Bree Tanners andra liv med mig och glina2

"Ja, han brukar inte ogilla folk. Om det är någon han är irriterad på så är det mig"
Mumlade jag och körde ut ur Forks.

"Varför skulle han vara irriterad på dig?"

"För att jag inte berättat något om dig"
Svarade jag.
"Alice och Edward har tydligen inte heller gjort det..."
Mumlade jag mest för mig själv.

"Hur skulle dom kunna berätta något? Har du berättat för dem?" Jag kände mig förvirrad nu.

"Nej det har jag inte."
Muttrade jag.

"Vad menar du då?" Jag rynkade pannan. Jag förstod inte ett ord om vad han babblade om.

"Edward kan läsa tankar och Alice kan se in i framtiden. Men hennes syner ändrar sig efter folks beslut."
Förklarade jag.

Jag gapade bara, det kände jag och antagligen såg jag ut som ett vitt spöke med höstsnuva.
Sedan råkade jag titta ut.
"STANNA FÖR I HELVETE! DU KÖR JU I 145 KILOMETER I TIMMEN!!" Skrek jag.

Jag tittade på henne och log.

"Stanna då!" Sa jag panikslaget.