Rostbiff och Stuvad Potatis [SV]

"BANANPIZZA!"
HAHAHAHAHA JAG SKRATTAR IHJÄL MIG!

Haha! Så roligt du skriver
Det tar typ minst en halvtimme för mig att läsa allting för att jag skrattar i fem minuter varje gång det står något roligt xD

*LIKELIKELIKELIKE*
MER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

LOVE !!!1 ♥♥♥♥

JAJAJA Fortsätt

Kapitel 18.

Draco:
Efter Dumbledores tal gick jag ut ur salen och in i sällskapsrummet, det var helt tomt där inne för alla var i stora salen och åt frukost. Jag gick in i min sovsal och satte mig på sängen. jag ville gå på discot men jag ville inte gå med Pansy. jag ville gå med en annan. Och denna annan var Ginny.
När jag suttit på sängen ett tag kom Goyle in.
"Ska du gå på discot?" Frågar Goyle.
"Jag vet inte, ska du eller?" frågar jag.
"Jag vill gå men jag vet inte med vem, men jag vet en som vill gå med dig!" skojas Goyle.
"Ja jag vet en jag med." sa jag och tog min skolväska och gick ut ur sovsalen.
"Vem?" Ropar Goyle efter mig men jag struntar i att svara.
Jag går till vid-behov-rummet. Där kan jag få vara ifred, jag önskade samma rum jag var i förut och jag fick samma. Jag satte mig i soffan och plockade upp förvandlings konst-boken. Det var mitt favorit ämne men det hade jag inte talat om för någon.
När jag läst klart i boken går jag ut ur vid-behov-rummet och ner i fängelsehålorna där vi ska ha lektion.

Goodigood

LOVE IT! ♥♥♥♥

Tack, alla!

Kapitel 19.
Pansy:

Jag såg hur Dracos ryggtavla försvann ut ur salen. Mitt hjärta kändes tomt och glädjelöst.
Crabbe knackade mig på axeln.
"Vad?", fräste jag utan att slita blicken från dörren om Draco skulle ångra sig och komma tillbaka.
"Jag bara undrade om du skulle gå på discot?"
Jag ryckte på axlarna som svar.
"Vi kanske kan gå.", sa Vincent hoppfullt.
"Kanske det, Crabbe.", sa jag likgiltigt och reste mig upp. Jag hade knappt rört frukosten men jag sprang ändå därifrån.
Jag kände mig bara ledsen. Det var ganska tomt i korridorerna för hela skolan satt och åt.
Jag gick rakt fram och stirrade ner i golvet.
Plötsligt gick jag rakt in i någon.
"Uffph!?", jämrade sig Harry Potter som jag råkat fällt till golvet.
"Förlåt", sa jag snabbt utan att tänka.
Det var ändå en Gryffindorselev detta.
"Det gör inget.", sa Harry Potter och reste sig upp. Jag betraktade honom och lade märke till att han hade gröna ögon, jag hade alltid trott att de var blåa.
"Vi har visst inte presenterat oss. Jag heter Harry.", sa Harry artigt. Jag förstod att han ljög, jag hade alltid varit med och retat honom bredvid Draco. Svikaren Draco.
"Pansy.", svarade jag kort.
"Jag måste nog kila vidare nu! Jag hoppas nämligen att rektorn kan ta om talet, jag försov mig.", sa Harry glatt och sprang iväg.
När jag såg honom försvinna så förstod jag vad jag måste göra. Konfrontera Draco, och det med detsamma. Eller, kanske efter nästa lektion. Jag skulle minsann fråga varför han inte ville gå med mig, och om han gillade någon annan.

Bra