(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

" Men började Adam han ville inte bry sig om sig själv mer då var de svårare att bry sig om de andra

Arvids mamma tog tag i Arvid och såg ilsket på honom han visste att nu skulle hon tvinga honom att göra något han inte ville

"Inga men!". Alice vet inte vad det var med henne men hon tänkte få honom bry sig mer om sig själv. "Du får inte försvinna från mig ifall du ska hålla mig vid lvi" mumlade hon och kramade om honom.

" okej då sa Adam och kände sig besegrad men han kommer inte få det lätt

"Bra" mumlade Alice och släppte honom igen. Hon log nu lite mot honom och strök återigen bort hår fårn hans ansikte.

Adam log och höll om Alice

Arvid fick slag och sparkar av sin mamma
" Snälla du får inte skada dom försökte han bedjande

Alice lutade huvudet mot hans bröstkorg och suckade ut. De var åtminstone inte fånga längre.
"Inte dem, Alice bara" rättade Hannah honom och gav honom en örfil som straff.

" Du får inte skada Alice sa Arvid
Adam viste att de bara var fria men inte helt fia de var jagade

"Inte skada, döda " rättade Hannah honom nu och flinade. "Och jag ska inte döda henne, det ska du".
Alice tittade upp på Adam en liten stund senare. "Jag har inte tänkt på det...men du är mycket längre än mig" log hon helt plötsligt.

" Jag vill inte döda henne sa Arvid med tårarna i ögonen
" Har inte jag heller tänkt på sa Adam och funderade på om han verkligen var så lång som alla sa

"Du måste, annars dödar jag alla" hotade Hannah, hon sparade till honom igen.
"Antigen är du lång eller så är jag kort" sa Alice.