Rollspel! Marodörernas tid!

Det hände inte så mycket på tåget så jag tog fram min trollstav, och viftade lite med den. Inget hände så jag försatte att vifta.

Alex såg på de andra men sa ínget.
Hon ville helst inte heller börja försen tåget lämmnat stationen.
Mamma och pappa skulle inte bli glada av alla breven de skulle få hem, men de var vana lika vana som Alex var att få straffkommendering och alla kilar som slängde blickar efter henne i korridoren.
Hon var van med allt detta, och vara med sina vänner det älskade hon.
Men ibland undrade hon om de skulle sköta sig och fokusera på skolan, fast det skulle väll vara allt för tråkigt.
Och föresten så gick det ju galant för dem på alla prov och så.
Hon suckade och drog fram en bok på måfå ur kofferten och slog upp den.
Hon såg på de andra och började sedan att läsa.

Plötsligt var vi framme vid Hogsmeade och vi gick av tåget och satte oss i vagnarna.

"Vad är det som drar vagnen?" Frågade jag Katniss.

Alex såg på henne och log.
- Testraler, ser ut som skelettliknande hästar, man ser dem när man har sätt någon dött, sa hon enkelt och log.

"Såna hade dom inte förra året." Sa jag till Alex.

"Jag ser dem", sa jag lite ledsamt till dem.

"Jag med" Sa jag till Katniss

- Jag har alltid sett dem, sa jag och log svagt.
- Jag såg min morfar dö, sa hon men tystnade hon ville inte gå in på detaljer.

"Jag vet faktisk inte varför jag kan se dom nu och inte förut." Sa jag.