PRS Lupple & Medi

Hon kom in i köket och öppnade kylen och tog fram en kall läsk och såg på honom.
Så vad tänker du på?" Hon öppnade flaskan och slog sig ner vid bordet och log mot honom. De gröna ögonen gnistrade av nyfikenhet och hon studerade honom noga.

Dorian vände blicken mot henne och flinade till.
"Åh du behöver inte veta allt jag tänker på." Sa han och log lekfullt. Innan han gick bort och satte sig vid bordet han också.
Det skulle kunna vara som en dejt. Fast inte bland folk. Det var väl så man gjorde? Han bet sig lite i läppen och fortsatte fundera en stund.
"Så vad är din favoritmat?" han nyfiket och såg på henne.

"Nej det behöver jag inte. Men tänk om jag vill?" Hon tog en klunk och iakttog honom och drog bort håret från ansiktet och suckade.
"Min favoritmat? " Hon funderade en lång stund och ruskade på huvudet.
"Det är en svår fråga eftersom jag älskar mat så mycket. Rökta såser, mört kött, vitlöksbröd och potatis är riktigt gott. Picklad silverlök är urgott." Hon fick ett drömmande uttryck i ansiktet och lutade sig tillbaka.

Dorian nickade sakta och lyssnade på henne.
"Du får väl fråga så kanske jag svarar." Sa han och nickade uppmuntrande när hon började tänka på favoritmat.
Han la in alla i huvudet som en mental lista.
Det kunde han lätt fixa åt henne, hon borde nog bli glad- elelr?

"Men jag äter allt. Jag tycker om grillat med." Hon skrattade mjukt och skakade på huvudet.
"Jag tänkte hämta en bok från biblioteket om det finns något på engelska." Hon reste sig upp med läsken i handen och hon smet ut från köket och började gå mot biblioteket.

Dorian nickade efter henne, grillat. Grilla mat? Han kände sig nog mer bekväm med att laga maten hon sagt först åt henne.
"Det finns det." Sa han lugnt efter henne innan han öppnade kylen och tittade igenom allting för att se vad dem hade hemma av det hon hade nämnt.

Hon hade slagit sig ner vid den öppna elden med en bok i famnen och började att läsa tyst. Kunde då och då höra ljud runt om henne men hon såg inte upp. Efter en timme nickade hon till och boken föll ur hennes grepp.

Dorian hade ställt sig och läst kokböcker och plockat fram lite olika saker och hittat alla ingredienser till maten och log förväntansfullt - detta skulle bli bra. När han hörde en dunk från biblioteket skyndade han dit men fann henne sova sittandes och studerade henne lite. Han la rätt boken bredvid henne. Tog en filt i sina armar och bar sedan försiktigt upp henne och gick med henne i famnen till sovrummet och bäddade försiktigt ned henne i sängen.

Hon vaknade till och såg upp i Dorians ansikte och log svagt.
"Skrämde jag dig?" Hon lade sig tillrätta och gäspade.
"Kan du be Alexander se till mig? Men bara om han ska hit. Inte annars." Hon såg på honom och slöt ögonen.

"Jag trodde du hade ramlat." Viskade han oroligt medan han nickade.
"Ja han är på väg, han skulle ändå lämna av lite saker." Sa han lugnt och satte sig på sängkanten.
"Jag väcker dig när han kommer." Sa han och studerade henne ett tag innan han reste sig upp. Hon var så trött hela tiden, helt klart ett tecken på att hon mådde sämre. Han skakade oroligt på huvudet. Tänk om ceremonin inte skulle fungera? Han slog bort tankarna innan han gick ut från rummet och fortsatte med sitt projekt i köket och trädgården. Hoppades på att hon skulle orka och vilja äta med honom. Eller ja. Äta och äta, hon skulle äta.