Eragon [Privat rollspel]

"Vad gör ni här?" frågar Aily.
"Hjälper er" svarar Alex och ger henne en kram.

"Följ oss så är ni snart fria".
"Och ni tror att jag bara låter er fly?" Någonstans i närheten måste Galbatorix ha lurpassat på oss, för han står precis bakom mig nu.

Kan ni fortsätta skriva?
Den var fantastiskt bra och jag gillar VERKLIGEN Eragon.
Ni borde bli författare!

(Tack så mycket glina2. Väldigt snäll komplimang, och vi ska fortsätta skriva, men vi måste såklart vänta på att den andra personen loggar in, för annars är det ju inget rollspel, utan en novell/roman/ff eller liknande.

Sen utan att vilja vara otrevlig eller förolämpa dig så vill jag be dig att i framtiden inte börja kommentera varje inlägg, utan bara läsa det hela om det intresserar dig, och om du känner att det är nödvändigt IBLAND skriva ett kort inlägg. Annars förlorar vårt rollspel en del flyt och det du skriver kan till och med uppfattas som spam. Om du gärna vill prata om rollspelet så är i alla fall jag öppen för ugglor om det, men som sagt så ber jag dig att inte börja skriva en väldigt MYCKET i den här tråden. )

[Tack... Jag är ledsen att jag är så oaktiv men jag har varken mobil eller dator som fungerar så jag vet ej när jag kan låna av andra.]

Aily släpper Alex och backar. Då känner hon en hand på sin axel. Murtagh har vaknat. Nu står han bredvid henne och vajar.
"Låt dom gå!" säger han. Galbatorix ser förvånat på honom.
"Tyvärr inte" säger han.

(kul att du i alla fall svarar när du kan )

Jag funderar febrilt på vad vi ska göra nu. Jag tänker inte dö i Galbatorix våld och jag låter ingen av mina vänner dö heller. En normal mäniska skulle jag nog kunna döda eller i alla fall skada, men Galbatorix är alldeles för stark och klok. Men kanske... Jag ska försöka med list. Jag har en idé, men först måste jag se till att inte mina vänner hamnar i fara om det misslyckas.

[Ja ]

Hennes föräldrar går fram till Aily.

Jag försöker medvetet få kontakt med någon i rummet och låtsas om jag inte ens märker det. Hoppas Galbatorix märker det och blir så nyfiken att han tränger i i mitt sinne. Sedan måste jag verka förvirrad och oberäknelig och psykiskt labil som om jag inte alls har några känslor under kontroll eller ens har de känslorna av en speciell anledning.

[Jag gillar inte Tungdils plan]

Aily ser skrämt på Galbatorix.
"Vad vill di egentligen?"

[Då antar jag att vi är kvitt snart )

Galbatorix säger något, men jag är för koncentrerad på in plan för att veta VAD han säger.
Jag "råkar" nudda vid Galbatorix sinne. Han blir nyfiken och tar sig in i mitt. Där låter jag tankarna och känslorna hoppa från det ena ämnet till det andra i rasande fart. Ór hjälper mig att dölja en del. Genom koncentrationen ser jag en oförstående rynka mellan Galbatorix ögonbryn.