Rollspelare & Wolfy prs

”Det är klart jag också önskar det men vi får vara realistiska.” Sade han och pillade med hennes hår istället. ”Du har chansen till ett långt liv, inte jag. Det är vad jag menar.” Lade han till och kysste hennes panna några gånger. Han ville inte göra henne ledsen så han nickade bara lite och kysste henne istället. ”Okej, vi glömmer allt. Du och jag.” Sade han lågt och kollade på henne med ett litet leende på läpparna.

Leah såg missnöjt på honom. Hon var inte nöjd med hans svar. Hur skulle hon få honom att förstå att det inte spelade någon roll om hur långt liv hon skulle få, vad spelade det för roll om Jason inte var en del av hennes liv? Han kände väl ungefär på samma sätt: förstod inte varför hon hade så svårt att förstå då han bara, på sitt sätt, försökte se till att hon hade det bra. Och visst uppskattade hon att han ville henne väl, kanske hon var dum som inte ens försökte hålla med honom. "Säger du så för att du vill att vi är tillsammans, eller för att övertyga mig om att allt är bra men ändå i hemlighet planera att klippa av all kontakt med mig?"

Jason smekte hennes kind och skrattade lågt. Han önskade nästan att han hade den viljestyrkan att kunna planera något sånt i hemlighet. Han ville verkligen inte såra henne avsiktligt.
”Jag säger så för jag är rädd att jag inte kan vara glad utan dig.” Sade han lågt och granskade henne för säkert hundrade gången. Han kunde inte sluta göra det, varje gång han såg henne så kändes det som första gången. Det kändes som att han alltid hitta något nytt att beundra när han såg henne.

Den lilla rynkan hon haft i pannan suddades ut och ett litet leende växte sig fram på hennes läppar. Hon ställde sig på tå för att sedan kyssa honom mjukt. Hon hoppades verkligen på att hon inte hade någon anledning att oroa sig, hon ville inte längre vara utan Jason. Till en början hade han skrämt henne, det gjorde han väl på ett sätt fortfarande också, men nu när hon visste mer om honom betydde han mycket för henne.

Jason log nöjt och besvarade hennes kyss. Han la armarna om henne och smekte hennes rygg innan hans ena hand smög ner mot hennes rumpa istället. Han flinade smått och avslutade kyssen.
”Jag måste prata med Jessica.” Sade han sedan allvarligt och släppte Leah. Han ville inte att hon skulle försöka få bort Leah från honom längre.

Leah kunde inte låta bli att rodna svagt då hon kände hans hand mot sin rumpa. Förläget blickade hon ner i golvet då han släppte taget om henne, la huvudet på sned då han menade att han behövde prata med Jess.
”Varför då?” ville hon nyfiket veta.

Jason kysste henne snabbt och log bara. Han ville inte oroa Leah så han skakade lite på huvudet och smekte hennes arm.
"Vi tar det sen." log han och gick ut från rummet. Han gick ner till Ryans rum och öppnade dörren, glömde bort att man brukade knacka också. Han spärrade upp ögonen då han såg Jess liggandes bredvid Ryan, armarna om varandra och troligen inga kläder på under täcket. "Najs. Jess, glöm allt jag sa igår men det verkar du redan gjort." sade han roat och granskade dom en stund innan han skrattade lite.

Jessica öppnade ögonen då dörren flög upp och en oinbjuden Jason klev in. Killen behövde verkligen lära sig att knacka först. Med täcket runt kroppen som skydd satte hon sig upp.
”Vad menar du?” undrade hon misstänksamt, väntade på att han skulle förtydliga. Syftade han på det hon trodde han gjorde tänkte hon protestera, enligt sig själv hade hon en god anledning att göra så. Det kanske inte skulle fungera men hon behövde försöka. Med en suck reste hon sig upp för att ställa sig framför Jason.

Jason försökte hålla sig för skratt och slängde ett par byxor åt Ryan. Han vände sedan blicken till Jessica och la armarna i kors.
"Du vet exakt vad jag menar. Jag vet vad jag sa igår men jag kan inte lämna henne. Jag försökte men vet du hur svår hon är att lämna? Jag vet inte om jag älskar henne men jag är jävligt nära inpå det. Dessutom, Ryan, upp vi har saker att göra." sade han och granskade honom lite snabbt innan han vände blicken mot Jessica.

"Wow," fnös Jessica förvånat då han talade om hur han kände för Leah. Det hade hon inte trott att skulle hända, de var för olika personer. Men det var också ett perfekt bevis på att man inte alltid skulle vara för snabb att anta saker om andra. "Du förstår väl att hon kommer få en måltavla på ryggen? Jag är rädd för hennes liv, förstår du, jag vill inte att något händer henne." Jessica kastade en blick på Ryan över axeln innan hon gav Jason en vädjande blick.