Välkommen till eEn gratis, svensk Harry Potter-community

F5

Skriva av sig-tråden

Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden

1 2 3 ... 694 695 696 ... 2301 2302 2303
Användare Inlägg
Borttagen

Avatar


Skrivet av Savi:
Jag är så jävla less på att vara i den här situationen hela tiden.
En tjej från Australien som var i USA samtidigt som jag förra året från och med januari kunde inte bo kvar hos sin familj. Min värdmamma var hennes kontaktperson och hon var ofta med oss pga olika saker. När jag åkte hem hade min värdmamma bestämt sig för att inte ha några fler hos sig. I augusti får jag höra att Australienaren ska flytta in för att hon itne kunde bo kvar ohc ingen annan ville ha henne. Jag har inga problem med det, skulle vara avundsjuk på vem som helst som flyttade in.
Nu fick jag detta från min värdmamma efter att vi hade pratat på Facebook om Glee och Grey's och allt där emellan:
"I need you to stop hating Rachel. I know you well enough to know your not happy she's still with me. But it really hurts her feelings bc she liked you a lot. She wants to talk to you but she didn't know how. She can't and never will replace you."

Jag har aldrig hatat tjejen. Jag har inget emot att hon är där, och sa att jag bara är avis och skulle vara det på vem som helst, men är inte direkt så att jag säger något eller agerar på ett annat sätt mot tjejen.
Och när jag frågar vad det är jag har gjort och att jag inte förstår får jag:
"She wants to be able to still talk to you and she's scared you're mad. She liked you a lot.

The comment and not having room for you broke her heart. Plus she knows deep down the only reason I have her is bc no one else did. She's really insecure. You at least come from a great family. She comes from a family who are jerks"

Jag har dock ingen great familj. Älskar dem men den press jag ständigt är under och de skrik och bråk som pågår i detta hur näst intill dagligen är inte en great familj. Vill inte gå in mer specifikt då det går i från ämnet. Och sen när är det bara hon som är osäker, det är jag med och de vet de båda två.

Såå, nu sitter jag här och gråter. Har svarat att jag börjar bli riktigt trött på att det alltid är jag som gör saker fel och att jag måste rätta till allt. Är framförallt riktigt trött på att ständigt höra från andra vad andra tycker om mig.
Jag är bara riktigt jävla trött och känner hur en av de personer som har inspireerat mig och betytt mest för mig i hela mitt liv försvinner i från mig bara för detta.

Guys, I hate my life just nu.
Åh
Varför? Varför tror hon att du hatar henne? JAG VILL INTE ATT DU SKA GRÅTA FÖR DU ÄR JÄTTESNÄLL OCH AWESOME OCH SNÄLLA OCH AWESOME PERSONER SKA INTE GRÅTA!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Då blir ju jag också ledsen

6 okt, 2012 19:38

Savi
Elev

Avatar


sanna1324567 - Tydligen för att jag inte har pratat mycket med henne sen vi sågs innan jag åkte och för att hon har flyttat in hos min familj och att jag typ inte likear och kommenterar hennes bilder på Facebook...

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2F30.media.tumblr.com%2Ftumblr_le9zh0sgjf1qc7ddno1_500.gif https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Fmedia.tumblr.com%2Ftumblr_m3d74qpoI81r7ifqv.gif

6 okt, 2012 19:55

Borttagen

Avatar


Skrivet av Savi:
sanna1324567 - Tydligen för att jag inte har pratat mycket med henne sen vi sågs innan jag åkte och för att hon har flyttat in hos min familj och att jag typ inte likear och kommenterar hennes bilder på Facebook...
Alltså...?
Det var ju knäppt! Ojojoj...

6 okt, 2012 19:57

LucyMalfoy
Elev

Avatar


Incendio Jag förstår dig till en viss del. Jag river mig mist tjugo gånger per dag ibland mer.

Jag lever mitt liv 402 meter i taget.

6 okt, 2012 23:22

Incendio
Elev

Avatar


LucyMalfoy, jag höll på att förblöda förra veckan. Skar över 1cm djupt.

6 okt, 2012 23:36

LucyMalfoy
Elev

Avatar


Incendio, du måste göra något åt det innan du dödar dig själv

Jag lever mitt liv 402 meter i taget.

6 okt, 2012 23:40

Safrina
Elev

Avatar


Skrivet av Borttagen:
det här kan kännas lite obekvämt att tala om för personer som inte förstår och jag får aldrig en stund där jag kan förklara exakt hur det känns. jag skriver allt i spoilern nu för att jag vill inte direkt ha det helt framme
Spoiler:
Tryck här för att visa!som ni ser på min signatur gillar jag Justin Bieber jätte mkt. han är liksom inte bara en kändis för mig. jag drömmer alltid om att få träffa honom och blir på dåligt humör när jag vaknar för att allt bara var en dröm. folk förstår mig bara inte. om jag säger att jag vet hur han är som person så får jag alltid svaret: "du känner inte ens honom". nej det kanske jag inte gör men jag har sett hundratals videos som visar hans personlighet och då menar jag inte bara hur trevlig han är mot fansen, utan att han verkligen har ett hjärta, asså att han bryr sig om dom som har det dåligt. det har ni säkert märkt i låten "pray". så nu fattar ni nog anledningen till att jag verkligen HATAR när folk säger att jag inte vet nånting om hans personlighet, för det gör jag mer än vad ni själva gör (alltså för er som inte är beliebers) ibland är jag lite ledsen för att jag tänker på att jag så gärna vill träffa honom. det kanske låter töntigt för er andra men så är det bara. tänk er själva ha en så stor dröm som ni verkligen vill uppfylla men vet inte hur det ska gå till. det som känns lite jobbigt är att typ alla vet att jag är en belieber och allt jag hör från det är bara "titta där är hon som älskar Justin" "om Astrid (jag) väljer musik så blir det ju bara Justin Bieber" "beskriv Astrid med tre ord: snäll, rolig och belieber" "dig behöver man inte ens fråga vad du vill ha för färg för du vill ju bara ha lila". det är så jobbigt att höra det hela tiden! jag menar jag vill fortsätta leva som belieber och alltid vara på hans sida men det är bara så jobbigt när det sprids. jag vill så gärna bli behandlad precis som alla andra utom att alla ska lägga till en massa "så klart" eller liknande kommentarer. jag tkr ju förstås om att prata om honom men jag vill gärna ha lite privat liv om mina åsikter. jag hoppas att ni fattade känslan nu, för det här har bara funnits i mitt huvud innan jag skrev detta

skönt att ha det sagt nu för jag har alltid velat förklara känslorna ♥ när jag ändå skriver om känslor nu så vill jag tala om för mina vänner Safrina och HarryPotternerd_97 att ni är dom bästa vännerna man kan ha och ni förstår mig så bra. jag vet inte hur jag skulle klara mig utan er!
Jag skulle inte klara mig utan dig heller. ♥
Du betyder jättemycket för mig och om jag skulle beskriva dig så blir det inte "Snäll, rolig och belieber". Det blir "Snäll, rolig och en jättefin och underbar vän".

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Fmedia.tumblr.com%2Fe0174afc7a513c9ca8f1c3836cea0c1b%2Ftumblr_inline_ml2rghijL51qz4rgp.gif

7 okt, 2012 12:12

Kintsugi
Prefekt

Avatar


Savi: Många kramar till dig vännen! Du är stark Det känns fint att ni ändå har en sådan ärlig konversation mellan er ändå, du och din värdmamma. Skriver den där Rachel till dig ibland? Har du något emot henne? Skulle du kunna tänka dig att vara allmänt vardaglig med henne över fb eller var ni nu skriver... ibland? är det jobbigt för dig? För jag kan tänka mig att den där Rachel skulle må toppen av att ha en stöttande hand någonstans (som inte är värdmamman). Bara av att få veta att någon, någonstans i världen frågar hur hon mår, lyckönskar henne inför ny skoldag eller dylik.

Haka inte upp dig på det där med "great family"-grejen. Det uttrycket kan man ta på så himla många olika vis och beroende på i vilken livsperiod man är i under sin livstid kan det där med familj vara något riktigt trasigt och konstigt - men ändå en bra familj. ...väldigt diffust det där men det jag menar är väl att en familj kan vara en trasig men hel familj (där kärleken övervinner men att det finns många bråk och åsikter). En familj kan även vara en kärleksfull familj utan bråk (men där åsikter knuffas undan för att undvika just bråk). En familj kan vara något som brister - raderas pga bristande kärlek, återkommande brister i relationerna mellan familjemedlemmar osv. (t.ex. så har jag valt att ta avstånd från de familjemedlemmar som får mig att må psykiskt dåligt) - då är det inte längre en bra familj. Den håller inte. Det är möjligt att din värdmamma i skrivande stund valde att jämföra din familj (så som hon fått uppfattning om hur den är) och Rachels familj (så som hon uppfattat att den är) och då dragit slutsatsen att du har en bra familj. Vilket som så hoppas jag att du känner att du har en familj vars familjemedlemmar är några du älskar innerst inne och om du någonsin behöver skriva av dig så vet du att jag är en uggla bort. ♥ ♥


Kintsugi of House Zabini, the First of Her Name

7 okt, 2012 12:40

Borttagen

Avatar


Skrivet av Incendio:
Är i en svacka igen.
De som inte orkar läsa långa, tragiska texter om en sjuk femtonårig flickas liv behöver inte öppna spoilern.

Spoiler:
Tryck här för att visa!Är så less på att ständigt fejka det där förbannade leendet.
Jag vill inte skratta, jag vill inte äta, jag vill inte prata. Men jag är så himla rädd att någon då ska fattar hur dåligt jag mår, och kanske göra så att mina föräldrar får reda på mitt kaotiska liv.

Självskadebeteendet håller på att ta över mitt liv totalt, liksom på riktigt. Jag kan inte kontrollera det längre, det är mitt beroende som kontrollerar mig. Nu kan jag inte ens gå tre dagar utan att skära mig.
Jag får abstinens, blir helt galen. Efter varje kväll jag skurit mig lovar jag mig själv att det var sista gången, fast det har aldrig varit det. ''Bara 2 till...'', som slutar med att jag sitter, blodig om ben och fingrar och håller på att tappa kontrollen. 10 cuts förvandlades till 30, som förvandlades till 60. Det blir mer och mer. Det håller på att sprida sig över kroppen, precis som ett dödligt virus. Det börjar någonstans och sprider sig, ut till minsta lilla vrå.

Den bästa känslan jag vet är få dra det vassa föremålet mot huden, om och om igen och se blodet tränga sig fram. Det lugnar mig, och jag blir hel i någon minut. I någon minut försvinner alla problem, jag känner mig lugn och saker känns faktiskt bra. Sen vaknar jag upp ur min trans, och inser vad jag håller på med.

Fick ett desperat behov i skolan idag, under bildlektionen. Snappade åt mig en liten pennvässare, kutade gråtandes mot toaletten, och plockade isär den för att komma åt det sylvassa bladet. Jag fick loss det, satt på toaletten med tårarna strömmandes längs kinderna och bladet pressat mot låret i desperat behov av lugn. Och det fick jag. Det där var en av de gånger som jag blödigt som mest, blodet rann och när jag fattade vad som hände så började jag hålla papper mot benet som snabbt blev blodigt, men tillslut fick jag benet inlindat i papper och jag kunde fortsätta dagen normalt, lite kramper och smärta i benet, men jag överlevde.

Jag känner mig så sjukt dum och otacksam, jag har världens bästa vänner och världens absolut finaste flickvän. Jag borde inte må dåligt. Mitt liv borde vara komplett, jag ska inte gråta, skära mig och kräkas. Jag ska skratta, le och hålla på. Men det är bara omöjligt.

Depressionen håller på att ta över mitt liv på riktigt. Drömmer om att bli påkommen med självskadebeteendet och allt. Är så rädd. Men jag kommer inte att klara det här, och jag har kommit till en punkt, där jag har förstått att jag kommer behöva hjälp för att ta mig ur det här.
Jag är inte redo att öppna mig än, men mitt nyårslöfte 2013 är att söka hjälp, via UMO, via en präst eller något sånt. Jag vet att jag behöver det. Jag är inte frisk.

Vill nog inte bli räddad, men jag vet att jag måste bli det. Vill inte att de som fortfarande står vid min sida ska gråta över mig.

Jag vill inte att mina föräldrar ska känna att de misslyckats som föräldrar. Vill inte att de ska behöva se deras dotter sönderskuren, vill ingenting. Vill dö. Varför föddes jag? Kommer ofta på mig själv med att tänka på självmord. Hur lätt det skulle vara, ''råka'' bli överkörd, eller något sånt. Åh.

Jag orkar inte mer.


Tack till er som läste. Ni är guld värda. ♥


Det är viktigt att dina föräldrar får reda på, om det inte redan vet, hur VANLIGT det är med tonåringar/barn som skär sig. Depression är inget som världens bästa föräldrar kan styra över. Varför skulle det vara så hemskt om de fick reda på det?

I efterhand brukar man ångra sig. Det finns ärr som aldrig läker, tror du inte att dem kommer se dina bara armar/ben någon gång?
Försöker bara få dig att se ur andra perspektiv nu.
Det är lätt att man gärna döljer problem för sina föräldrar, om man blir retad, mår dåligt osv.
Det som jag tror är det viktigaste för en förälder är att känna till vad som försiggår i barnens liv, vad det än är och förutsatt att det är föräldrar som bryr sig.

Efter åren som gått vet jag att nästan alla mina gamla kompisar/bekanta har haft kontakt med någon form av barn psykiatri. Nästan alla familjer har det någon gång i tiden.

Ditt skärande låter ångestrelaterat. Att berätta för någon kan vara ett första steg i att få hjälp och får du en fungerande medicin kommer din ångest att lindras vilket då resulterar i mindre/inget skärande.

Jag känner inte ens dig, men vill bara åka hem till dig och slänga bort allt vasst ni har hemma.

7 okt, 2012 12:40

Savi
Elev

Avatar


Kintsugi - Hon skriver aldrig till mig. Skrev att hon lyssnade på någon svensk låt och frågade om jag hört den och jag svara ja och sånt. Men sen dess har jag inte hört ett ord. Har inget emot henne, hon gick bakom ryggen på mig i våras vilket jag blev lite besviken över men något som jag har lagt bakom mig. Jag behandlar inte henne anurlunda är vad jag behandlar andra på FB. Självklart pratar jag mer med mina närmaste vänner men annars pratar jag inte med folk alls.
Så det är där jag blir så förvirrad. Och mest arg för att hon själv inte kan ta den konversationen...

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2F30.media.tumblr.com%2Ftumblr_le9zh0sgjf1qc7ddno1_500.gif https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Fmedia.tumblr.com%2Ftumblr_m3d74qpoI81r7ifqv.gif

7 okt, 2012 13:06

1 2 3 ... 694 695 696 ... 2301 2302 2303

Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden

Du får inte svara på den här tråden.