The living dead(Dragon Fantasy)

"Tack" mumlade hon och klädde på sig kläderna, hon kände sig mer bekväm och mer sig själv i detta.
"Okej, för att överleva." fick hon ur sig. Hon såg blekare ut än någonsin, men hade något sällsamt vackert över sig som inte var hon.

Mark nickade. "Allt jag gjort var för att överleva" mumlade han och sjönk ner på sängen. Han fixade med den obrukbara armen, satte den till sig och band fast som om han brutit den.

"Har du en son eller dotter?" frågade hon plötsligt. Hon kom fram till honom och gav honom en mjuk kyss som tröst. Hon hade inte velat bereda honom all den smärtan i dessa år.
"Hade varit bättre om jag dog." sa hon plötsligt.

Mark ryckte på axlarna. "Jag vet inte, läkarna har barnet nu, jag får det då det mår bra". Han brydde sig inte för tillfället. Men han besvarade Alexs kyss.
"Om du dog?" sa han sedan förvånat men skakade på huvudet. "Utan dig hade jag inte haft något, du har varit mitt ljus".

"Okej, får väl bli dess nya mamma då." sa hon mjukt, hon hade väl inte mot barn precis. Hon hade bara en ovanlig skräck att få ett själv. Sedan ville hon inte ha barn till denna värld, men nu var det redan gjort.
"Om jag dött hade du inte behövt lida för hotet att de skulle döda mig." sa Alex svagt och satte sig i hans knä, hon var oroande lätt, knappt någon vikt att tala om.

Mark nickade sakta och tänkte inte mer på det. Han var inte säker på om han ville ha barnet eller inte, han hade inte lagt någon möda på det.
"Om du hade dött så skulle jag också dött, jag skulle inte velat leva" mumlade han och la armarna om henne och lutade huvudet mot hennes nacke. "Jag fortsatte leva för att jag hoppades att du skulle vakna en dag".

"Kanske det varit bäst då, om båda varit döda." mumlade hon och kramade om honom med.
"Men det är som det är, nu är jag här och du med. Malin och Karl borta och vi får finna oss i detta, det ger ändå ett skydd att du är en av Jacobs närmsta." mumlar hon tyst.

Mark strök henne över håret och kysste henne. "Vi ska starta ett nytt liv, med barnet, vi får det bra". Han log lätt och försökte vara positiv. "Det är ändå inte så illa här".

Alex nickade och log svagt, han hade väl rätt. Men hon skulle passa sig in i ett samhälle hon inte hade en aning om. Detta samhälle som behandlade kvinnor som, ja vadå? Hon visste att hon hade svårt att anpassa sig till saker i rädsla att åter förlora sig själv.
"Ska vi gå?" mumlade hon tillslut.

Mark satt tyst en stund, han undrade ändå hur det skulle bli nu. Hna kunde inte ha samma mask som förut, han skulle vara för beskyddande och försiktig om Alex att han inte skulle kunna göra sitt jobb, Jacob skulle bli missnöjd.
"Ja" mumlade han och reste sig upp. Han öppnade dörren ut och började gå, nu med stenansikte.