PRS Lupple & Medi

"Skulle jag inte ropat då?" Hon såg på honom med ett lurigt leende men nickade.
"Gärna jag behöver prata med honom och Lathan." Hon slöt ögonen och gäspade.
"Jag är så trätt jag borde få något uppiggande." Hon somnade snart.

"Hur går det?" Tristan kom in i köket och såg nyfiket på honom. Det var grönsaker i en bunke, kött med något sås på. Det luktade väldigt gott.
"Synd att vi inte äter sådant."

Dorian ryckte till när Tristan kom in och nickade.
"Bra tror jag- tror du hon blir glad?" Sa han lite oroligt och fortsatte laga maten.
"Ja väldigt synd." Höll han med och hörde sedan Alexander komma in.
"Kan du be Alexander komma in hit? Willow vill prata med honom och far- jag har händerna fulla." Sa han och skrattade lite och höll upp händerna som var fulla av marinad när han försökte få in marinaden ordentligt i köttet innan han skulle lägga in den i kylen.

"Ja." Han såg på sin bror och nickade.
"Kan jag väl." Han försvann och kom sedan tillbaka.
"Han ska bara göra en sak och kommer in med blodet sen." Han hjälpte honom att plocka undan lite.

Dorian nickade lite och gjorde klart det sista innan han la in köttet i kylen och även grönsakerna. Tvättade av händerna och ställde in allt använt i diskmaskinen och startade den.
"Hon är sämre igen. " Sa han lite sorgset och tittade på Tristan.
"Men hon håller humöret uppe." Sa han och log svagt. Hon var verkligen något extra, något helt fantastiskt.
Han gick ut i trädgården och hängde in tavlan som hade torkat och gick ut igen för att ställa i ordning bordet han hade fixat och svalde nervöst. Det skulle bli en trevlig kväll. Hon ville veta vem han var. Hon ville förstå. Han gick ganska snart in igen och satte sig utanför hennes rum och väntade in Alexander.

"Men hon kommer bli bättre. Hon har Italiens bästa läkare till sitt förfogande." Han log och hjälpte honom att städa.
"Ge henne en kram från mig är du snäll" Han torkade av bordet och gick ut från köket.

Willow hade vaknat till och satt sig upp i sängen och snart hade hon klivit ur och gick mot dörren och öppnad.
"Dorian varför sitter du här ute?"

Dorian såg på honom och nickade sakta.

Han tittade upp när hon kom ut ur rummet. "Jag skulle gå in och väcka dig. Alexander är här." Log han och reste sig upp och kramade om henne försiktigt.
"Från Tristan." Log han och släppte taget.
"Så hur mår du?" Sa han och backade ifrån henne lite.

Willow log mot honom och rodnade.
"Jag mår bra men lite illa." Hon såg på honom och nickade och bet sig i läppen.
"Ska vi gå till Lathans kontor eller ska de komma till mitt rum?" Hon var lite blekare och håret hade ruffsats till medan hon hade sovt och mörka ringar hade bildats under hennes ögon.

"Vad känner du helst för?" Sa Dorian och iakttog henne. Hon såg värre ut trots att hon hade sovit. Han lyssnade intensivt på hennes hjärta och det lät ansträngt igen.

Alexander kom upp för trapporna och såg på dem.
"Willow. " Log han och gick fram.
"Dorian." Sa han och nickade.
"Du ville prata med mig vad jag förstod. Mig och Lathan? Ska vi gå mot kontoret?" Sa han lugnt och studerade henne noga.

"Hej Alexander." Hon log och nickade och tog tag i Alexanders arm ifall hon skulle ramla. Hon vände sin blick mot Dorian och log svagt.
"Kan du kanske gå och jaga? Jag vill inte att du ska höra vad jag har att säga."

Dorian såg oroligt på henne men nickade.
"Okej, jag sticker en sväng." Sa han och bet sig hårt i läppen.
" Ta hand om henne." Sa han mot Alexander som nickade lugnt och höll ut armen så hon kunde få ordentligt stöd.
" Självfallet." Sa han allvarligt och log.
Dorian gick nedslaget iväg och ut i skogen och började springa. Han ville inte jaga, inte alls men han ville inte bryta hennes förtroende. Hon hade nått och säga som han inte fick veta om. Vad kunde det vara?

Alexander log mot Willow. "Kom låt oss gå in i Lathans kontor. Vill du inte att de andra ska höra heller?" Sa han och började gå med henne mot kontoret.