(PM) En mugglare på Hogwarts

Kapitel 16
Vilse i slottet

När jag vaknade nästa dag verkade det vara helt tomt i sovsalen. Jag suckade och satte mig upp. Jag var verkligen inte en morgon person så det var ett under om jag ens kunde sätta mig upp. Om inte… Jag hoppade snabbt upp och letade efter en klocka, till slut hittade jag en av de andra flickornas väckarklockor. Klockan var halv två! Men jag hade ju somnat så tidigt. Jag borde väl ändå åtminstone ha vaknat ungefär klockan tio… dessutom borde Hermione ha väckt mig! Eller? Det var först då som jag märkte en lapp med mitt namn på det bredvid mitt nattduksbord. Jag gick fram till det lilla vackert snidade nattduksbordet och tog upp lappen. På lappen stod det i vacker handstil:

Kära Annie,
Jag har gått ner till frukosten med de andra. Jag försökte att väcka dig men det var helt omöjligt! Till slut så bestämde jag mig för att du behövde sova. Det borde finnas frukost kvar när du vaknar eftersom den är kvar tills ungefär klockan nio,
Jag fnös högt. Jaha. Så jag var några timmar sen.
Men om det inte finns det så har jag lagt en smörgås inuti mitt nattduksbord. Så om du blir hungrig så är det nog inga problem.
Jag har massor av lektioner och kommer antagligen inte komma tillbaka på ett tag. Du kanske vet varför, men om du inte gör det får jag inte berätta.
Just det. Hon hade ju den där tidvändaren.
Men Ron och Harry har en rast klockan tre till fyra.
Vi ses ikväll,
Din vän Hermione.

Jag log åt hennes sista mening. Hon var min vän. Jag vek försiktigt ihop lappen och stoppade den under min kudde. Jag bestämde mig för att ta smörgåsen trots att det antagligen var lunch. Sedan gick jag ner för att kolla i fall det var någon där nere. Till stora salen hittade jag. Men där var det ingen. Så jag bestämde mig för att gå upp igen. Nu är det ju så att normalt sett är jag ganska bra på att hitta. Men enda anledningen att jag är det är för att jag märker ut en del saker. Tillexempel hade jag nu märkt ut en rustning. Då skulle jag till höger, en tavla som föreställde en vacker kvinna på en häst, då skulle jag upp för trappan till vänster. Men enda problemet med det var att rustningarna flyttade sig hela tiden. Likaså människorna i tavlorna. Så det tog inte lång tid innan jag var helt vilse. Jag förstod att någon skulle hitta mig eventuellt men det kunde ta flera timmar! Så jag fortsatte gå upp och ner, till höger och till vänster. Tillslut kom jag på att jag var på väg ner till fängelse hålorna! Då vände jag mig om och sprang! Det var en person som jag inte ville träffa just nu och det var Snape. Jag visste att han egentligen inte var ond och så, men trots det var han ganska otrevlig. Efter ett tag kom jag till en korridor där jag inte kände igen mig alls. Inte för att jag känt igen mig någon annan stans heller men då hade jag åtminstone kommit på någonstans där jag kunde gå. Jag suckade och satte mig tungt ner på golvet. Jag hade ingen aning om vad klockan var. Men jag visste att jag var hungrig. Otroligt hungrig. Jag började ropa utan bry mig om vem som hörde mig.
”Hallå! Är det någon här!” skrek jag högt. Fotsteg! Snabba fotsteg som kom åt mitt håll! Ja! Någon hade hittat mig! Jag log stort. Men när jag såg vem det var rann mitt leende av direkt.

jättebra!!

Kapitel 17
Hotet

”Men är det inte lilla skrattmonstret!” sa Draco Malfoy hånfullt när han såg vem det var som hade ropat. Jag sa inget. Jag andades inte. Jag stod blick stilla. Jag var helt ensam. Jag hade ingen trollstav och han hade redan sin framdragen. Jag visste att han inte kunde döda mig. Det hade han bevisat under hans sjätte år. Men trots det så kunde jag inte känna mig helt säker när han höll sin trollstav riktad mot min panna. ”Inte så kaxig nu när den berömde Potter inte är med dig.” väste han, ”Vad nu Johanson? Du är väl inte feg!”
”Hah!” sa jag plötsligt. Jag var verkligen inte feg. Och enda anledningen att jag kunnat vara kaxig just då var för att vi hade varit i en korridor full med folk som kunnat vittna om att han hade kastat en förbannelse på mig. Här fanns ingen. Jag var inte så rädd för vad han skulle göra. Mest för att ingen skulle tro på mig om jag skulle berätta för någon vad han hade gjort.
”Ja just det! Det var precis därför jag var kaxig. För att den berömde Harry Potter var med mig! Vad tror du!? Det kan ju aldrig vara för att jag vet att du är en feg liten råtta!” hans ögon smalnade till små springor när jag sa det sista orden.
”Du är inte i den bästa positionen för att vara kaxig just nu.” väste han. ”Hotar du mig Malfoy…?” sa jag lugnt. ”För om du gjorde det så är det nog bäst att du tar tillbaka det.” fortsatte jag.
”Du din lilla…!” skrek han och höjde trollstaven. Då hördes en röst skrika ”Expelliarmus!” och Dracos trollstav flög ur handen på honom Draco vände sig förvånat om och tittade efter personen som hade desarmerat honom. Där stod Hermione Granger med sin egen trollstav i högra handen och i den vänstra handen höll hon Dracos trollstav. Jag log lättat.
Draco verkade förstå att det här inte skulle funka så han gick förbi Hermione och tog tag i sin trollstav. Sedan vände han sig mot mig och sa, ”Jag ska göra ditt liv ett levande helvete.” sedan stormade han ut från korridoren.

BRA!!!!

Fortsätt

MER

Snälla fortsätt... NU!!

Hej jag vill bara fråga om det är någon här som är duktig på att komma på titlar. För jag är inte så duktig på det och jag har bestämt att jag vill ha en titel på varje kapitel. Så om någon är duktig på det, säg till så skickar jag en uggla!

Jag är väll ganska duktig.

Du skriver så bra!

Mikaela, skulle jag kunna skicka kapitlet till dig sen när det är klart så ger du den ett namn, sen lägger jag upp det!