Det var inte vi [SV]

superbra!

Superbra!

jättebra!!

Jättebra!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

George
Jag flinade stort.
"Du kommer att få stå där då de säger att du inte passar in på Hogwarts och är en skam för trollkarlsvärlden. Alla kommer peka och skratta och du kommer aldrig våga sticka ut näsan ur dörren." fortsatte jag och insåg sedan att de var för mycket för Ron. Hans ögon glänste av tårar och han slank sedan mellan mig och Fred innan han rusade ner får trappan medans han skrek på mamma. Jag vände mig till Fred med ett flin, jag vet att jag kunde vara okänslig men jag hade nått MIT mål, att få iväg Ron.
"Vi smiter innan mamma får nys om det höra och vi hamnar i trubbel." sa jag och smet in i det stökiga rummet.
_____

Ska till skolan snart och internet sviker. förlåt ♥

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Fred~

Jag såg Ronnieponkens ögon, sådär smått röda av tårar. Med ens bleknade mitt leende, fast man såg fortfarande det. Jag såg att George sa någonting, men jag hörde det inte. Jag kunde tydligt höra mammas utskällning till oss och samtidigt hennes desperata försök att lugna Ron. Halvt panikslagen smet jag in i mitt rum efter George. Mitt leende som nyss varit där, befann sig djupt inom mig. Det hade varit ganska kul att reta Ron i sig, men han skulle alltid ta så illa upp. Det var inte som med Bill, eller som med Charlie. Percy var nästan precis som Ron, fast mer egotrippad.
"Jag tror inte mamma kommer gapa på oss idag" mumlade jag för mig själv. Det var ju trots allt våran födelsedag.

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

George
Jag nickade sakta.
"Iallafall nye lika mycket som hon skulle ha gjort." svarade jag och satte ni på den ombäddade sängen med det tråkigt bruna sängkläderna. Inga mönster, inga färger, bara tråkigt brunt. Men på något sätt smälte de in i det lite mera färgglada rummet. Lyckligt vis var rummet tapetserat med något glatt och inte så tråkigt som i till exempel Ginnys eller Rons rum.
"Undrar vad som avgör vilket elevhem man ska hamna i? Percy, Charlie, Bill , Mamma och Pappa verkar att berätta och säger att de ska bli en 'överraskning'. pschhh, vilket strunt prat, jag vill veta!" muttrade jag. Jag la mig ner och tittade upp på taket som var golv till ett annat rum, jag hade aldrig tänkt på att mitt tak var någon annans golv.. Ett litet leende smög sig fram på mina läppar.
___
Hope you like it..