Allmänt rollspel! {HP}

"Hej May och Rachel", log Cassandra då Rachel nyligen hade dykt upp.
"Jag tror alla är här nu, om inte du har bjudit några fler Leine?", sa hon sedan och granskade skaran för att se om hon missat någon.

Adeleine tog tacksamt emot korgen från May med ett leende. "Klart att du får, May", strålade hon och snärtade med staven, så att korgen med godsaker landade bredvid allt det andra som de dukat upp. Hon vände sig om och skickade ett leende till Ethan. Han var sjukligt het som vanligt, och hon kände hur hennes kinder hettades upp för ett ögonblick. Hon slog blicken mot Cassandra. "Va? Jaha, nej. Det har jag inte", sade hon och log i ett försök att dölja sin genans.

Cassandra skrattade till åt Leines genans.
"Då antar jag att vi kan börja", bekräftade hon. "Det är bara att ta för er!" sa hon och blickade över bordet som var fyllt med mad och andra godsaker.

"Förresten", harklade sig Ethan. "Feli ville att jag skulle ge denna till dig." Han gav det röda paketet till Adeleine.

Adeleine log stort och tog försiktigt emot paketet. "Merlin, vad gulligt", fnissade hon. "Du får tacka från mig", sade hon och öppnade det röda paketet. Det låg ett hemmagjort halsband i smaragdgröna glaspärlor, som komiskt nog passade till hennes klänning. "Det verkar som om hon kan läsa mina tankar", skrattade hon och satte försiktigt på sig halsbandet.

Cassandra log åt Adeleine och Ethan. De såg lyckliga ut, och även om hon inte hade så mycket till övers för Ethan så gjorde han hennes nyblivna syster glad.

May såg på Adeleine och Ethan som inte hade ögon för något annat än varandra med viss avundsjuka, samtidigt som hon log brett, för de var så förälskade och det var liksom lite fint att få snudda vid deras glädje. Så hon flinade glatt varje gång hon råkade få ögonkontakt med någon av dem.
"Hur och när skedde detta?" hon tuggade på ett kycklinglår. "Jag vill ha detaljer", sade hon menande. Sedan skrattade hon. "Fast inte för grova".

Adeleine skulle precis svara May, rosig om kinderna, när Rachel dök upp. Hon andades lättsamt ut. "Hej Rachel!", hälsade hon med ett stort leende.

"Jag vet inte", sade Ethan fundersamt och log.

"Hej hej!" hälsade Rachel tillbaka och gav alla smått slarviga kramar. "Hur mår ni då?"

"Åh, bara bra", strålade hon. "Det är skönt att komma bort från skolan och allt drama för några veckor." Hon kastade en blick på klockan. Den var halv åtta nu, och hon satte sig vid den stora hörnsoffan samtidigt som hon nickade åt de andra att ansluta sig. Adeleine fiskade åt sig en pirog, som hon började äta på. Hon hade inte ätit på flera timmar, och de underbara smakerna dansade på hennes smaklökar.