tjej, efter Granger då." Jag nickade instämmande. "Trolldryckskonst nu då?" Frågade jag. "Japp, med Snape." "Då går vi," jag började dra med henne mot Fängelsehålorna där våran lektion skulle vara.

Jag satte mig ner bredvid henne näst längst fram och väntade på att Professor Snape skulle komma in och babbla upp reglerna som han alltid gjorde. "Jag tillåter inga stavar på mina lektioner, jag vill att eleverna ska vara uppmärksamma och göra vad jag säger åt dem." Hördes Snapes röst medans han stegade fram mot sin kateder. "Idag ska ni tillreda Förvirringsdryck, på sidan 193, ni kommer vara uppdelade." Han kollade omkring i klassrummet, antagligen bestämde han uppdelningen. Jag hamnade med Malfoy, och suckade högt, Rachel hamnade med Weasley, hon verkade inte heller särskilt nöjd. Jag gick med min bok och kittel till bänken bakom mig, ställde kitteln på bordet och slog upp boken. Jag började slänga i ingredienserna i ordning, jag vände blicken mot Draco, han såg ganska frånvarande ut. "Ska du hjälpa till eller?" Han nickade. Jag föste över boken mot honom medans jag rörde i kitteln. Han skar en ingrediens på mitten och la båda delarna i kitteln, det bubblade till och färgen fick en lätt orange färg. "E du säker på att den ska se ut såhär?" Frågade Draco skeptiskt. "Ja, det står att efter kromlisen blir den orange, och när den är klar ska den vara ljus röd." Sa jag efter att ha läst texten i boken fyra gånger, jag gav sleven till Draco och han började röra motsols så att den efter sista ingrediensen skulle bli i ljus röd färg. Jag tog muphosvampen som låg intill min skärbräda och kniv. Den skulle skäras i åtta bitar, (från början hade svampen klar vit färg, men den skulle ändra färg till illröd), och läggas i medans man rörde om motsols och medsols. "Lägger i dem nu då." Sa jag till Draco medans han rörde motsols ett varv, och medsols ett varv, sen repeterade han gesten, medans jag la i svampbit efter svampbit. Några minuter senare var den helt färdig, den hade en lite mörkare färg en ljust röd, men den var helt klart bäst.Snape gick förbi oss, han granskade den länge, sedan utmärkte han sig. "Bästa trolldrycken, Slytherin får tjugo elevhemspoäng." Jag kunde inte låta bli att hånle, jag kollade bakåt och omkring mig, Gryffindorarna såg väldigt sura ut."Ni kan gå nu." Sa Snape och slängde kappan runt sig, och började gå ut. Jag packade ihop mina saker och ställde kitteln på sin vanliga plats. Sen gick jag mot Rachel, tog hennes arm och började gå med henne mot lunchen.

Vi satte oss ner längst bort vid Slytherin-bordet. Jag tog åt mig några potatisklyftor och en liten bit kött. Rachel granskade den futtiga mat jag tagit, (hon åt säkert dubbelt som mig), Jag tog upp en liten bok som jag fått innan skolan började av mamma, den hade en ljus vit läderklädnad och och ett svart band runt. Jag knöt upp den och öppnade den försiktigt. Svartkonster, och hur man använder olovliga förbannelser. Jag blev först lite förskräckt, och stängde den igen. Rachel satt och tittade på mig och boken. "Vad är det där?" Frågade hon. "Eh.. Det är en bok jag fick av min mamma." Jag försökte le, men det blev en sur grimas. Hon nickade stint. "Vad handlar den om?" "Renblod." Sa jag alltför snabbt. "Får jag se?" Jag skakade fort på huvudet. "Nej.. Jag måste gå." Jag reste mig upp efter en sista tugga, tog en slurk från pumpajuicen, drog åt mig väskan och gick ut ur Stora Salen.

Vart skulle jag gå? Vi började inte nästa lektion föränn klockan två, jag kollade snabbt på min klocka, den var elva nu. Tre timmar kvar. Jag började gå utåt, men ändrade mig och gick till prefektrummet istället.

Aha...

denna ff är så himla BRAWSOME

Haha tack Luna.

Del 2. Kapitel 4. Vissa saker inträffar inte för att vi skall förstöra dem.

En till tår rann nerför Jessickas kind, hon föll över från kvasten. Hon blickade länge mot marken medans hon föll, tills hon övergick till sin animagus form, den kolsvarta korpen. Hon landade på trädets kvist medans hon blickade mot himlen, Sirius dök med kvasten mot marken och precis innan han nått den förvandlades han till den rufsiga hunden. Han rusade fram mot trädet och började klättra upp.

NICHOLE

"Sprängstjärtskrabba," bröt ur mig när jag stod framför statyn, jag höll ett hårt tag om boken och jag gick fort in i det mysiga prefektrummet, jag gick in i mitt egna Elevhems rum och fortsatte in i sovrummet. Jag satte mig på sängen med den lilla vita läderboken i handen. Jag orkade knappt tänka på den, jag tänkte duscha i stället. Jag gick ur sovrummet lade boken på bordet och gick in i badrummet. Jag hade inte varit där innan. Det var vitare än vitt, ett fönster med en vacker sjöjunfru, ett stort badkar med kranar som det rann färgranna vatten ur. Det fanns fyra toalettbås, och en stor kran mitt i rummet.

Jag klädde av mig och la kläderna på golvet. Jag kröp i vattnet, det var en väldigt exakt temperatur. Där intill badkaret såg jag något, ett stort gyllene ägg. Jag tänkte efter, jag hade sett det någon annanstans. Var det inte från Trekampen förra året? I så fall var det Harrys, men vad gjorde det här uppe? Jag sträckte mig efter det, öppnade det, det skrek något fruktansvärt. Jag hoppade till och stängde det fort.

Efter en stund tänkte jag gå upp men ramlade på ägget som jag glömt där, jag hamnade i vattnet hårt, ägget öppnades, men det skrek inte. I stället sjöng det. Kom sök oss där våra röster hörs, vi kan inte sjunga ovan marken, och medan du söker begrunda detta; vi har tagit vad du högsta grad kommer att sakna, en timme länge du får se, och att återvinna vad vi tog, men förbi en timme, utsikten svart, för sent är det borta, kommer det inte tillbaka. Det lät precis som övningen gått till. Deras närmaste hade försvunnit. Jag tänkte inte mer på det, och jag fick ingen luft, jag stängde ägget och flöt ovan vattnet. Jag gick ur karet och tog en handuk runt min överkropp. Jag tog upp mina kläder och ägget, och gick ut ur badrummet.

"Synd att du har handuk på dig." Sa rösten från fåtöljen, han satt med min bok i handen, "du studerar Svartkonster." Sa Draco utan att förlora sitt charmiga flin. "Så vadå, det har väll inte du att göra med, ge fan i det i stället." Han skakade kort på huvudet och läste i den igen. "Dagboksidor med." Sa han. "Ge hit den!" Skrek jag åt honom. Han skakade åter igen på huvudet. Fan ta honom tänkte jag. "Då får jag väll ta den." Sa jag och log. "Jag Cruciatus förbannade Malfoy...- Står det, vad menas med det?" Sa han och kollade tveksamt upp på mig. "Inte fan vet jag, bara ge den till mig!" "Nehe du," sa han. Jag sprang fram mot honom och skulle precis rycka till mig boken när jag tappade ägget och det började skrika. "SHIT!" Skrek jag och slängde mig på golvet för att stänga det. Han kollade förvånat på mig, medans jag drog boken ur hans hand. Jag tog snabba steg mot mitt rum. "Hur fick du tag på det?" Sa han förvånat och aningen förvirrat.

Jag lade mig på sängen, slängde bort kläderna, tog upp boken och letade fram dagboksidorna.

Jag hade ingen aning om.
Sirius hade berättat en massa saker för mig. Till exempel hur han tyckte vi var lika. Jag var sorgsen, hur kunde han ha vetat? Såg han det på mig, eller kände han sig så också? Tydligen var inte hans familj heller den bästa. Han berättade hur sura de var för hans hyss på skolan, och hur besvikna de blivit för att han hamnat i Gryffindor. Lika besvikna som mina föräldrar blivit för att jag hamnat i Gryffindor? Han berättade hur hans bror hatade honom, hur alla hatade honom. Utom hans vänner, de lämmnade aldrig hans sida, jag såg aldrig Sirius utan James. De var som ett par. Det finns alltid ljusa sidor i livet. Så berättade jag hur min mamma blev sur för att jag inte gjorde som jag blev tillsagd. Hur jag var tvungen att stanna i mitt rum flera dagar utan mat, förkrossad över allt, och mest för min bror som redan vart en dödsätare. Han berättade att han alltid skulle finnas då.

Jag bläddrade bakåt några sidor, till två sidor där handstilen var stark och väldigt bläckig.

Jävla Idiotiska Malfoy.

Jag skulle, hur glad som helst, gå upp till Gryffindortornet när jag gick in i en korridor, jag visste inte vad jag skulle göra. Jag drog upp trollstaven och riktade den mot Lucius som stod där, och kysste Narcissa Black. Jag hamnade i koma, varför gjorde han så mot mig, vad hade jag gjort för att tvingas se det där? Jag visste inte vad som skulle strömma ut ur mig först, ilskan eller sorgen. I andra änden av korridoren kom Lily och Victoria, jag kunde inte vända min blick mot dem, men de stod där, det visste jag. Jag höll fortfarande staven hårt i handen, jag trodde jag skulle bryta den i två snart, jag riktade den rakt mot Lucius och skrek hårt. "Crucio." Hans kropp lyftes upp i luften, han vred sig i plågor. - Man måste mena det. - tänkte jag för mig själv. Men gjorde jag det? Orden ekade genom korridoren, tills jag släppte och började springa bakåt, mot flicktoaletten, jag vände mig om när jag hörde spring bakom mig, James, Lily, Victoria, och Sirius kom rusandes efter mig. Jag kunde inte hålla inne tårarna, Jävla Idiot. Jag sprang in i Severus Snape, och tog ut min vrede på honom, ett knytnäveslag rakt i ansiktet, och sekunden efter låg han på golvet och höll sig för ansiktet och den krossade munnen, han såg förvirrad ut. James verkade nöjd för han sa något i stil med. "Det var rätt åt dig Snorgärsen." Lily försvaradeSeverus då.

Hur kunde jag någonsin ha trott det här om min mamma. Hur kunde hon ha varit så olydig och egoistisk, om man nu tänkte så? Hon verkar ju ha varit som en ängel, (om man bortser från att hon är en dödsätare då). Jag lade boken på sängen, drog på mig kläderna igen. Jag gick ut ur rummet, Draco satt fortfarande i fåtöljen. "Är det, det enda du gör? Att sitta i den fåtöljen." Sa jag kritiskt. Han skakade på axlarna och reste sig upp. "Vi kan väll gå till våran nästa lektion då." Jag suckade. "Visst, bara du inte tjatar på mig." Han nickade lätt. Jag började gå utåt, och han gick efter.

"Duu... Vad stod det i den där boken?" Frågade han halvägs till Spådomskonsten. Jag hajade till. "Eh..." Jag hade en massa aningar. "Vaad?" Frågade han igen. "Det stod ... Att ... Min morsa, ah, hon lade den där Förbannelsen på din farsa Malfoy." Han hajade till vid sidan av mig, men jag såg hur han fortfarande såg självsäker ut. Jag gick ifrån hans släpiga steg, och hamnade vid Rachels sida. "Hejsan," sa hon glatt. "Hej." Sa jag lite dystert, fast det kunde bero på att jag tänkte mycket på det jag läst. "Vad har hänt?" Frågade hon medlidsamt, fast hon inte ens visste vad som hänt. "Asså, inget.. Bara... Skit sam." Jag suckade, när jag insåg att hon var väldigt nyfiken.

Vi kom fram till Spådomskonsten med Professor Trelawney, Rachel hade bara frågat en gång till, och kollat undrande då och då på mig. Professor Trelawney kom fram med sina stora runda glasögon och kollade galet vänligt på oss, hon var ju helt galen. "Mina kära kära barn! Välkommna, välkommna till Spådommens värld!" Jag himlade med ögonen. "Idag ska ni skåda genom spådomskulorna S)!" Jag suckade lågt, Rachel hade gjort det samma. Hur kunde Trelawney vara lärare? "Seså, gå och hämta er kulor." Var det sista hon sa. "Jag hämtar en till dig med," mumlade jag till Rachel. Hon nickade, och jag gick bort till hyllan av kulor. Jag tog två stycken, gick tillbaks och satte mig bredvid henne igen. Hon tog den och satte den framför sig på stället. Jag gjorde detsamma, fast med viss spänning. Rachel satt och halvsov, fast jag kunde förstå henne, så som det luktade här inne, man blev ju alldeles sludrig. Jag satte mig rakt och kollade in i kulan med sådan intensivitet, att jag faktigst såg något. Fast det fick mig att nästan kräkas, aldrig i livet att jag skule göra något sådant.. Sedan kom något annat upp, en man med axel långt hår, någorlunda skägg över hakan, och en lätt mustasch. Jag koncentrerade mig ännu mer nu. Mannen såg på mig, och vinkade med handen bortåt i kulan, som nu tydligt visade ett hus, ett svart hus, med den grönaste trädgården och de rödaste rosorna, himlen var blå som havet. Jag klarade inte av alla information, jag svimmade.

..

Var tvungen att gå och lägga mig, så det blev ett litet bråk när jag inte var "klar" på datorn...

Haha aww.
Synd att du inte är som jag och får vara uppe hela natten. Det är azum!
(Brukar sitta på taket och se på stjärnorna!)

Började gråta när jag läste James och Lilys första kyss ^^ Du är as duktig!

Wow, verkligen? Aww! Tack så himla mycket! Blir jätteglad!

Del 2. Kapitel 5. Att få en chock upphör inte att förvåna mig.

Jag gick mot huset, precis bakom den där eleganta mannen, han liknade otroligt mycket han som rymt from Azkaban två år tidigare, men han såg varken smutsig ut eller rufsig i håret, han såg väldigt välstädat ut.

Jag hade varit här minst två gånger förut, - sjukhusflygeln. - Men jag kom inte ihåg varför jag låg här. Någon satt bredvid min säng med ett glatt uttryck när hon såg att jag var vaken. "Nichole!" Brast Rachel ut. Jag log stort mot henne. "Hej." Hon flinade åt mitt ordval, fast det kunde bero på att jag knappast var i skämt-tillstånd. "Vad hände igentligen med mig, varför ligger jag här?" Frågade jag snabbt när hon lutade sig bakåt. "Du svimmade, framför kristallkulan!" Jag kom plötsligt ihåg allting. "Så.. Så.. Jag såg verkligen något?" Hon nickade. "Trelawney blev helt utom sig först, men sen såg hon att du svimmat. Vad såg du egentligen?" Jag suckade. "Inte mycket, bara att jag såg något gjorde mig.. Vimsig." Hon kollade undrande på mig. "Du har legat här i snart en vecka." Jag reste mig fort upp. "Vaaa sa duu?" Skrek jag ut mot henne. "Du har legat i chocktillstånd typ," Jag vände min blick mot spegeln, jag såg ut som ett troll, bokstavligt talat... Vafan! Det här skulle ta dagar att fixa.
(fem dagar senare. (det var söndag ovanför))
Madam Pomfrey kom in senare på Fredagskvällen, jag iaktog henne hela tiden. Hon ställde sig bredvid min säng, höll sin händer bakom ryggen och log smått mot mig, det fick henne att se lite konstig ut, lite som en häst. "Ja, du ser ut att ha bättrat dig," hennes blick slogs mot bordet med ett berg av läxor. "Du har ju legat här i nästan två veckor nu." Sa hon nöjt, hon höll gärna sjuka elever här i veckor om hon fick. Jag nickade obetydligt, nästan spydigt. "Du får lämmna salen nu." Sa Pomfrey kort och stegade iväg sakta mot sitt kontor. Jag reste mig från den alldeles för vita sängen och drog på mig kläderna som låg på stolen intill. Jag borstade fort igenom mitt hår och sköljde ansiktet innan jag drog åt mig läxorna och började gå utåt.

När jag kom till Drakstatyn gled orden ut genom munnen snabbt, och jag stegade fort in i prefektrummet och styrde mina steg mot Slytherins rum. Jag stegade förbi en rasande Draco, som slängde en bok i väggen och svor högt, men jag brydde mig inte. Jag var tvungen att fixa mig själv! Bokstavligt talat så tror jag inte ens att det går. Jag böjde mig fort ner över kofferten och knäppte upp den, jag drog fort åt mig de första kläderna jag hittade, (eftersom alla mina kläder är snygga), jag drog åt mig väskan med smink och hår/hud flaskor och sprang ut ur sovrummet. Draco kastade en bok mot väggen igen. Varför var han så ilsken? Jag rushade in i badrummet och fram till handfatet och spegeln. Mitt hår var alldeles burrigt och hyn var alldeles fettig. Jag lade sakerna vid handfatet, men tog den naturdoftande duschkrämen med mig. Jag gick in i duschen och satte på den. Jag fuktade igenom hela mitt hår och tog lite shampo i det, därefter en lång hårinpackning, medans den satt inne applicerade jag duschkrämen över min fettiga kropp. Det hjälpte väldigt bra.

Jag gick med en handuk virad runt huvudet och en virad runt kroppen ut från badrummet med alla mina saker. Draco hade lugnat ner sig lite, han svor flera gånger när jag gick förbi honom. Jag gick in i mitt rum slängde sakerna på sängen, jag tog av mig handuken och satte på mig ett par tajta byxor och ett linne. Jag gick ut från sovrummet och satte mig ner i fåtöljen framför Dracos. Jag iaktog honom någon minut innan jag sa, "har det hänt något?" Med en ganska lugn röst. "Ge fan i det du." Fräste han tyket tillbaka. Jag stirrade på honom. "Idiot," mummlade jag när jag reste mig upp för att gå in på rummet igen. Kanske skulle jag läsa lite i morsans dagbok, för att fördriva tiden..? Jag lade mig på sängen och rotade runt där jag trodde att jag lagt den. Jag hittade den inte i lådan och inte i kofferten, knappast under sängen, jag la mig ner på den mjuka dunkudden och tänkte, vart hade jag lagt den förra gången? Jag la händerna under kudden för att hålla upp den lite. Där var boken! Jag drog snabbt fram den och bläddrade långt framåt.

(Ur jessickas perspektiv ju)
Jul med mina bästa vänner!

Jag hade så kul igår, och det kan jag tacka er alla för! Igår var det Juldagen år 1979 vi firade Julen tillsammans, Jag, Lily, Victoria, Sirius, James, och Remus, (och såklart mina tre döttrar). Det var inget konstigt att vi hållt ihop så länge. Jag och Lily var båda två gravida, Victoria avundades oss inte. Hon hade aldrig viljat ha ett barn, fast hon var ju inte precis den moderliga typen heller, trots det lekte hon med mina döttrar mer än gärna. "Skål då," sa James och höjde ett glas, Sirius, Remus och Victoria hade gjort detsamma. Vi bestämde oss för att hämta julklappar och äta julkakorna. Vi öppnade julklappar vi gett varann i vardagsrummet, själv hade jag gett James och Lily en liten leksaks kvast till deras son, som skulle födas om bara några månader, jag hade själv fått en liten turkos klänning till min och Sirius dotter som skulle födas om två månader. Jo visst hade jag inte kommit på hennes namn än, men det kom med tiden. Jag och Sirius hade gift oss för omkring ett och ett halvt år sen nu, den lyckligaste dagen i mitt liv... -

Jag bläddrade fort snabbt några sidor, till en sida, datumerat 16/2-1980.

Älskade dotter!

Nu ligger jag här med min dotter, (som jag valde att döpa till Nichole)...


Om det var allt jag behövde läsa för att få en chock, då skulle jag säkert dö om jag läste resten.