~~Hedviggs liv~~

bra! men försök att skriva lite längre

bra!

Tack, ska försöka att skriva lite längre inlägg men jag brukar ha ganska bråttom när jag skriver de eftersom jag har så många saker att göra, men som sagt jag ska försöka.

Jag svalde hårt.
-V-vilken hemlighet? Desperat försökte jag dölja paniken inuti mig och se nonchalant ut.
Carolle skrattade.
-Vadå, har du flera hemligheter än bara en?
Med ett förvridet ansiktsuttryck tittade jag snabbt upp på henne och tittade sedan ner igen.
-Nää, men... Började jag.
Carolle gav mig en genomträngande blick som kunde få alla att berätta sanningen, alla förutom jag.
Då kom jag på det!
Jag kunde låta henne säga vad som nu Carolle trodde var min hemlighet och det var så att hon visste om mitt andra jag (Hedwig.)
-Nå, vad är min hemlighet då? Frågade jag nervöst.
-Cho, jag vet att du....Men mer hann hon inte säga föra jag hade sprungit ut ur rummet i all hast.
Som en blixt rusade jag till lektionen som jag nu kom ihåg var trollldryckskonst...

Vet att detta var litet men jag ska skriva många inlägg idag

Tack

bra!

skriver mer nu

Kapitel 8

Nu hade jag redan hunnit springa hela vägen till fängelsehålorna.
Dörren till klassrummet var stängd och när jag drog upp dörren stirrade alla inklusive professor Snape.
-Var har ni varit Ms Chang? Undrade han.
-Jag har varit, öh.. i sjukhusflygeln, min kompis har fått smittkoppor, fick jag fram.
Snape tittade misstänksamt på mig men vände sig om och fortsatte att prata.
-Psst! Hördes det bakom mig.
Med en rynka mellan ögonen vände jag mig om och mötte Joannes bruna ögon.
-Var har du varit egentligen och var är Carolle?
-Ehh, hon...jo... alltså..försökte jag.
Joanne tittade allvarligt på mig.
-Cho, vad ä....Mer hann inte Joanne.
-Ms Celly, Ms Chang, var vänliga och var tysta! Professor Snape tittade irriterat på oss.
Dörren slogs upp och en rufsig Carolle stod i dörrens öppning.
-Ms Chernell, fem poängs avdrag från Ravenclaw, muttrade Snape...

Jätte bra men du skriver fortfarande väldigt korta inlägg.

Förlåt, men jag kan inte, då skriver jag hellre små inlägg ofta, men jag ska försöka

Tack ska skriva mer nu

Carolle satte sig på närmaste stol som var vid ett helt öde bord längst fram i klassrummet.
-F-förlåt Professorn, sa hon med ansikte som var rös som en tomat.
Hon slog upp sidan i trolldrycks boken.
Carolle slöt ögonen en kort stund för att sedan titta rakt i mina ögon eftersom jag stirrade på henne.
Hennes ansikte visade inget täcken på ilska, sorg eller glädje.
Den förmågan hade Carolle, hon kunde ha en sådan mask som kunde betyda vad som helst.
Med en rysning vände jag mig mot Joannes håll.
-...Därför är eran läxa att skriva exakt vad en Amortesia innehåller, avslutade Snape.
Joanne ryckte tag i min arm och drog ut mig ur rummet.
-Vad är det me..? Undrade hon.
-Vänta! Är det lunch nu? Avbröt jag henne.
-Ja, vadå då?
Utan att besvara flög jag plötsligt iväg till ett ställe jag inte visste fanns, grabbade tag i ett paket med näbben och flög fort som en pil tillbaka till slottet.
Som en blixt sköt jag in och släppte ner paketet där Harry satt.
Som en reflex flög jag iväg till en sträng person med håret uppsatt i en bulle i nacken och satte mig ner för att bli klappad på fjädrarna.
Någonting sa mig att jag skulle flyga till Ravenclaws uppehålls-rum.
Det gjorde jag förstos också.
När jag var framme blev jag människa, men mitt i förvandlingen dök en skugga upp.
Fort som attan dök jag ner bakom en fåtölj.
-Cho, jag vet att du är där...

Tack, ja, det har jag märkt men jag har glömt att säga det