Hemligheter kan inte gömmas för alltid

När skriver du mer?

Det kommer snart mer, skriver just nu

Bra!

Elladora

Jag skrek till och öppnade ögonen. Jag andades snabbt som om jag hade sprungit, men i drömmen hade jag inte kunnat röra mig alls. Jag hade varit tillbaka i källaren med min mor. Jag kunde inte sluta tänka på hur min mor hade tittat på mig, med så mycket hat och avsky i blicken. Draco reste sig hastigt upp från soffan med trollstaven redo i handen. Han tittade sig omkring i rummet, jag antog att mitt skrik hade väckt honom. Men drömmen hade känts så verklig. När Draco hade försäkrat sig om att det inte fanns någon fara i rummet stoppade han ner trollstaven i fickan och vände sig till mig med en bister rynka mellan ögonbrynen. Han såg sliten ut och hade mörka ringar under ögonen som om han inte hade sovit alls. Hans skjorta var skrynklig och fortfarande nerblodad.
”Varför skrek du?” frågade han och gick fram till mig och satte sig på kanten av sängen.
”Det var inget.” viskade jag och satte mig upp.
”Berätta för mig varför du skrek.” svarade han och drog undan hans blonda hår från det bleka ansiktet. Jag skakade på huvudet och vände bort blicken.
”Du borde byta skjorta, den är helt blodig.” mumlade jag och tittade upp på honom igen.
”Jag visste inte att du var så snabb med att vilja få av mig kläderna.” sa han log roat.
”Du vet vad jag menar.” sa jag och rodnade. Han skrattade när han såg mina röda kinder.
”Hur ser såret ut?” frågade han med lite oro i rösten. Jag suckade och lyfte undan täcket från kroppen. Bandaget låg kvar under tröjan men det var ännu rödare än vad det var kvällen innan. Jag började försiktigt ta av mig bandaget, jag stönade flera gånger av smärtan. Jag vågade först inte titta ned på såret men till slut vände jag ned blicken. Såret var inte så illa som man kunde tro. Det var ganska djupt och skulle antagligen bli ett ärr men det var inte infekterat. Det såg dock ganska smutsigt ut med allt torkat blod. Det hade i alla fall slutat att blöda för tillfället.
”Hur länge sedan var det du tog ett bad?” frågade Draco. Jag stirrade chockat upp på honom. Jag kunde inte avgöra om han var seriös eller inte men hans blick såg allvarlig ut.
”Vadå? Stinker jag?” frågade jag trött och tittade surt på honom. Han sniffade lite i luften innan han log snett och nickade. Jag blängde på honom till svar.
”Jag menade faktiskt inte det. Jag tänkte bara att du kanske ville tvätta av dig allt blod. Det kanske skulle vara trevligt att bli av med all smuts och stank också.” sa han och log bredare. Jag tog upp en grön kudde och kastade på honom. Mitt kast var så löst att han fångade kudden enkelt och la ner den på sängen igen.
”Du skulle också stinka om du hade tillbringat flera månader i en smutsig fängelsehåla.”
”Äntligen fick jag reda på något om dig. Kan du inte berätta resten av dina hemligheter?” frågade han och reste sig upp och lutade sig mot sänggaveln.
”Jag har inga hemligheter.” ljög jag och vände bort blicken.
”Okej.” svarade han men han lät inte övertygad. ”Vad heter du?” frågade han.
”Ella.” svarade jag snabbt och mötte hans blick. Jag såg att han inte trodde på mig. Han verkade kunna se när jag ljög. Det var konstigt för jag hade fått ljuga många gånger i mitt liv men alla hade trott mig.
”Jag tror dig inte.” svarade han och det bekräftade mina funderingar.
”Jag erkänner att jag har hemligheter men vad får dig att tro att jag kommer att avslöja dem för dig?” frågade jag honom och han ryckte på axlarna.

Väldigt bra:-) mer.

Super Jag säger som Lokix; vill gärna ha mer. ^^

Fantastiskt! Mera!

MEE

BRA

Tack så mycket allihopa