Bellatrix dotter

Superb.

Mer?

Ja, snart nytt kapitel kommer ikväll så håll ut =D

Jaa! Vad superduperbraigt!

Jippi.

Här kommer det efterlängtande kapitlet

Det utspelar sig efter dödsätarna har tagit Ron, men det vet inte Draco

Kapitel 5

Hermione;
Efter jag hade kommit till Malfoys hus hade de kedjat fast mig i källaren. Varje dag kom Narcissa ner med mat, och ibland Voldemort för att totera ur mig fakta om Harry. Jag hade blivit mager, revbenen skymtade under det tunna linnet, och ansiktet var utmärglat. Kallt var det också. Jag hade börjat bli sjuk. Jag hostade nästan hela tiden. Jag hade tappat räkningen på dagar, eftersom det alltid var mörkt här i källaren. En gång hade Bellatrix kommit ner. Hon hade inte gjort något bara suttit på stolen -som Voldemort hade låtit sina tjänare bära ner och studerat mig. Jag hade precis börjat somna när jag hörde källar-dörren öppnas. Jag frös till. Inte igen jag orkar inte mera..., tänkte jag. Ännu ett gnissel hördes, och jag förstod att det var dörren som stängdes. Jag lyssnade efter och hörde bara fotstegen efter en människa. Mat igen...?Nä, det var ju inte möjligt, Narcissa hade kommit för en stund sen. Skulle Voldemort komma ensam? Skulle inte tro det, och hans fotsteg låter mycket tyngre... Vem skulle det då vara?, snart fick jag svaret. Runt hörnet kom,...Draco? Vad gjorde han här.
"Hej", sa jag matt och hostade till. Han gick imot mig, men ångrade sig och satte sig på stolen.
"Hej", svarade han och log trevande mot mig.

Draco;
Sen Hermione kom hit, började jag få känslor för henne. En renblodig och en mugglar född? Nej, knappast. Fast Harrys föräldrar..., jag kände hur ilskan långsamt blossade upp. Varför skulle allt handla om honom hela tiden, sluta tänka på Harry beordrade jag mig själv. Jag hörde hur de skrattade vid mat bordet vad de gjorde med henne, och jag kunde inte hjälpa henne, det var det värsta. Men idag efter min Mamma hade matat henne, hade dödsätarna möte i matsalen. Jag smet ner i källaren till Hermione och tog med mig lite extra mat, dödsätarna var inte precis kända för att vara bra på att ta hand om sina fångar. jag öppnade den gnisslinga dörren till källaren och grimeserade. men de andra verkade inte ha hört något. Jag gick ner för trappan, och tog vänster, där det delade sig efter trappan. Det var mörkt, så jag tog fram trollstaven.
"Lumos", viskade jag, och ett ljus sköt upp ur trollstaven. Hermione låg en bit från mina fötter. Hon blinkade mot skenet.
"Vem är det?", viskade hon med skrovlig röst, och avbröt sig en gång i mitten av en hostattack. Hon såg värre ut en vad jag hade trott.
"Det är jag. Draco Malfoy", svarade jag nervöst, och minskade ljusstyrkan, på trollformlen.
"Ah, hej", sa hon och lät lite hoppfullare men matt. Över armen löpte ett stort sår, som höll på att infekteras. Jag rynkade på näsan, jag hade alltis avskytt sår och blod. Det var tyst ett ögonblick
"Varför kom du?", frågade hon sen lite misstänksamare "För att få ur mig ledtrådar, det kan du glöma!"
"Nej", skyndade jag att säga. Jag skönk ner på en stol, som någon hade satt framför Hermione.
"Vad har de gjort med dig?", viskade jag ömt. Hermione snyftade till.
"Vad har de gjort med dig?", snyftade hon istället. "Först när jag träffade dig, var du en sån söt liten pojke, som försökte vara cool.", hon log vid minnet "Men du har förändrats till någonting annat, jag vet inte vad jag tycker om dig längre" En gnista av hopp tändes i mig.
"Har du gillat mig?", stammade jag förvånat
"Mmm...", mumlade Hermione generat.
"Men Vesslan"
"Ron", avbröt hon honom suckande, och himlade lite med ögonen, men jag såg hur ett leende spelade på hennes läppar.
"Okej, men gillar inte du Ron?", frågade jag försiktigt. Hermione knep ihop läpparna.
"Jo ibland", sen skrattade hon till lite. Hennes vackra skratt ekade i det tomma rumet. Jag gav henne äpplet, bananen och pajbiten, som jag hade tagit med mig till henne. Jag viftade till med trollstaven och hennes kedjor som hon satt fast i förlängdes, så hon kunde äta, och röra sig lite mer.
"Hejdå, jag måste gå nu", sa jag och reste mig upp. När jag skulle gå upp för trappan igen hörde jag en röst
"Malfoy, jag menar Draco!" Jag satck in huvudet i rumet igen
"Ja?",flinade jag
"Tack för allt...", sa hon och log mjukt mot mig.
"Jag kommer imorgon", sa jag innan jag skyndade mig upp för trappan igen


Nå vad tyckte ni?

Mer!

Oj det fick snabbt! ^^ Vad bra att du gillade det ;D

Jättebra!
Men stackars Hermione. :'(