Utan dig, lyser stjärnorna.

NEJ

Okej, jag lägger inte av med den här ff:en, men jag tar en liten paus.
Ni kan säkert få lite mer nu och då, men jag kommer inte skriva så ofta. har helt enkelt fått ide brist.

yeeeeeeeeeeeeeeeey!!!!!

Vi får se om jag skriver nästa vecka, eller den här veckan.

Hoppas denna vecka! Men känn ingen press ta det lungt och skriv när du orkar.

Jo, jag håller på med ett kapitel nu

jättebra att du inte slutar med den här ff:n längtar tills det kommer mer

Okej, här kommer ett kapitel.

Kapitel 11.
Professor Longbottom var inte som dom andra, men jag kunnde inte vara helt säker. Jag kunnde inte lita på någon längre.
Hans kontor var fullt med olika växter, stora gröna med röda blommor på, fnittrande växter, små blå med rök stigande från deras blomblad. Jag stod länge och betraktade en vacker ros.
- Professorn, vad är här för blomma? Den ser ju ut som en normal ros, frågade jag.
- Det är en ros. En helt vanlig ros, sa Professor Longbottom.
- Åh, jaha, sa jag och kollade på rosen igen.
Jag gick runt och kollade på alla växter. Det fanns så många.
Det verkade ha gåt högst en halvtimme, inte en timme, när profesor Longbottom sa att det var dags att gå till lektionen.
- Du vill väll inte missa alla lektioner? Frågade han och log.
Jag mummlade ett:
- Nej.
Och följde med han till lektionen. Ingen hade kommit, verkade det som.
- Stanna du här så gör jag iordnig lektionen.
Jag nickade och satte mig på en bänk och öppnade min väska. Jag tog fram Boken, Tusen magiska örter, och läste lite. Efter ett tag börjad edet komma andra elever, där ibland Liza.
Jag försökte ignorera henne blickar och forsatte stirra ner i boken, som inte lämnade ett spår efter sig. 5 minuter senare öppnade proffesor longbottom dörren och alla gick in.
Jag tog ett ledigt bord, som bara jag sat på under resten av lektionen.
Vi skulle vattna och bytta jord på någon växt som heter Burbotit, som tydligen hjälpte mott förklynnigar.
Lektionen gick snabbt, och jag märkte att jag var lycklig för ögonblicken. Förut hade jag och Issa vattnat växterna i mormors växthus. Det var förståss bara tomat planter, gurker och sallad, men det var ädå riktgt kul. Hon sa alltid att man skulle prata med växterna, ge dom namn och så.
När lektionen var slut var det dags för lunch. Jag gick åtminstonde lite glader till stora slen. Väll framme såg jag en ledig plats närmast porten så jag skynnade mig dit och tog för mig av potatismossen och korv. Jag åt mig aldrig mätt på frukosten så jag gluffsad i mig maten.
Stora salen började tömmas på folk, så jag drack snabbt upp min dricka och följde efter några i min årkurs.
Jag försökte gå ett par steg bakom så att de inte skulle märka mig.
Dagen är snart slut, viskade Issa i mitt öra. Du kan vi göra något tillsamans.
_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:
Vad tycks?

awzome du skriver så jäävvllla awzome

Kapitel 12.
Jag flämtar till och stirrar bara rakt framför mig.
- Du är död. Gör inte så här, viskar jag fram skräckslaget och elever som går förbi kollar på mig som om jag var galen, eller är jag det?
Jag känner någon röra vid min arm och ser att en liten blek hand stryker min arm, och den har Lisas ring på sig.
- kolla på mig, viskar Issa.
Jag vänder sakta på huvudet och Issa står och tittar på mig med ett leende på läpparna.
- Ser jag död ut? Frågar hon.
- Nej, såklart du inte gör, säger jag, och elever börjar viska kring mig.
- Hon är ju galen, hör jag en tjej viska.
Jag tar Issas hand.
- Vi måste gå till lektionen, säger jag och vi forsätter gå.
Hur kunnde jag vara så dum? Issa lever ju, och det kommer hon göra till jag dör.
Medans vi går hejdas jag av ett par killar i 15 års åldern.
- Ingen kommer någonsin villja hålla din hand, så sluta gå omkring med din hand så där! Säger han och slår till min hand så att jag och Issa slits ifrån varandra.
Issa ser förskräckt ut.
Jag tittar på henne. Lever hon verkligen.Ljuger hon för mig?
- Vad är det nu då? Kom du på att du inte höll någon i handen? Fråger en den kraftigare av dom och knuffar till mig. Jag far in i vägen, och helvetet bryter löss.
Jag kaster mig fram och slår och sprakar på allt jag ser. Men det är 4 mott 1, och dom är mycket äldre och starkare. Så när choken är över slår en av dom till mig i ansiktet så att jag ramlar ner på marken
Jag hoppar upp på fötter men blir in knuffad in till en öppen dörr.
- Lamslå! skriker en av dom och medans jag faller medvetslös till marken stänger dom dörren och låser.
- God natt, viskar Issa.
:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_