När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

- Nähä?, det menar du inte?, saXenia och himlade med ögonen.
- Men ni har säkert rätt, alla barn blir ju som sina föräldrar.
Ja, mamma är ingen bra Quidditchspelare, hon ska jobba inom teatern fördet gjorde hennes föräldrar.
Och Ginny ska stå och laga mat och inte flyga för det gör hennes mamma.
Och jag ska gilla örtlära, hör ni hur korkat det låter?, sa Xenia och suckade.
- Visst man blir lite som sinaföräldrar men inte mycket, och man har egna valmöjligheter, sa hon och himlade med ögonen åte dem.

Fai såg på dem "i så fall hade min mor redan tagit över" sa han
"ja det är kanske sant" sa en kille och han nickade och sänkte blicken igen. Det var bättre i fall han inte sa något och bara höll sig tyst och lät Xenia sköta allt, hon kunde hålla sig lugn

- Klart det är sant Markus, din far sitter ju på ministeriet och skriver massa papper, men du vill hellre jobba med drakar.
Det är så lång bort från papper man kan komma, men det är ändå din far, sa jag till honom och han nickade.
- Ja, du har rätt, jag har inte tänkt på det viset, förlåt, sa han och jag nickade.
- Fördommar kallas det, bättre att ta reda på sanningen än att tro på allt folk säger, sa jag leende mot dem.

Fai lyssnade på Xenia och hoppades de andra eleverna skulle förstå. De ansåg att de hade de värst efte att Voldemort vunnit men de var inte dem som va utsatte för alla fördomar. Fai la huvudet i Xenias knä och struntade i de andras blickar
"kan du förlåta oss Fai?" sa en tjej och Fai såg på henne
"vad finns det att förlåta?" sa han leende

Xenia strök Fai över håret och såg på tjejen.
- Det finns mycket att förlåta, alla fördommar vi haft, de stämmer ju inte, vi har inte tänkt på det sättet, sa hon och de andra nickade instämmande.
- Bra Helena, jag är glad att ni förstår, sa Xenia leende och såg på dem.
- Hur kan du mitt namn?, sa hon undrande.
- Jag har gått på Hogwarts i fem år och det här är mitt sjätte, självklart känner jag till allas namn, sa hon lungt till henne.

Fai slöt ögonen när Xenia rörde honom och lyssnade sen på eleverna
"kan ni förlåta oss?" frågade Helena
"ja det kan vi. Jag vill bara inte att ni säger elaka saker om min familj utan att veta något om dem" sa Fai
"inte ens Voldemort?" frågade en kille som hette Paul och Fai vek bort blicken och dolde handlederna
"säg vad ni vill om honom" sa Fai lågt

- Ja, det är Voldemorts fel att allt är som det är, och det kan ingen förneka, sa Xenia leende till dem.
- Så bra, jag tror jag inte kan hitta på så mycket bra att säg om honom, sa Paul.
Xenia tittade upp och Mary kom in med några av sina vänner.
- Hejssan, kusse, hur trivs du på skolan?, sa Xenia glatt och kramade om henne.
- Utmärkt, fast jag gillar inte Trevor, sa hon ärligt.
- Nej, det gör ingen, flinadeXenia åt henne.

Fai tänkte tillbaka, förr hade han kommit på en del bra saker med sin morfar men inte längre. Fai så på Xenias kusin
"jag ser att du har fullt upp" sa Mary och Fai log roat, ja så kan man ju med säga "hej Fai" sa hon och log svagt
"hej Mary" sa han artigt och hon slog sig ner
"nu får du berätta Xenia" sa Mary nyfiket

- Om vad?, kära kusin, sa Xenia roat.
- Ja, vad tror du?, om månen är en ost kanske, sa Mary roat och såg på dem.
- Nej, månen är inte en ost, det är en kall död planet, sa Xenia med sin bästa undervisningsröst.
- Jag menade inte det, vad det är mellan dig och Fai, är det sant som rycktet säger?, sa Mary nyfiket.
- Ja, just det rycktet är sant, sa Xenia glatt och böjde sig fram och kysste Fai på munnen.

Fai besvarade kyssen och blev varm i hela kroppen. Han såg sen på Mary som bara stirrade på sin kusin
"wow jag trodde inte det var nått seriöst ryckte" sa Mary
"jo för en gångs skull var det sant" sa Fai och tog Xenias hand
"då hoppas jag du är snäll mot min kusin! Krossar du hennes hjärta får du med mig att göra" sa Mary stridslystet och Fai la masken över ansiktet för att inte skratta
"jag lovar att inte krossa hennes hjärta" sa Fai uppriktigt, Mary skulle inte kunna göra något om Fai nu krossade Xenias hjärta, ite för att han skulle klara av det. Han skulle aldrig kunna såra Xenia