Allmänt rollspel! {HP}

Cassandra gick ostadigt ned för trappan på hennes höga klackar. Hon gick oftast runt i sneakers så det var väldigt ovant, hon snubblade till flera gånger och var nära på att ramla när hon tog det sista steget. I hennes ögonvrå såg hon gröna lågor uppenbara sig och efter några sekunder syntes Damon i eldstaden.
"Hej", sa hon leendes när han hade tagit några steg ut.
"Tja", svarade Damon och log ett sådant snett leende som bara han lyckades med.

Adeleine hälsade på Damon med ett leende, och lutade sig mot väggen. Sällskapsrummet var var dekorerat med olika utsmyckningar i guld och rött. En musikspelare var igång i rummet, och belysningen i rummet var nedtonad. Hon log för sig själv och sträckte på sig. Hon hade längtat efter Ethan de senaste timmarna, även fast det inte var längesedan som de träffades. Hon saknade hans varma leende.

Damon granskade rummet. Det var vackert inrett och han såg att de hade lagt tid på att förbereda. Han lade sedan blicken på de två tjejerna som båda var fint uppklädda. Han hade nästan helt tappat känslorna lver Adeleine vilket var tur då det var lätt att se på henne att hon var upp över öronen förälskad i Ethan.
"När kommer de andra?", frågade han sedan för att bryta den tystnad som uppstått.

Adeleine hade precis öppnat munnen för att svara när det flammade till i eldstaden ännu en gång, och Anthony klev ut. Han hälsade på dem alla, men hans blick dröjde sig kvar på Cassandra. Adeleine log brett.

Anthony stirrade på Cassandra. Hon var jävligt vacker, och han hade nästan fastnat med blicken, innan han tvingade sig själv att slita bort den. "Öh, hej!", hälsade han med ett brett leende.

Cassandra sken upp i ett stort leende när hon såg Anthony. Han var riktigt vacker, till och med vackrare än vanligt hon det kändes som att hon skulle drunkna bara av att kolla in i hans underbara ögon.
"Hej!", svarade hon och skyndade sig fram på ostadiga ben för att ge honom en kyss på kinden.

Rachel drog på sig klänningen hon tänkt ha på nyår, en enkel, blå klänning. Hennes hår var lockat och som vanligt var hon efter i tidtabellen.
"Mamma, pappa!" ropade hon. "Jag sticker nu!"
"Hejdå älskling!" ropade hennes föräldrar.
Rachel klev in i eldstaden, kastade pulvret över sig och försvann.

Ethan drog handen genom håret en sista gång. Skjortan han fått av pappa passade honom bra och matchade byxorna.
"Ethan!" ropade Felicity och stormade in på hans rum. "Du måste ge den här till Adeleine!" flämtade hon och sträckte fram handen, där ett litet, rött paket fanns.
Ethan log och tog emot det.
"Hejdå, Feli", log han och rufsade till sin lillasysters hår. Sedan klev han in i eldstaden, kastade pulvret över sig och försvann i de gröna flammorna.

Anthony kramade om Cassandra och log. "Hej", viskade han och kysste henne på kinden. "Mår Leine bättre?", undrade han.

"Jag tror det", viskade hon som svar och log sedan. Hon såg det flamma till bakom dem igen och Ethan trädde fram. Hon fnissade tyst till då hon antog att de hade erkänt sin kärlek för varandra med tanke på hur Ethan log mot Leine.
"Hej Ethan", sa hon och log, men inte ett lika stort leende som hon hade lett när hon såg Anthony.

"Hej Cassandra", svarade Ethan, men hans ögon var fästa på Adeleine. Hon var verkligen sjukt vacker, och det räckte inte ens att beskriva det.

May blev sotig när hon klev in i vedspisen. Hon suckade och funderade på hur vida hon kunde någon formel som skulle kunna fixa det utan att förstöra hennes sotiga sminkning och prydligt uppsatta fläta som ringlade sig runt hennes huvud.
Tydligt uttalade hon adressen till huset och sedan kände hon det gamla vanliga obehagliga suget sög tag i henne.
"Hejsan!" hojtade hon när hon var framme och gjorde sedan ett tappert försök att fixa sotet. Ethan stod steget utanför kaminen så hon antog att han hade kommit ungefär samtidigt som hon. Hon gav honom en lätt kram. De hade nog aldrig kramats innan, men hon hälsade på sina vänner så och hoppades att man gjorde det i Amerika också. Alla andra fick även de en hej-kram och hon räckte över korgen med godis till Adeleine.
"Här, jag ville ha med mig något i alla fall - tack så mycket för att jag får komma". Hon log brett. "Och jag svär att de är dögoda", tillade hon.