Förbannelsen över Gryffindor även kallad: Anne White

så länge du fortsätter med denna ff så kan vi (jag?) vänta

Okej Ni (du?) förtjänar iaf inte att behöva vänta såhär länge ^^

haha kanske inte men när man väntar på nått gott väntar man aldrig för länge

Vad bra att du har skrivit mer!!

Super!

PREVIEW:
Hon log fortfarande när hon öppnade dörren till en kupé. James, han hette James.

Kapitel 4 del 4

Kupén var liten men väldigt ljus. Vid varje väg stod ett ganska brett säte och i mitten av kupén fanns ett litet avlångt bord som för tillfället var täckt av en bur med nötbrun uggla och lite påsar. Anne rynkade pannan åt synen och lät ögonen genomsöka kupén. Den var helt tom förutom på ugglan. Men det var ändå väldigt tydligt visat att kupén redan var upptagen, det var någraandra som satt här.
Hon vände sig om med en hastig rörelse för att snabbt kunna skrida ut ur kupén och leta reda på en annan ledig istället. Långt kom inte för i dörröppnigen hade en flicka med långt rött hår dykt upp och blockerade vägen. Han verakde inte fått syn på henne än för hennes blick var stadigt fäst bortåt i korridoren. Anne bet sig i läppen. Skulle hon bara stå här och vänta tills hon skulle släppa förbi henne? Eller skulle hon harkla sig eller något? Innan hon hann bestämma sig för något öppnade flickan munnen och ropade på någon. "Al! Här är jag." Flickan vinkade vilt åt någon att komma och vände sig sedan om. "Hej." sa Anne som itne kom på något bättre att säga. Flickan tittade lite misstänktsamt på henne, som om hon försökte avgöra vem Anne var eller vad hon gjort inne i hennes och 'Als' kupé.
"Hej." sa flickcn kort och log till och med lite mot Anne. Var det vänligt? Anne vågade inte hoppas på något istället harklade hon sig ltie och försökte tränga sig förbi flickan som fortfarande stod kvar i dörröppningen.
"Ursäkta, jag ska bara... Jag kan hitta en annan kupé..." mumlade hon men flickan stod fortfarande ivägen för henne och det var omöjlgit att komma förbi.
Anne vände ansiktet uppåt och märkte irreteratt hur hon börjat få lite färg på sina kinder. Flickan log fortfarande på Anne...och såg itne alls särskilt hotfull ut.
"Du kan sitta med oss om du vill? Al, min ksuin, komemr snart..." med ett litet (hoppfullt?) leende mot Anne igen vände flickan sig bort mot korrioren igen. "Al, komemr du eller?"
En lite mörkare röst svarade lite avlägset. "Ja, vänta..."
Anne stod fortfarande fast limmad med fötterna på samma ställe som förut när flicakn vände blicken mot henne igen. "Ska du sitta med några andra? Har du bestämt träff?" frågade flickan henne och Anne började nästan känna sig ltie dum. "Eh, nej... Jag tänkte bara-" hennes röst dog ut och hon kände hur hon rodnade.
Flickan var tillräckligt artig och snäll för att inte säga något och Anne satte sig ner på det ena sätet med en duns. Hjärtat dunkade hårt i bröstet på henne och hon bestämde sig för att unvika flcikans blcik genom att fly sin egen bort mot fönstret.
Ute perrongen vimlade det fortfarande av folk men inte lika många elever som förut. Anne antog att de flesta redan stigit på expressen och att tåget förberedde sig för avgång. Snart skulel hon vara på väg...
Ur ögonvrån såg hon hur flickan satte sig ner brevid henne och böjde sig fram över buren för att smeka den lilla ugglan inuti i den med ömhet.
Dörren flög plötsligt upp igen och Anne förde motsträvigt blicken uppåt igen för att se vem det var som kom. En kille med svart rufsigt hå och ganska blek hud stod i dörröppnigne oh sköt nyfikna blciakr åt hennes håll. Hennes första tanke var...
"James?" frågade Anne rakt ut utan att tänka sig för. Killen rynkade förvånat pannan och hon märkte hur flickan brevid henne förvånat rörde på sig. Killen log snett.
"Nej, jag är Albus. Fast alla kallar mig Al." lade han till snabbt som om han itne var så jätteförtjust i sitt förnamn. "Känner du James?" frågade han sedan och ögnade henne om inte mer nyfiket. Anne rodnade lite. "Vi har träffats." sa hon kort och kunde itne låta bli att flian lite över hur vuxet det lät.
Al log lite han med och flickan brevid henne verkade slappna av lite.
"Jag är Anne förresten." sa Anne sedan när ho ninsett att om Al precis presenterat sig borde hon göra det med. Blygheten verkade ha lagt sig lite vilekt var en stor lättnad och det gick mycket lättare att slappan av än innan.
"Jag är Rose." sa flickan brevid henne och log igen mot Anne som nickade och log. "Trevligt att träffas Rose och Alb-Al." sa hon och fliande åt Al som rört sig obekvämt när hon höll på att säga hans namn.
Det var tyst ett tag, ingen av de tre blivadne första års eleverna verkade våga bryta den tunga tystnaden som låg mellan dem.
Så plötsligt öppnade Al munnen igen.
"Gillar du quidditch?" Anne rynkade pannan vid det bekanta ordet men skakade på huvudet.
"Vad är det för något?" frågade hon istället intresserat, det kändes bra att veta så mycket som möjligt om det magiska samhället innan hon kom fram, då var det lättare att hänga med och passa in bland de andra.
Al såg först ltie stum ut men kom av sig och både han och Rose satte igång med att förklara det populära spelet.

När det sedan blev dags för lunch började Rose öppna några av påsarna som fortfarande låg orörda på bordet och tog upp några mackor. Anne såg avundsjukt på när hon tog några stora tuggor och tänkte precis fråga om hon kunde få lite grann när dörren till kupén flög upp igen.
Ute i korridoren stod en gammal dam med en vagn brevid sig. "Vill ni ha något från vagnen?" frågade hon med en len och mjuk röst som genast fick en att gilla henne. Anne nickade direkt utan att veta vad som fanns och både hon, Al och sen även Rose kom fram och pekade ut olika sötsaker. Samtalet om quidditch dog efter ett tag ut och det gic k över til len mängd andra saker. Snart kunde Anne utan problem räkna upp olika quidditch lag och postioner men även godissorter och saker om Hogwarts.
Hogwarts var nog det mest intressanta att prata om, ingen av de visste mycket om det stora praktfulla slottet, men Rose kunde ändå berätta en hel del om det. Allt vekrade hon ha läst i en bok hon hittat hemma. Hogwarts: En historia (heter den så på svenska :o) Desto mer hon fick höra, desto mer längtade hon efter att få se allt med sina egna ögon. Det lät så mycket bättre än Stonehells gråa raka byggnad med kalssrum uppradade efter vartannat. Hogwarts avr inte bara en skola, det var ett hem för så många elever. Ett hem fullt av gångar, korridorer och torn...

Belv sådär nöjd men det var den bästa versionen jag kunde komma på... XD Hoppas att ni väl läsa trots at tdet gått så länge! Nytt kapitel (jag lovar) kommer om ca en vecka det beror på när jag kommer tillbaka från vårt landställe.

Jättebra.....nästan avundsjuk...

Ny läsare! *bevakar* Deta är en sjukt bra novell
du är en ricktigt duktick skrivare o tro mig jag vet vad jag pratar om,,,,,,,

Tack till er båda Blir sjukt glad över att någon vill läsa den överhuvudtaget! :'

vrf skulle vi inte vilja d när skriver du igen,,,,
but I can wait (jag är inte bra på eng)