Draco<3 Hermione?? [SV]

Ja MER MER MYCKET MER!!

Mer =)

Mer! )

MER

meeer ! ;D
Don't Kill Hermione ;o

ilovethisfanfictiondumåsteskrivameranarsdörjag!!

GINNY:


jag himlade med ögonen.
- Det är klart att han inte gör Blaise!
Blaise blängde på mig.
- Lämnar han skolan kommer jag också göra det! Bara så att du vet!
Han rusade in på rummet och slog igen dörren.
- Alex, gå in till pappa!
Han nickade och gick fram till dörren och försökte öppna den. Blaise öppnade och släppte in sin son.
Jag själv började leta efter Draco. Eller leta och leta. Jag visste att han var i sjukhusflyglen så jag gick dit.
- Draco, vi måste prata!
Draco satt i sin dotters säng och höll om henne medans hon sov!
Han nickade och drog sig försiktigt loss innan han följde efter mig ut.
- Blaise hotade mig förrut!
Draco tappade hakan.
- Vad säger du?
Jag nickade.
- han hotade mig med att lämna skolan!
Draco såg mer förvånad ut.
- Varför det?
Jag tittade försiktigt på honom.
- Om du gör det, gör han det!
Draco suckade.
- Jag orkar inte om Mione dör!
Jag suckade också.
- Men det gör hon inte!
Draco nickade och skakade på huvudet.
- Kanske. Har du hört att Parvati och Hannah är ute nu? Båda är friska!
Jag log lättat.
- Vad bra! Nu är det bara Ernie och Goyle kvar va?
Draco nickade sakta.
- Jag tror det!
Då hörde vi någon som ropade:
- Pappa!
Draco log mot mig.
- Jag måste gå in!
Jag nickade.
- Såklart! Vi ses senare Draco!
Jag började gå runt i slottet utan att tänka på vad jag gjorde för jag var så låååångt bort i mina tankar.
Draco är en väldigt bra pappa. Hermione är en väldigt bra mamma! Blaise är också en bra pappa. Men är jag en bra mamma?

Mera+ Dåligt kap för jag har fortfarande inga idéer!

Nee det var jättebra och JAAA för mera! men hermione får INTE dö! Du kan väll typ göra llyckliga i alla sina dagar slut med att hermione blir frisk, harry och ron accepterar att det är hermione och draco och att dom flyttar till huset? gör som du vill, för du skriver sjukt bra!

MERA!!! detta är en jättebra "saga" så snälla skriv mer.

HERMIONE'S "DRÖM" ELLER VAD SOM HÄNDER:
..................................................................

Jag står ute vid mitt hus? Mitt hus? Det är mitt. Jag ärvde det av mamma och pappa! Jag öppnade dörren och klev in i den stora hallen som jag älskar på grund av färgerna! Färgerna är vit med guldstänk lite här och var.
- Hermione? Vad gör du här? Mamma stog och tittade förvånat på mig.
Jag tittade rakt in i mammas ögon.
- Mamma? Vad?! Du är ju död?!
Mamma nickade.
- Ja, vad gör du här?
Jag tänkte efter och svarade sedan stelt:
- Jag fick ett virus i skolan.. Är jag död nu?
Pappa kom ut ur köket och skakade bestämt på huvudet.
- Nej, du är inte död! Inte än! Men du dör om du inte börjar kämpa snart!
Jag tittade sårat på pappa.
- Ni lämnade mig!
Dom tittade på varandra och nickade.
- Ja, det gjorde vi gumman! Vill du veta varför?
Jag nickade.
Mamma drog ett djupt andetag och började berätta.
- Bilen körde på oss när vi skulle till din mormor. Föraren var alkohol påverkad och körde på fel sida av vägen! Jag dog direkt och då slutade din pappa kämpa för livet och dog också!
Jag skakade på huvudet.
- Men varför?
Pappa log mot mamma.
- För jag älskar din mamma så mycket Mione!
Jag nickade sakta.
- Men jag älskar er?
Pappa blev rasande.
- Du har en dotter Hermione! En kille också! Och vänner! Du kan inte lämna alla för dina föräldrar!
Jag tittade på han och kände att tårarna började rinna.
- Cassandra! Mumlade jag tyst.
Pappa nickade.
- Tänk på henne. Du kan ju inte lämna henne?
Jag skakade på huvudet.
- Ni har rätt! Båda två! Förlåt!
Mamma och pappa kom fram och gav mig en kram.
- Det är okej gumman! När du och Draco flyttar hit har vi försvunnit! Ta väl hand om huset okej?
Jag nickade.
- Jag lovar mamma! Jag älskar er!
- Vi älskar dig också älskling! Sa pappa och gav mig en kram till.
Mamma och pappa började gå mot något osynligt ljus då pappa stannade igen.
- Förresten, Hermione bakom spisen finns det en kista?
Jag nickade sakta.
- Ta den! Allt som är i den är ditt okej?
Jag nickade och vinkade.
- Jag kommer att sakna er!
Pappa log och vinkade.
- Vi saknar dig redan!
Jag skrattade och såg dom försvinna sakta och säkert. Som om ljuset släcks och tänds igen.
Jag torkade tårarna och tittade mig runt i den stora hallen.
Mitt hus, mitt liv. Nej nu måste jag göra som pappa sa och börja kämpa.
Kämpa nu Hermione Jean Granger!