Flygande giraffer!

Rachel log lätt då han drog ner henne i sin famn och såg sedan på kvinnorna fundersamt. Hon hade en gång, något år innan hon blivit dränkt eller nästan dränkt fått syn på två av drängarna bakom stallet, de hade varit intima med varandra men hon hade inte vågat nämna det till någon då hon inte velat förstöra för dem.
"Jag vet ett par, de jobbar här" sa hon lågt så ingen annan skulle höra. "Pär och Gerad, ni skulle kunna prata med dem".

David nickade och såg på kvinnorna.
"Har också haft mina tankar om dem, men vi måste veta säkert. De är förvisso drängar, men båda ni har förmögenhet och kan köpa ett stort gods, ni kan bo i samma. Vad som sker inom godsets murar behöver ingen få veta men utåt är ni två par, man och hustru." sa han menande och nickade, han gillade förslaget.

Rachel harklade sig lätt och såg generad ut. "Jag såg dem en gång...Bakom stallet..Om inget har hänt mellan dem är de än tillsammans" berättade hon lutade sig mot David. De var de två drängar hon gillade bäst då de alltid behandlat henne med respekt och aldrig kommit med kommentarer eller något.

David och de andra skrockade lätt åt Rachels rodnande och David sände iväg en tjänare till att hämta dem.
"Ni kan titta på dem, jag tror ni kommer gilla dem. Att de är drängar kan ett giftermål lätt fixa och det skulle vara bra för et alla." sa David enkelt.

Rachel nickade åt Davids ord. "De är snälla och goda, de har varit mina vänner även om vi inte umgicks så mycket". En stund senare kom de två drängarna in och såg nervösa ut då de inte visste vad det gällde. Båda var muskelösa och långa av arbetet och hade rejält med skägg och rejäla kläder. "Mr David, Rachel, frökarna" mumlade de och bugade lätt.

"Detta är miss Marie samt miss Samantha, kan ni ledsaga dem på balen? De har inga partners och vi har ju bjudit tjänstefolket till bröllopet så." sa David och log snett, han ville inte avslöja någon av dem om det inte stämde det fick kvinnorna själv komma på.

Pär och Gerad såg upp på dem och de båda nickade sakta efter att ha kastat en snabb blick på varandra. "Det vore en ära" mumlade Gerad och bugade lätt igen för Samantha och Marie.
Rachel log uppmuntrande mot dem och kände hur det pirrade till då David nämnde bröllopet, om en vecka var de gifta och skulle alltid ha varandra.

"Bra, det kommer ordnas med bad och nya kläder till er alla." sa David vilket egentligen var överflödig information då de redan fått sydd kostymer. Männen försvann snart och de blev åter själva, maten kom in och de började äta.

Rachel flyttade på sig då maten kom in till en egen stol och började äta. Hon hade bra aptit än men hade sakta börjat äta mindre då hon rörde sig lite mindre också och ville vara en värdig fru till David och uppföra sig rätt.
Då hon ätit klart lutade hon sig tillbaka och suckade nöjt och slöt ögonen.

En tjänare kom och visade damerna till deras rum och snart blev de två ensamma, han och Rachel. Han hade börjat ätit mer efter att i tre år knappt ätit något, så hans och Rachels matkonsumtion var väl densamma.