Skogens hemligheter

"Ta det lugnt." skrattade Indra då de kom in och hon stängde dörren efter dem. Men hennes ögon glittrade, visst ville hon det med.

Vincent skrattade lätt och satte sig på sängen och studerade henne. "Förlåt, jag är ivrig av mig". Han hade alltid varit det. "Indra" sa han plötsligt. "Tycker du att jag är en slurk för att jag sovit med så många kvinnor?".

Indra såg på honom, "Nja, kanske lite. Men det är väl som mat, mat behöver man för att överleva liksom du behövde detta." log hon mjukt.

Vincent suckade lätt. "Jag behövde deras närhet, och det jag trodde var deras kärlek...För att jag saknat det tidigare" sa han och kysste henne sedan, med så mycket ömhet han hade.

Indra nickade förstående, trots att hon tidigt mist sin fostermor så hade hon fått kärlek och det styrkte en länge, hon var älskad.

Vincent kände sig lycklig som hade Indra, den första som älskat honom, så vitt som han trodde i alla fall. "Jag älskar dig så" mumlade han och kysste hnenes hals ivrigt.

"Bara för att du kan få mig i säng?" flinade hon lätt och knuffade ner honom i sängen.

Vincent skrattade återigen. "Nej, för att du älskar mig och för att du är underbar". Han la sig tillrätta i sängen och drog ner henne över sig innan han kysste henne igen.

"Så bra." log hon och kysste honom. Hon älskade honom så och detta var härligt.

Vincent höll kvar kyssen länge. Nu när han visste att hon ville kysste han henne djupare och lite girigare, han vill ha henne.