När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Xenia suckade när han började rabbla upp en massa regler som man skulle följa.
Men vadvar det för ide att lyssna, hon skulle bryta minst mot hälften utan hon visste hur det gick till.
Hon hade det i blodet, som tur var hade hon ärft Maroörkartan av Roxanne, så hon kunde hålla sig lite ur vägen när någon lärare kom.
Maten kom fram och hon tog för sig av maten den var utsökt som alltid.
Hon längtade till maten på Hogwarts, hennes mor var inte den bästa när det gällde matlagning.

Fai såg på första årseleverna som satt vid deras bord och de stirrade på honom, när han var mindre hade han trott att han hade haft något i ansiktet men han hade lärt sig att de alltid stirrade. han åt upp maten och suckade sedan och såg på Xenia
"Vi syns i tornet" sa han och reste sig upp och en av lärarna hade tänkt stoppa honommen lät bli när de såg vem han var. han gick ut ur tornet och upp till biblioteket. han älskade att vara ensam bland alla böcker, ingen kunde stirra på honom eller vara jobbiga,bibliotikaren Carren hälsade på honom, hon hade lärt sig att tyda hans humör och hon visste att hon kunde hälsa utan problem
"Hej, Carren" sa han med ett leende och gick sen in längre i biblioteket och satte sig ner och tänkte på en bok som han snart hade i knät och han började läsa

Xenia nickade och såg efter honom.
Ibland önskade hon att hon bara kunde göra vad hon ville utan att bli straffad.
Men tyvärr kunde hon inte det.
Maten försvann och ersattes utav efterätt hon tog för sig och började äta lite smått.
Och sågut över borden, det var ganska många elever, men på mammas tid hade det.
Tänk så konstigt det hadevart, att smuttskallar gick i skolan, det kunde verkligen inte Xenia förstå.

Fai läste knappt orden i boken, utan han behövde mest vara för sig själv utan att folk stirrade på honom. han ville verkligen bara få vara utan att någon sa något om honom. det var därför han älskade böcker, de sa aldrig något och om de gjorde det aldrig något om honom. han log lite och kände sig genast lite gladare. han undrade som så många gånger innan hur hans mor stod ut, även om alla inte visste vem hon var innan måste de ha stirrat på henne. hon sticker ut precis som han. men han antog att hon bara hade igronerat det. det var den punkten de var mest olika på. han reste sig upp och log mot Carren innan han gick ut och örjade vandra i de tomma korridorena, han skulle få ha en stund till för sig själv

Efterrätten varslut och den försvann.
Sedan var det dags att gå tillbaka till sina sovsalar i sammlad tropp.
Vi kom fram till porträttet och gick in, äntligen var hon tillbaka till det älskade sällskapsrummet.
Hon satte sig framför brasan och tog fram som alltid en bok, och försjönk snart in i bokensvärld.

Fai hörde hur de andra började röra på sig och hur eleverna pratade och han gick in i en tom korridor och väntade tills alla passerat och korridoren var tom igen innan han tog ett djupt andetag och la på sin vanliga glada mask och gick in i uppehållsrummet och han kände genast folks blickar men igronerade dem och gick fram till Xenia som satt och läste
"Vi har inte varit här i ens en dag och du läser redan en ny bok" sa han skämtsamt

Xenia såg upp på Fai och log roat.
- Det är ingen läxbok, det skulle inte falla mig in att läsa en sådan innan vi ens har börjat.
Och som du inte var till biblioteket då?, sa hon ironiskt och slog igen boken.
- Nej, antar att det är bäst att gå och lägga sig, vi ses, sa honoch gick upp mot flickornas sovsalar.

"Nej du pluggar väll inte friviligt, du är väll knappast som Rose" sa Fai och såg bort mot Grangers dotter och han log sen "kanske jag var, men jag läste inte" sa han och log sen "Ja god natt då" sa han och såg henne försvinna. han kände att folk stirrade på honom och han vände sig om men de vände bort blicken och låtsades vara upptagna, Fai suckade lite och gick upp till sin sovsal och såg att den var tom. han gick bort till sin säng som var längst ort och kröp sen ner i sängen

- Nej, plugga är tråkigt, sa Xenia och gick upp till sovsalen där hon kröp ner i sängen.
Det var skönt att vara tillbaka, till sin egen himelssäng på Hogwarts.
Hon somnade trött med ljudet avregnet mot glasrutan.

Fai vaknade på morgonen förre de andra och gick upp. Han bestämde sig för att vara duktig så han tog på sig skolklädnaden och gick sen ner och satte sig för att vänta på de andra