Utan föräldrar

Haha, ja. ANNARS BLIR DET FUSK! O.O

Jag kan gilla några åt dig om du vill, Ingis! xD

Haha, jaa! xD

^Ska jag? xP

Öh... Kanske inte...

Det blir kanske lite skumt att jag gillar dina komplimanger...

^Kanske det. x)

Okej, förlåt för att jag totalt glömt bort att skriva. Men här kommer kapitel 4. Väldigt kort, förlåt, men jag failade hela tiden... Jag kan försöka göra kapitel 5 längre.
-----------------------------------

Kapitel 4


Vad skulle jag göra, egentligen? Skulle jag fortsätta springa, skulle jag stanna i kojan över natten, skulle jag leta efter den som mördat männen, eller skulle jag gå tillbaka hem? Jag bestämde mig för att gå in i kojan och täcka över mig med trädgrenar, så att jag förmodligen inte skulle synas.
Jag började med att bryta av grenar från träd. Jag visste att det var dumt att göra så, men jag hittade inga grenar på marken, och jag kände att det här ändå var ganska viktigt. Men det var svårt att få av grenarna, så jag skyndade mig att plocka upp kottar och gamla löv i stället. När jag hade fått ihop en hyfsat stor hög kom jag att tänka på en sak. Hade jag inte tagit med mig en kniv? Med den skulle jag kunna skära av grenar lätt som en plätt.
Nej, det hade jag inte.
Jag svor tyst för mig själv och sparkade till en pinne på marken.
”AAAJ!”
Jag slog handen för munnen och hoppades att ingen hört mig, men det var svårt att övertyga mig själv. Men pinnen var ju alldeles vass i ena änden! Jag böjde mig ner för att gnida foten, men stannade upp en sekund.
Vass i ena änden!
Jag tog upp pinnen och granskade den. Provade att bryta sönder den. Den var ju helt perfekt!
”När man talar om trollen”, sa jag för mig själv, och – för första gången sedan jag vaknade – kände jag att jag faktiskt log.

jätte bra!!!!!!

Bra!