prs yehet & kkaebsong

Blicken följer Zihao mot duschrummet innan sextonåringen lägger sig ner i sängen med blicken i taket. Såret dunkar något förskräckligt och Joshua tvingas ta några andetag för att få tag på en spegel. Försiktigt granskar han såren på ryggen, försöker att pilla bort alternativ smuts och torka bort blodet. När han tillslut lyckas med det låter han ryggen komma i kontakt med sängen igen, ser på sina vänner som passerar en efter en ut ur sovsalen utan att säga ett endaste ord till sin vän. Kanske Joshua skulle ha förväntat sig det. Han kramar om sin kudde och biter sig hårt i läppen, såklart ska de dumma tankarna komma tillbaka när Zihao inte är där. Läppen spricker, men det spelar ingen roll. Det är vad han förtjänar.

Det varma vattnet sköljde över Zihaos ansikte och vidare nerför den slanka, men samtidigt muskulösa, kroppen. Han drog händerna utmed de våta kinderna och suckade. Den ängsliga känslan klängde sig fast vid honom, fick tankarna att skjuta omkring hejvilt i huvudet. Var han självisk? För av någon anledning kändes det som det. Fingrarna drogs genom det blöta håret och han lät ännu en gång vattnet slingra sig nerför ansiktet.

När han slutligen kände sig färdig, vred Zihao av vattnet och virade en av handdukarna omkring midjan. Usch, alla funderingar fick honom verkligen att må kasst. Varför hade han ens börjat tänka på dem från första början?

Joshua ser upp från kudden när duschrummets dörr öppnas. När han ser Zihaos ansikte känner han sig inte lika ensam, vilket underlättar en hel del.
"Känns det bättre nu?' Frågar sextonåringen, vrider på sig från sin plats i sängen och sätter sig upp med ett leende. Kanske kommunikation är det viktigaste i ett förhållande, men just nu känns det bara som att han skulle förvärra en hel del.

”Jag är åtminstone ren, så det är ju alltid någonting”, svarade Zihao och slängde den oanvända handduken på sängen innan han slog sig ner bredvid Joshua, trots att fortfarande var blöt. ”Saknat mig?” Frågade han sedan och drog på munnen. Han betraktade sextonåringen ett slag innan han vände blicken ut mot rummet och föll tillbaka mot madrassen. Händerna greppade tag om en av den andres armar och drog löst i dem.

"Väldigt mycket, faktiskt," svarar Joshua, låter blicken följa den äldre när han lägger sig ner på madrassen. Jo, även om Zihao sagt att han älskar honom är det svårt att få in. Men just nu är sjuttonåringen den enda han vill vara med. Ett leende sprider sig lätt över läpparna när slytherineleven börjar dra i Joshuas arm, vilket leder till att han förstrött lägger sig ner bredvid.

Försiktigt drog Zihao, Joshua till sig och lindade armarna omkring honom.
”Du får väl följa med nästa gång”, viskade han med ett flin på läpparna och nafsade den andre löst i örat. ”Jag är ju så jävla snygg, du skulle smälla av”, fortsatte han. Det ironiska var att han egentligen inte alls ansåg sig själv se speciellt bra ut. Han hatade de skarpa dragen och ansiktet som fick honom att se konstant dryg ut. Sådana aspekter drev bara bort folk. Däremot gillade han resten av kroppen, bortsett från ärret som förstörde precis allt.

En djup rodnad gör sin väg över Joshuas kinder av Zihaos viskande ord.
"Det kanske jag gör," viskar sextonåringen i genans, låter sin ena arm slingra sig om den äldre i en lite kram. Fingret glider försiktigt över ärret vid midjan innan han låter sina ögon sjunka ner i den andres. Helt ärligt, har Joshua alltid funnit sjuttonåringen attraktiv vilket trettonåriga Joshua alltid hatat sig själv för. Då Zihao aldrig varit snäll mot honom, på den tiden. Det är något med de skarpa dragen och välbyggda kroppen, klart han finner det attraktivt. "Du känner mig så väl, jag skulle definitivt smälla av."

Med ett litet skratt, lutade Zihao sig över den andre. Ögonkontakten de hade sinsemellan fick alltid hjärtat att börja hoppa omkring inne i bröstet på honom. Han älskade de där bruna ögonen, som var så otroligt olika hans egna.
”Vad säger du då om jag påpekar att allt jag har på mig är den här på tok för korta handduken?” Undrade han, nästintill retsam och flinade. Nu fick han defintivt över gränsen. Hade en lärare fått nys om vad han precis yttrat hade det varit hejdå Hogwarts och tjena arga föräldrar.

Försiktigt glider en hand upp mot Zihaos kind, stryker tummen försiktigt över de skarpa dragen medan Joshua biter sig hårt i läppen. Jo, skolan skulle definitivt inte godkänna det den andre sagt, och inte heller de situationer de varit i innan. Flinet över den andres ansikte får färgen på kinderna att stiga ännu mer.
"Ja du.." börjar sextonåringen i en viskande ton, låter handen glida smidigt över Zihaos bara arm. Helt förtrollad av den äldres ögon för att kunna fortsätta på sin mening.

Beröringen fick Zihao att lätt rysa till, men han bröt trots det inte ögonkontakten. Sextonåringens reaktion var extremt roande, speciellt eftersom han både rodnade samt inte verkade kunna få ut mer än ett ja du.
”Erkänn bara att du gillar det”, sade han och drog ett finger utmed den andres bröstkorg. ”Men för att vara helt ärlig är det lite orättvist att du nästan har alla kläder på dig medan jag sitter här så gott som naken”, fortsatte han missnöjt och förde fingret upp till den andres näsa där han lätt tryckte till.