wolfy & rollspelare prs

”Jo tyvärr,” suckade Jonathan och drog en hand över ansiktet, ville inte ens tänka på alla dömande blickar och kommentarer som väntade. Det var inte acceptabelt för en moroi att ha ett förhållande med en människa. Speciellt inte en kunglig moroi. Han log lite åt det Jordan berättade om Cleo, hon hade ett hjärta av guld.

Jordan log smått och rynkade lite på pannan när bilen stannade. Han tittade ut och suckade högt då det var massa trafik, kom sedan på att han hellre hade trafik än massa strigois. Han lutade sig tillbaka och trummade lätt med fingrarna mot sitt lår.

Han tänkte tillbaka till alla år han gått i skolan. Det var inte många riktiga vänner han haft, de flesta ville bara ställa sig in hos honom för att han var kunglig. Hans bästa vän, en dhampir, hade blivit omplacerad till en annan moroifamilj men han kämpade för att få sin vän som sin beskyddare istället. Han hade gjort framsteg vilket alltid var något.
”Vad hände i skolan?” frågade han nyfiket efter en stunds tystnad, ville få en förklaring om varför Jordan aldrig varit ett större fan av honom.

"Jag hörde rykten om hur du behandlade dhampirtjejer och människor i allmänhet, visst var det bara rykten men du var ju ändå lite av en fuckboy." sade Jordan och flinade smått. "Jag har nog aldrig varit så glad över att ha fel." lade han sedan till och ryckte på axlarna. Han var den sista personen att någonsin fjäska så han skämdes inte alls över att säga exakt vad han tyckte.

Jonathan tänkte inte neka ryktena helt och hållet. Han hade varit lite av en player men det hade endast rört sig om kvinnliga morois. Dhampirer hade han hållit sig undan från eftersom det skulle sluta i en större skandal och människor hade inte ens kommit på fråga. Fram tills nu.
”Det är bra att du inte är lika full av hat mot mig längre,” kommenterade han med ett litet flin.

Han nickade lite och flinade smått. Han hade blivit tvungen att släppa sitt agg mot honom när han fått Jonathan tilldelad som sin moroi.
"Hade blivit svårt att sköta mitt jobb isåfall." sade han lugnt och log svagt. Han rynkade på pannan då bilen fortfarande inte rörde på sig. Han suckade otåligt och kramade lätt om en påle med sin högra hand, han visste inte riktigt varför han blev på helspänn men det kändes som att något var på väg att hända.

”Jag kan inte annat än instämma.” Som beskyddare så skulle man vara beredd på att offra sitt liv för sin morois skull. Om Jordan fortfarande skulle känna stark avsky skulle han knappast vara villig att dö för Jonathans skull. Då bilen fortfarande inte rörde på sig började han bli nervös. Han lutade sig framåt för att tala med beskyddaren som körde.
”Vad är det som står på?”

Beskyddaren som körde sneglade bak mot Jonathan och skakade lite på huvudet. Han antog att det bara var en vanlig bilolycka längre fram och satte på radion för att höra efter. Det dröjde ett tag innan musiken slutade och en mörk mansröst talade om att det, som föraren trott, varit en bilolycka på vägen de befann sig på och att det skulle dröja ett tag innan trafiken gick igång igen. Jordan slappnade av men bara lite, höll fortfarande i en påle mest för att vara beredd.

Jonathan kunde inte slappna av helt och hållet utan rörde ängsligt på sig hela tiden. Då han varit tolv år gammal hade hans yngre bror blivit dödad av en strigoi, precis under ett liknande tillfälle. Han kunde inte hjälpa att känna sig nervös över att samma tragedi skulle inträffa igen. Han fruktade inte för sitt liv utan att någon han höll kär skulle skadas. Med något sorgset i blicken såg han ner på Cleo och smekte hennes kind igen med fingrarna.

Cleo sov lugnt, helt ovetandes om oron som steg i bilen. Jordan la sin hand på Jonathans axel och log uppmuntrande. Ville säga något i stil med att allt var lugnt men han var inte säker vem det var han då skulle försöka lugna. Han lät bli att säga något utan nöjde sig med det lilla leendet. Han såg sig omkring och drog handen över ansiktet.