The rich man's daughter(PRS)

Lance kom fram till dem.
"Mona kan bo här om hon vill, men din far har rätt det är mer passande om du far hem till honom." sa Lance då det handlade mycket om rykten.
"Skulle jag kunna få tala med dig i enrum?" frågade han sedan Monas far och visade honom bort i trädgården.

"Är väl nästan det." suckade hon.
"Jag trodde du var död, du försvann jag fann dig inte." sa hon med ett frågande tonfall. Hon ville veta vad som hänt honom efter alla dessa år.

Mona blev lite besviken men nickade sakta, han hade väl rätt. Hon ville bara vara med Lance, Hilde och Edward. Och alla var här.
Hennes far nickade och följde med honom och Mona var kvar där vid trappen.

Edward ville krama om henne, men han orkade inte. "Jag hamnade i fängelse och jag har suttit där tills igår..." mumlade han. "De släppte mig, det behövdes plats för värre fångar.

Då de befann sig utom hörhåll stannade Lance upp.
"Jag vet att det kommer plötsligt, men jag vill anhålla om er dotters hand. Jag är av god släkt, men har inte dryftat detta med min fader ännu, ville höra med er först." sa han och bugade lätt.

Hilde kröp in i hans famn, la hans armar om sig.
"Jag som trodde de hängt dig." sa hon med ynkligt liten röst och som vanligt sa hon inget vad som hänt henne själv, sådant fick man dra ur henne.

Monas far såg en stund på honom innan han sa något. "Varför vill ni ha hennes hand? Jag godkänner det men jag vill veta varför" sa han tillslut.

Edward skrattade hest. "De kommer aldrig hänga mig.....". Han kysste hennes hjässa. "Vart har du varit? Du har inte hamnat i fängelse".

Lance såg på honom han ville vara ärlig och gjorde en gest att de skulle sätta sig på en av bänkarna vilket de gjorde.
"Jag rymde en gång i min ungdom, hamnade i mindre bra kretsar. Jag träffade Mona då, sedan skiljdes vi åt. Det var den värsta tiden i mitt liv, jag älskar henne. Jag vill att hon ska vara lycklig, att hon själv ska vilja det." sa han och såg på honom.

Hlde log snett.
"Jag hoppas det, vill ha dig i livet." sa hon men tystnade vid hans fråga och sänkte blicken.
"På gatan." mumlade hon tyst fram, det stället hon aldrig ville hamna på. Stället som slutligen tagit knäcken på den förut så stolta och självständiga Hilde.

Han satte sig ner och såg på Lance och lyssnade noga. Men även fast han var klar med att prata sa han inte något på en lång stund. "Jag antar att det är en bra anledning att du vill gifta dig med min dotter" skrockade han tillslut och klappade Lance på axeln. Han reste sig upp. "Om allt går som planerat så kanske giftemålet med John bryts redan om en vecka".

Edward försökte krama om henne lite även om det inte gick så bra. "Åh Hilde..." sa han bara sen. Han förstod, på gatan kunde vad som helst hända.

Lance log lättat och nickade till tack och de tog sig tillbaka till Mona vid trappan. Lance log uppmuntrande mot henne att det gått bra.

Hilde sa inget på en lång stund.
"Jag sålde mig, Edward det var hemskt fast jag slutade bry mig efter ett tag. Men de dödade honom, fast jag vet inte om jag ville ha honom ens, men bara ett barn." fick Hilde fram osammanhängande och tårarna föll, hon hade inte en tanke på att Edward inte skulle förstå något av det.

Mona log stort tillbaka och såg på sin far. "Vi ska nog hem nu..." mumlade hon även om hon inte ville det. Hon gick fram och tryckte lätt Lance hand. "Adjö".

Edward lyssnade och försökte förstå allt hon sa även om det inte gick. "Såja" sa han bara och hysckade henne. "Allt kommer bli bra nu".

Lance sade adjö till dem båda och tog dem i händerna innan han såg dem lämna slottet med häst och vagn.

Hilde tystnade efter ett tag, hon hade aldrig gråtit förr, inte i någons närvaro. Men åren hade farit hårt fram även för henne och hon orkade knappt leva mer. Eller nu kanske, då Edward var här.
"Kan vi vara samman nu?" frågade hon med ynklig stämma.
"Var är vi ens?" frågade hon sen.

Mona såg hur Lance försvann från hennes synfält och hon vände blicken framåt. Hon skulle till hennes fars hem tills bröllopet var ordnat och giftemålet med John brutet.

Edward nickade sakta. "Ja, och så fort jag är bättre ska jag hålla om dig och kyssa dig så mycket att du kommer storkna" flinade han.