Hunger Games (Rollspel)

Dixie ser på den mörkhåriga flickan som ställer sig vid växterna där hon befinner sig. En fyra står på hennes kläder, vilket betyder att hon är karriärist, i övrigt verkar hon va i Dixies ålder. Dixie granskar henne ingående och ser ett ärr på flickans kind "Vad har du gjort där?" frågar hon nyfiket och tänker på att hennes chanser skulle öka betydligt om hon kunde slå sig ihop med karriäristerna. Nått som hon förövrigt hade tänkt försöka göra.

"Tränat." Svarar Fannia den svarthåriga flickan. Hon är inte den som ljuger, men hon är inte heller den som talar sanning. Alltså är hon ganska ensam. Hon lyssnar uppmärksamt på vad som sägs om växterna. Hon granskar växterna samtidigt. Under tiden som hon fortfarande försöker lägga allt om de andra på minnet också.

Dixie nickar och flinar åt tjejens korthuggna svar. Någon som inte vill eller kan prata särskilt mycket? tänker hon för sig själv och lyssnar på vad som sägs om växterna. Men som vanligt fastnar ingenting i huvudet allt bara försvinner, så hon lämnar snart flickan ensam och går fram till vapnen istället och provar på att skjuta med pilbåge.

Fannia lyssnar noga innan hon blir uttråkad och går mot vapnen. Hon går mot knivarna och plockar upp den som ser minst ut. Den är dessutom spetsigast. Hon ser på den, vrider på den och granskar den.
"Bra att kasta med." mumlar hon för sig själv.

Dixie spänner bågen och här ett kvävt skratt, killen från tvåan en stor och muskelös sak stirrar på henne. Hon blänger surt på honom och missar piltavlan grovt. Han börjar gapskratta och mummla något om otränade distriktare.
Dixie kokar av illska men behåller sitt lugn, konstigt att hon missade...hon hade ju aldrig skjutit förr? Hon stegar förbi honom med högburet huvud tar ett spjut och slungar iväg det rakt in i hjärtat i en av träningsdockorna. Killen tystnar tvärt och Dixie vänder sig flinande om och ser på den mörkhåriga tjejen som nu står och testar Dixies speciallite ....knivarna. Det tänker hon inte visa för nån annan hur bra hon är med dem.

Fannia lägger tillbaka kniven. Varför slösa energi på något hon ändå kan... hyfsat iallafall. Hon tittar runt på stationerna, struntar i stationen för svärd och går mot den som har med närkamp att göra. Visst, hon kan bara göra rörelserna för akido utan att ha svärd men varför inte bara låtsas vara svag? Hon har låtsas förut, hon är rätt bra på det. Men den mörkhåriga tjejen hon talat med förut verkar vara bra med spjut, bra att lägga på minnet. Till hennes förtret hamnar hon öga mot öga med en tolv-åring. Att låtsas vara svag mot en sådan vore förnedrande.

Dixie suckar och rycker på axlarna när tjejen lägger ifrpn sig kniven. Det kunde ha vart intressant för att se hur bra hon var. Hon följer henne med blicken och ser att hon tänkte praktisera närkamp. Hennes motståndare verkar vara Dixies egna distriktspartner...vad tänkte han ens på att ställa upp i något sådant?
Dixie går vidare till stället där man konstruerar fällor...något som hon ännu inte var något bra på.

Alicia flackade runt med blicken i träningscentret. Var skulle hon börja? Det fanns så mycket hon skulle behöva lära sig under kort, kort tid. Det enda som hon var riktigt bra på var spjutkastning, och det var inte det hon hade tänkt lära sig.
Hon stapplade på sina fötter mot kamofleringsstationen. Tränaren började förklara, men Alicia lyssnade inte. Allt som fanns i hennes huvud var Distrikt 12 och allt som befann sig där. Snart skulle hon infinna sig på arenan, hon skulle vara bland de första att dö, det hade hon varit medveten om ända sedan hennes namn drogs vid slåttern. Hon behövde ingen kunskap, hon skulle dö ändå. Det fanns inte kvar något att kämpa för.

Fannia ser på den 12-årige pojken som hon tydligen ska slåss mot. Varför ska hon lägga energi på att låtsas misslyckas mot 12-åringen? När de ska börja slåss går 12-åringen till attack först. Fannia undviker attacken på ett småklumpigt sätt. Hon faller till marken, med mening, och rullar snabbt åt sidan för att undvika ännu en attack. Hon reser sig snabbt och knuffar honom lätt. han faller genast till marken och Fannia tar övertaget.
"Patetiskt." Tänker hon irriterat.

Leo kliver in i halv cirkeln och ser sig omkring på de andra deltagarna och tänker "Hah, de här kan jag lugnt ta kål på inom fem minuter. Det här blir lätt!"
Leo står och väntar på att de deltagare som är kvar ska komma och ser sig omkring i salen och ser olika stationer för diverse vapen och även för nödvändigheter så som knopar och eld.
Efter en stunds väntan så har alla anlänt och Leo går emot stationen med knopar och ger sig på ett försök att knyta några välbehövda knopar.